Två små prickar

Jag är helt emot att man retuscherar skolfoton så att barnen ska bli snyggare. Jag känner inte till i vilken utsträckning det här verkligen görs, men om man skulle börja fibbla med bredden på näsan, trolla bort dubbelhakor och påsar under ögonen eller göra ögonen en aning större och glansigare – då skulle jag tycka att man går för långt.

Nu står det i Aftonbladet att en flicka och hennes mamma är upprörda därför att man retuscherat bort två röda prickar från flickans ansikte. Det framgår inte av artikeln om de röda prickarna är permanenta eller tillfälliga – om de alltså är ett viktigt igenkänningstecken eller om hon bara råkat klia sönder två myggbett lagom till fotograferingen. Om prickarna är permanenta prickar ingår de förstås i flickans identitet. Om prickarna är sår eller utslag är de tillfälliga.

Om jag skulle hantera bilder på ett barn som har två röda prickar i ansiktet så skulle jag lätt kunnat ta bort dem. Inte för att jag tycker att barnet inte duger som det är, utan för att två tillfälliga röda prickar inte visar barnet som det är, utan barnet som det oturligt nog råkade vara just den dagen då bilden togs. Om man inte brukar ha två röda prickar i ansiktet känner man sig obekväm med att titta på en bild där man för evigt har permanentat de där två myggbetten.

Sen är det förstås skillnad på om man tar en bild för att dokumentera ett campingäventyr eller om man tar ett studioporträtt. Myggbett hör ihop med camping, så i det fallet retuscherar man förstås inte det. Men om det är ett studioporträtt jobbar man ändå med konstgjort ljus och uttänkta vinklar för att den som blir fotograferad ska se så fördelaktig ut som möjligt. Det ingår i själva fotograferingskonceptet.

Om flickans prickar är permanenta prickar kan jag förstå att det känns obekvämt om man retuscherat bort dem, men det är ju inte så lätt för fotografen att avgöra. Jag tycker att artikeln är en stor överreaktion och ett i-landsproblem. Två små prickar.

Handla läkemedel på nätet?

Har ni sett annonserna om att man kan handla receptbelagda läkemedel på nätet utan recept? Om ni inte sett annonserna så kan ni klicka här! (Vänta en liten stund när du kommit till sidan…)

Kanonbra annonskampanj!

Schysstare regler för företagare på gång!

Jag vet inte hur många det är som fortfarande går runt och tror att man blir knallrik i samma stund man startar eget företag, men jag hoppas att det är fler som börjat inse att det inte är riktigt så enkelt. I Dagens Industri – den delen som man måste logga in till – står idag om att man utarbetat ett förslag till nya regler för trygghetssystemen. Alla vi som driver enmans- eller fåmansföretag betalar i dagsläget in för mycket till trygghetssystemen om man ser det i proportion till hur vi utnyttjar det.

Det mesta är uppbyggt för att fungera i de anställdas perspektiv och bara en så enkel sak som att sjukanmäla sig blir lite bakvänt när man är egen företagare. Jag gissar att fler gör som jag: skippar att anmäla sjukdom och försöker jobba på, eller tar igen det på helgen och hoppas att det går över… Hade jag varit anställd hade jag varit sjukanmäld fler gånger under de här åren som egen företagare, än vad jag faktiskt har varit.

En riktigt läskig grej är hur det fungerar med rätten till a-kassa. Om det skulle gå dåligt för mitt företag måste jag lägga ner firman för att kunna få a-kassa. Att lägga ner firman är att såga av den sista lilla möjligheten till att direkt kunna hoppa på ett uppdrag och tjäna pengar. Att lägga ner firman är att i onödan tvinga en person till att bli en mer passiv arbetssökare som bara är tillgänglig för anställning. Precis som ett vikariat är bättre än ett fast jobb är ett tillfälligt uppdrag bättre än ingen inkomst alls. För att en företagare med rådande regler ska gå så långt som att lägga ner firman för att få a-kassa, krävs att det gått ruskigt dåligt under lång tid – så länge att man antagligen tömt alla sina resurser och inte har något kvar alls. Det är inte som när anställda blir varslade när företagen ser att de inte har råd längre. Det är så löjligt tryggt att vara anställd i jämförelse med den situation man befinner sig i som egen företagare. Om det går sämre för mig under ett par månader spelar det ingen roll om jag betalar till a-kassan – jag kan inte anmäla mig som deltidsarbetslös. Det är antingen eller som gäller. Jag kan bara lita till mig själv.

Nu är det emellertid nya regler på gång. Man hoppas att reglerna ska börja gälla från 2010. Det är inte en dag för tidigt. Läs mer här!

Det här grejar ju marknadskrafterna fint!

Vad gör väl en liten finanskris? Låt marknadskrafterna jobba. Marknaden kommer alltid fram till den gynnsammaste lösningen i längden… Är det inte så det brukar låta? Som om marknaden vore en slags sund och balanserad naturlag.

Christer Gardell är en känd finansman. Jag vet inte om han brukar vara en av förespråkarna till att låta marknadskrafterna härja fritt, men det är intressant att läsa hans uttalande i Dagens Industri:

”Men det här är ett allvarligt läge och Riksbanken och politikerna har gjort för litet och för sent hela tiden. Man måste garantera banksystemet och ta ned räntan ordentligt. Om vi inte klarar upp det här nu kommer vi snart att se en del individer springa omkring på gatorna och krossa fönster”, säger han.

Och det låter så på fler ställen, eller hur? Man kritiserar regeringar. ”Hallå, ni skulle ju kolla så att vi inte gick över gränsen!” ungefär som barn som utgår från att det finns vuxna som säger ifrån när de blir för vilda eller om de är dumma mot en kompis. Eller som de där killarna i trean sa, apropå att de var så himla vilda jämnt ”Vi behöver ha fler tjejer i vår klass, för då skärper man liksom till sig…”

I tävlingen ”jag har aldrig…”

Richard Gere intar nog förstaplatsen i tävlingen ”Jag har aldrig…” genom att dementera att han faktiskt inte har haft en hamster i rumpan. Vilket man alltså kan läsa om i Expressen.

Annars tycker jag att Magnus Ihreskog på Gotlands Tidningar, den tolfte september, satte ihop en imponerande lista på saker han aldrig gjort.
Det är dock lite skillnad på att som Richard Gere känna sig tvungen att dementera rykten, eller att som Magnus Ihreskog kunna lista i princip vad som helst från en närmast outsinlig källa av det som ännu är ogjort.
Jag känner inte till så många rykten om mig själv, så jag lär inte komma upp i samma klass som Richard vad gäller dementier. Om jag som Magnus ska börja lista allt jag aldrig har gjort, så kommer den här bloggen att bli ganska enformig…