Igår skrev jag ”Tänk på livet som en dualism med två krafter som är aktiva och tillsammans får de fart på ditt liv som är som en boll. Krafterna skapar en dynamik som ger utveckling.”

Idag snubblade jag på den här intressanta artikeln ”The Truth: Creativity Comes From Blending Dissonant Goals Into Radical Harmony” av Fabio Sergio och jag kände att ”WOW, den här artikeln handlar om den där dualismen som en kreativ kraft för utveckling som jag skrev om igår!”

Successful creative thinkers see opposites and apparently contradicting goals not just as a potential for dissonance, but as an opportunity for dynamic harmony.

Översättning:
Framgångsrika tänkare ser inte motsatser och till synes motsägelsefulla mål bara som en möjlig dissonans, utan som en möjlighet till dynamisk harmoni.

Men det är också en artikel om intuition kontra handlingar baserade på analys och planering.

Is innovation the result of the prophetic reflections of lone creative geniuses, or instead the fruit of the collaboration of a group of talented contributors working together? Does innovation come pushing out ideas that start as flashes of individual insight, or from taking the time to learn what users want?

Översättning:
Är innovation resultatet av profetiska reflektioner av ensamma kreativa genier eller snarare frukten av samarbete i en grupp med talangfulla medarbetare? Kommer innovationen när vi knuffar fram idéer som börjar som blixtar av individuell insikt, eller när vi tar oss tid att lära oss vad användarna vill ha?

På något sätt fick det här mig att tänka på min mamma Runborg (1918–1997). Hon hade ett intressant sätt att åstadkomma saker. Folk tyckte antagligen att hon var snäll, rolig och kanske charmig, men jag tror inte att de tänkte på henne som intelligent eller logisk. Vilket var en felbedömning… Hon hade ett klokt sinne men det fungerade inte riktigt på det sätt som de flesta förväntar sig. Du kunde tolka hennes beteende som vimsig eller förvirrat och så plötsligt agerade hon som en blixt från klar himmel och gjorde det exakt rätta! Det var ganska remarkabelt att betrakta!

Min mamma Runborg på födelsedagen, kanske 1984?

Min pappa Nils (1916–2004) hade ett mer strukturerat sätt att tänka. Han lärde sig saker steg för steg, mycket metodiskt. När han var ung spelade han schack med sina vänner och han berättade många berättelser om ”schackkungen på Gotland” från den tiden, jag tror att hans smeknamn var ”Chasse May” (men jag är inte säker och det är för sent att fråga pappa). Chasse hade ett mycket speciellt minne och kunde spela schack utan att ens titta på schackbrädet. Ja faktum var att han kunde spela schack med två personer samtidigt utan att titta på något av schackbrädena.

Hursomhelst, min pappa introducerade schack för min mamma och de hade mycket kul när de spelade ihop. När jag var tonåring var det många personer som spelade schack med mina föräldrar i vår sommarstuga. Det började som en kul grej men så förändrades det till att bli hårda utmaningar. Min mamma var den enda kvinnan som spelade när grannar och vänner kom för att spela. Jag tror att de där männnen förväntade sig att det skulle vara lätt som en plätt att besegra min mamma. Kanske hade de läst böcker av Bobby Fischer eller ägnat timmar åt att tänka ut smarta drag, men de räknade inte med min mammas överraskande beteende. Hon tänkte inte så som det var meningen att hon skulle tänka. Hon besvarade inte deras drag så som de hade planerat. Hon skakade om deras förmåga att tänka med till synes ologiska drag och så plötsligt gjorde hon sina riktigt smarta drag och PANG – deras kung föll död… Behöver jag säga att de här männen blev vansinniga? De ville ha revansch, revansch och revansch. Min pappa bara log och njöt av att vara gift med den här märkligt kloka kvinnan.

Hon följde sitt eget huvud och hon använde det ofta till att göra livet gladare för barn och ensamma, äldre personer. Hon följde inte konventionen för hur man beter sig med andra, men hon var mycket uppriktig i sin vilja att göra folk glada, att få krydda deras vanliga liv med lite äventyr. Ibland kunde hon vara lite distanserad som mamma och i egenskap av hennes dotter kunde hon göra mig besviken genom att inte lyssna men så plötsligt var hon på min våglängd och med skarp precision sa hon de absoluta rätta orden. Hon lärde sig aldrig att fostra barn efter några böcker (eller, hon försökte med min storasyster, men det fungerade inte så bra så hon slutade), det var helt naturligt för henne och ju äldre jag blir, ju bättre förstår jag hur storartad hon faktiskt var som mamma.

När jag var fyra år bodde vi på fastlandet. Min mamma och jag reste till Gotland i mars för att fira min mormors födelsedag. Min mamma planerade att köpa en lammskinnspäls och tog därför med sig 200 kronor. (Jag kan inte fatta att hon förväntade sig att kunna köpa en lammpäls för bara 200 kronor, men jag antar att de verkligen var så billiga på den tiden?). På festen träffade hon en äldre man och det visade sig att han hade en tomt och min mamma blev intresserad av att köpa. Han hade inte riktigt tänkt på att han skulle sälja men han frågade vad hon skulle vilja betala. ”Tja, jag antar att skulle kunna ge 200″ sa hon och eftersom ingen av dem hade en aning om hur man värderade mark, så kom de överens om att hon skulle komma och inspektera tomten och kanske köpa den nästa dag.

Fast, sen blev min mamma orolig och ringde pappa. Kanske försökte den gamla mannen lura henne? Var kanske 200 kronor för dyrt? Min pappa trodde inte sina öron. Köpa en tomt för bara 200 kronor? Han svarade ”Jag bryr mig inte om hur den där tomten ser ut, bara köp den!”. Och så skedde. När hon sålde tomten ungefär 15 år senare var de många nollor fler i priset… Fatta att min mamma kunde göra ett så smart drag bara på ett infall? Jag tycker det är imponerande.

Jag tror att jag är en mix av mina föräldrars två typer av intelligens. Jag har det där logiska och analytiska tänkandet efter pappa, men då och då överraskar jag mig själv när jag gör saker utan att veta exakt varför – och väldigt ofta visar det sig vara smarta drag.

Men jag tror att jag dessutom har en slags hopkopplande intelligens som jag har haft möjlighet att utveckla mer än vad mina föräldrar kunde, delvis med hjälp av internet men också därför att jag har ett stor kontaktnät – jag känner många personer och det innebär att jag exponeras för fler idéer som jag kan koppla ihop med varandra.

I mitt yrke, när jag jobbar med marknadskommunikation, använder jag en hel del av min logik och analysförmåga, men det är i magkänslan som jag VET om jag har kommit på en bra lösning.

Så, hur kan vi bli mer innovativa och kreativa? Om du frågar mig så tror jag att det är nödvändigt att ha med ingrediensen ”överraskning”. Utan överraskning kommer resultatet bara att bli det förväntade. Eller hur?