Kul reportage? Not.

Efter mina två dagars insatser som ”sportfotograf” har jag en god uppfattning av den stämning som rådde under Gotland Bike Battle. Massor av glada cyklister som tappert kämpade sig igenom banan. Tre personer valde att avbryta. En person pga skada, en pga att cykeln gick sönder och den tredje vet jag inte. Men det var inget anmärkningsvärt bortfall. Folk var leriga men vid gott mod när de gick i mål.

Vad väljer då Gotlands Tidningar att fokusera på i deras reportage från tävlingen? Jo den stackars man som voltade över en trottoarkant precis i starten! Jag undvek att ta bilder på honom eftersom jag förstod att han blev generad och irriterad över sin olycka. Gotlands Tidningar har dock inte sådana hämningar utan pryder framsidan av tidningen med en närbild på hans omplåstrade ansikte och inne i tidningen har de ytterligare bilder på just den mannen. Och inga andra bilder alls? Gotland Bike Battle har redan innan tävlingen haft svårt att få fram budskapet om att tävlingen passar för alla och att man kan välja svårighetsgrad. En framsida med en omplåstrad man hjälper inte precis upp situationen.

Det här känns som efter det sista lanseringsmötet för varumärket Gotland då stämningen var på topp och tidningen väljer att skicka en journalist som gör en nerdykning på cirka tio minuter och då ställer märkliga frågor om domänen magiskagotland, vilket var komplett ointressant för varumärkesarbetet. Men just denna obegripliga, okunniga och totalt meningslösa fråga lyfts sedan fram som ett scoop och som den enda rapporteringen från lanseringsmötet.

Nä. Jag fattar inget. Tur att i alla fall Gotlands Allehanda har skrivit en mer rättvisande artikel om tävlingen.

Första Gotland Bike Battle avslutat

Idag var andra och sista dagen i Gotland Bike Battle. Och min andra dag i livet som ”sportfotograf”. Det var en väldigt regnig dag. Särskilt när jag fotograferade vid travbanan och motorcrossbanan. Regnställ och stövlar hade jag på mig, men den stackars kameran hade jag inget väderskydd till. Den verkar ha tålt dagen väl i alla fall.

Nu är både jag och prylarna på torkning.

Tävlingen har genomförts med glädje, trots allt regn. Alla har varit glada och gladast av alla har nog Berra Marcusson varit. Nu börjar uppladdningen för Gotland Bike Battle 2009. Till dess ska jag vara bättre förberedd med ännu större minneskort och bättre plan för var jag ska placera ut mig för att ta bilder.

Don Seegmiller


Varje gång jag öppnar mitt favoritprogram Corel Painter, visas en bild som någon fantastisk konstnär/illustratör har gjort. Ikväll var det en bild gjord av Don Seegmiller och när jag tittade på hans hemsida hittade jag den här sköna, enögda katten.

Premiär för Gotland Bike Battle!

Idag har Gotland Bike Battle haft premiär och de längre tävlingarna har genomförts. De har cyklat från Kneippbyn till Högklint, Ygne (elitklassen gjorde en extra runda över Tofta Skjutfält), Suderbys, Träkumla och så målgång på Kneippbyn (fast elitklassen fick igen göra en extra runda, denna gång över hällarna).

Jag har varit på plats för att fotografera. Enda tjej bland fotograferna. Också den enda som envisas med att inte ha en systemkamera. Det är lite roligt på sitt sätt. Jag tror att killarna mer placerar ut sig för att ta actionbilder, medan jag spanar runt och försöker hitta stämningar och ögonblick. Fast det blir förstås lite action även i mina bilder. Karl Melander som tog Årets bild var på plats vid starten.

Roligt var att Tomas Löfkvist kommit hem från OS i Peking så att han kunde vara med när elitklassen startade. När det var dags för motionärerna att starta kom den gamle rallylegenden och sportkommentatorn Björn Waldegård. Berra Marcusson har ju kört Dakarrallyt två gånger som tävlande på motorcykel och en gång som chaufför i en servicelastbil. När Berra tävlade har han pratat mycket telefon med Björn Waldegård, men de har aldrig träffats förrän idag då han kom gående som en överraskning!

Nu ska jag samla ihop krafterna så att jag orkar kliva upp och fotografera även morgondagens tävling.

Bästa felet!

Idag skulle jag lämna skattedeklaration (alltså moms). Jag hade det mesta förberett och skulle bara kolla siffrorna ungefär. Nytt för i år är att vi är många företag som inte längre behöver deklarera moms varje månad, utan det sker nu en gång i kvartalet, för tre månader i taget. Januari–mars redovisades i maj, april–juni redovisas nu på måndag, 18 augusti.

Smart som jag är har jag tagit för vana att göra en egen ”preliminär skattedeklaration” varje månad och då betala in moms i förskott, så att jag ska slippa läskiga överraskningar med jättemycket moms som vi plötsligt ska ha pengar till. Idag skulle jag bara kolla hur mycket jag behövde betala in för juni månad, eftersom jag ju redan betalat in för april och maj. Till min stora häpnad fanns det alldeles för mycket pengar på skattekontot!

Jag hade redan skrivit ut skattedeklarationen för april–juni, nu skrev jag ut varje månad för sig. Jag fattade inte vad som blivit fel? Jag räknade ihop de olika posterna och allt stämde, utom själva slutsumman? Till sist ser mina ögon vad det står vid slutsumman på april-deklarationen. ”Moms att få tillbaka”. Få tillbaka? Va? Jag hade betalat in beloppet som jag egentligen skulle ha tillbaka!

Det roliga är att jag idag blev jätteglad över mitt misstag som räcker både till augusti och septembers inbetalningar av moms. Hur ofta gör man så trevliga misstag?