2011. Vilket år. Ömsom skratt, ömsom gråt. En del av det som har hänt har varit på ett privat plan som jag inte tänker gå in på här på bloggen. Men ni som står mig närmast vet.

Jag tror att en genomgående fråga har varit ”Hur ska det gå?” och på något sätt så gick det. Nu har vi just påbörjat 2012. Det ska gå det med.

Jag har försökt välja ut några speciella händelser från 2011.

Årets Bil-skifte
Roine och jag jobbar tillsammans. Antingen här i Kappelshamn eller på vårt kontor i Visby. Vi har länge haft två bilar, men så slutade Roine att bowla och behovet av två bilar försvann. Under våren sålde vi först den lilla tuffa Suzuki Swiften och sen bytte vi Suzuki Gran Viitara mot en Nissan Qashqai. Den hyfsat stora Qashqaien drar mindre bensin än den lilla Swiften – häftigt va? Så här långt har det fungerat bra med en bil, men vi är nog lite sugna på att återgå till en bil med fyrhjulsdrift… En gång 4WD och sen är man lite fast.

Årets Stolta Mamma
1) I april hade filmen Snygga Bröst (en viktig och bra film som tar upp allvarliga ämnen) premiär och Alice spelade en av två huvudroller. Under hösten visades filmen på några kortfilmsfestivaler runt om i världen och till vår glädje fick filmen flera priser på Los Angeles New Wave International Film Festival. Filmen kom tvåa i kategorin Short Film, etta i kategorin Best Screenplay, Best Female Actor blev vår Alice och Best Female Supporting Actor blev Rebecca Karlsson.

2) Alice, SÖFRE och S.E.R.O. Egentligen är vi konstant stolta över Alice. Hon är en fantastisk tjej och hon överträffar sig själv hela tiden. Därför är det lätt hänt att ta hennes framgångar som självklara. I själva verket ligger det mycket tanke, energi och engagemang bakom det mesta hon tar sig för. När hon börjat på Södertörns Högskola började hon direkt att engagera sig i studentföreningen SÖFRE. För snart ett år sedan blev hon ordförande i SÖFRE:s Informationsutskott och i augusti fick hon gå in och ta ansvar för marknadsföringen på SERO. Det är riktigt bra gjort.

Årets Hälsoflipp
Det verkar som att jag i och med övergångsåldern möjligen har en aning mindre migrän. (Annars har jag ju alltså daglig, kronisk migrän) Vi pratar ”en aning”. Inga dramatiska skillnader. Men allt börjar med ett litet steg, så jag hoppas att det här är början till något bra… Faktum är att jag inte längre väcks vid 3-5-tiden VARJE dag av migrän, utan bara ibland. Det är ett ganska stort framsteg och skönt.

Årets Hälsoflopp
Där migränen tappar mark, kliver istället ryggvärk in… Så, nu för tiden väcks jag ofta av värk i ryggslutet. Det här växte till ett rejält problem i somras och jag tog bland annat hjälp av Lotta på Kropp-i-Topp.

Årets Hälsofloppbonus
Märkligt nog har ryggvärken tvingat mig att promenera. Det är en riktigt bra grej. I nästan hela mitt vuxna liv har promenader och annan fysisk aktivitet varit ett säkert sätt att sätta fart på migränen. Jag har fattat att jag måste röra på mig ändå, men det har inte varit så lätt att motivera mig när belöningen varit att min migrän ökat under aktiviteten.

Sedan i sommar har jag kunnat promenera utan att få migrän. Det är en stor bonus. Jag hoppas att det fortsätter så här med mig och promenader, fast utan ryggvärk.

Årets Silver-medalj i teknik?
Ja, den går förstås till katten Silver som under ett par dagar intresserade sig för min iPad. Fast, sen var det bra. Numer föredrar han världen IRL.

Årets Musikaliska Överraskning
I somras invigdes Fotografiskas filial på Furillen. Då sjöng en fantastisk tjej som jag aldrig hört talas om tidigare: Frida Sundemo. Röst som klar kristall. Jag är så glad att vi fick vara med och höra henne sjunga.

Årets Bästa Resa

eller 
helt enkelt
Bästa Resan

I augusti reste Roine och jag till Finland. Båda våra mammor är födda i Finland. Roines mamma i Kangasala nära Tammerfors. Min mamma i Närpes. Vi hade inte så mycket förväntningar när vi klev på planet till Helsingfors (som gick direkt från Visby), men allt blev så bra!

Roine träffade för första gången sin mammas moster, sen tillbringade vi ett par dagar med min syssling Karin och hennes man Björn i deras fantastiska sommarstuga precis vid havet. Där snackar vi strandnära!

Tyvärr klantade jag mig med en kamerainställning så de bilder jag tog blev så små… Jag tappade sugen och kom mig aldrig för att lägga ut något på nätet om den här resan därför, men kanske har ilskan lagt sig så att jag kan fixa att göra det nu?

Årets Sorgligaste
Steve Jobs död. Vi har älskat Apple sedan 1989. Steve har varit vår idol. En förebild. Eftersom han varit sjuk en längre tid var det väntat att han inte skulle orka så länge till. Men, det var ändå så sorgligt. Nu håller jag på och läser biografin om Steve och inser att jag nog inte hade haft så enkelt att acceptera hans speciella sätt om jag någonsin hade fått chansen att träffa honom, men det spelar ingen roll. Apples prylar är ändå superbäst!