Nu är det jubel i luften. Kappelshamns veteranlag har vunnit EM-guld i fotboll. Är inte DET otroligt så säg? Ett veteranlag på en ort som har 200 permanenta invånare!
Jag som knappt bryr mig om fotboll är djupt imponerad.
GRATTIS GRATTIS GRATTIS HURRA HURRA HURRA HURRA!
Det är svårt att fatta hur mycket det blåser när det blåser i orkanstyrka. Ta en titt på Dr Lyon när han utsätter sig för stegrande vindstyrka i en vindtunnel…
Man behöver ibland höra nyheter från någon som man kan relatera till på ett ”närmare” vis. Jag känner inte Theresa Andersson, men när jag lyssnar på Radio Gotlands intervju med henne förstår jag innebörden av orkanen Gustav på ett annat sätt än när jag ögnar igenom orkannyheterna.
Bara en sådan sak som att hon tror att det är 2 miljoner människor ute på vägarna på flykt undan orkanen. 2 miljoner.
Titta på New Orleans borgmästare Ray Nagin när han talar i teve för att få stadens invånare att förstå att de måste evakuera. Att det inte finns någon chans i världen att de kan hjälpa dem som stannar kvar. Vilken mardröm.
I tio dagar har jag haft sjögång i kroppen. Det har vinglat till rejält när jag ”tagit kurvorna”. Det har varit direkt obehagligt att böja mig framåt. Först tänkte jag att det var mitt låga blodtryck som spökade, men det svartnade ju inte för ögonen? Hjärnan har gått på högvarv för att få vinglet att försvinna.
Efter många tankar hit och dit slog det mig att jag ju faktiskt varit vinglig tidigare. Då har det varit allergi som spökat. Fast de två gångerna har jag också känt symtom i näsa och ögon. Jag hade inte direkt rinnsnuva nu, möjligen en anings svullen känsla. Framför allt kändes det svullet inuti huvudet.
Jag började ta allergitabletter i torsdags morse – fast tyckte inte att det hände så mycket. Jag tog en tablett till på kvällen. Fortsatte att ta tablett fredag och lördag. Hittade så en allergi-nässpray som hade nyss utgånget datum, men man tager vad man haver. Igår eftermiddag började det kännas klarare! Försiktigt hurra. Det kan också ha berott på att jag tog 1 Rysk rot på morgonen och ännu en till lunch. Jag köpte nämligen Rysk rot i ett försök att hjälpa upp det som jag trodde kunde vara lågt blodtryck.
Peppar peppar, det verkar som att jag äntligen fått obehaget att backa tillbaka. Det är i så fall märkligt att man kan få en allergisk reaktion som sätter sig nästan bara i hörselgångarna. Håll tummarna för mig! Det tar så mycket energi och sabbar humöret att gå runt och vingla.
Jag läser med förtjusning en artikel i Svenska Dagbladet som handlar om att modeskaparna och det unga designgardet i Paris och Milano nu hämtar inspiration till herrkläder från damgarderoben. Jag har alltid gillat killar i kjol om det händelsvis har dykt upp någon sådan – det händer ju inte precis ofta. Men förutom kilt, så har faktiskt idén med maskulin kjol dykt upp återkommande genom åren och ofta har det varit ruggigt snyggt. Men då har det fortfarande handlat om plagg som varit maskulina.
Nu verkar modefolket ha fått en slags feminin gladchock. Bilderna som illustrerar artikeln visar bland annat en vid vit kjol, röda shorts med något som liknar en korsning mellan knöliga leggings och långkalsonger, samt ett sätt att bära plagg som annars bara brukar gälla för tjejer. Vad är det som händer?
Det här är förstås inte gemene mans mode, men det visar hur trenden går i de extrema lägren, hos de som vill stå ut och synas. Det speglar samhällsutvecklingen och jag tycker det är positivt. Å ena sidan kan jag ibland vara lite avundsjuk på att det verkar så mycket enklare att klä sig när man är kille, men å andra sidan har jag också tänkt att det måste vara mycket mer begränsande att välja kläder när man är kille. Nu håller gränserna på att förändras.
Jag minns en rejält maskulin man, en konstnär med långt hår och skägg, som någon gång på 80-talet kom in i en affär jag jobbade i. Han var klädd i en ”grevinnas gamla trosor” och ett vitt linne. Trosorna var i modell av rejält stora shorts och hade breda spetsar. Till detta hade han ett par guldkedjor dinglande från halsen. Efter det mötet insåg jag att den sanna maskuliniteten knappast hotas ens av en grevinnas gamla spetsprydda trosor. En riktig man klarar lätt att gå klädd i ungefär vad som helst utan att tappa sin maskulina utstrålning. Och för den delen är det inte alla killars dröm att framstå som så maskulin som möjligt.
Läs också artikel på men.style.com eller kolla på deras bildspel!