Min fantastiske Roine!


Tack vare att jag har en sådan fantastisk sambo som Roine så har vi nu fått ett nyrenoverat sovrum! Och inte nog med det – karln har utfört allt jobb själv och det inkluderar flytt av alla möbler eftersom vi samtidigt passar på att invadera det som förut varit Alice rum! Vårt gamla sovrum har nu blivit ett Alicerum/gästrum och förråd. Alice har nämligen inte plats med alla sina pinaler där hon bor nu, så mycket ligger nerpackat i bananlådor i väntan på att det ska behövas.


För första gången sedan 1990 har vi nu tagit det rymligaste rummet till vårt sovrum! Det är inte jättemycket större än vårt gamla sovrum, men lite större och högre i tak. Plus att där finns två garderober som nu är MINA. Från Alice rum, vårt nya sovrum, kan man se havet, Kappelshamnsviken – fast bara när träden fällt sina löv… Det är också åt det hållet man kan se solen gå upp. Det såg jag i morse. Jag låg kvar en stund i sängen och myste.


Det här är faktiskt första gången som vi själva tar det största rummet i anspråk. Annars har vi alltid tyckt att det är viktigt att Alice har plats för sina aktiviteter. Men nu har hon faktiskt flyttat och även om hon antagligen kommer att göra några nedslag till hemma, så har hon siktet inställt på att hon inte ska slå sig till ro här hemma.

Så, ni fattar. Roine har gjort ett hästjobb och vad säger han när han står i rummet? Jo ”Det var så bra att du valde den här gröna färgen till väggarna!” och så får han det att låta som om den lilla detaljen var den viktigaste av allt. Om det vore så enkelt att man pekade på en färg… Nä nä. Man behöver faktiskt en superduper-Roine också!

Tack för det fina rummet!

(Bilderna har Roine tagit med sin iPhone)

Hoppglad västgötaspets!


När jag var liten hade jag en västgötaspets som hette Lubbe. På den tiden fanns inte agility, men jag byggde ändå upp en liten hinderbana åt Lubbe. Han blev helt hoppgalen! Först sprang jag med honom runt banan ett par gånger – men sen tyckte han att det var så kul att han glatt sprang hela banan alldeles själv!

Västgötaspetsen i det här klippet verkar också tycka att det är höjdarkul att hoppa hinder.

I serien ”Irritationer som mest drabbar kvinnor”…

… har vi idag kommit fram till Gruskorn längst nere vid foten innanför strumpbyxan, så att man precis i språnget när man ska sticka iväg, måste trä av sig strumpbyxan på ena benet, skaka ur det där ynkliga sandkornet och sen trä på sig strumpbyxan igen.

Gruskorn i skon eller strumpan är väldigt mycket enklare än grus i strumbyxan, om man säger så.

Fågelfilm

Ett språk för dem som lever i nuet

Pirahã-folket som lever i Brasilien har ett av världens mest säregna språk. De har inga ord för kvantifiering, bryr sig inte om att blicka bakåt och har inget behov av vare sig en gud eller skapelseberättelse, eftersom allt funnits hela tiden. De tycker att andra språk är komiska och intresserar sig bara för andra kulturer i syfte att få skratta.

Nog är det lite utmanande? Läs mer på Epoch Times.