Camperskor ger glädje i hjärtat!

/2 Kommentarer/i /av

Liksom IKEA har en egen filosofi har skomärket Camper en egen filosofi. Jag har inte riktigt förstått de fantastiska tankar som ligger i grunden för det Mallorcabaserade skoföretaget, förrän jag igår började snoka runt på nätet. Det enda jag har gått på är att skorna avviker från andra genom att följa en egen linje där fantasi och lekfullhet paras med bekvämlighet och smarta materialval.

1975 skapades de första Camperskorna av mallorquinen Lorenzo Fluxá. Idag säljs skorna över hela världen och här i Kappelshamn, där man får handla sina skor på internet, kommer de levererade med Jetpak.

I en artikel i Sueco säger Lorenzo:

Camper vill varken vara elitisk eller folklig, ungdomlig eller gammaldags, dyr eller billig. Nej, utmaningen består i att skapa det man på ambivalent vis kallar för ”spartansk lyx” – och det är med detta koncept som Fluxá har lyckats att erövra världen.

I artikeln berättas vidare:

Camper startades på Mallorca 1975, det vill säga samma år som Spanien gick från diktatur till demokrati. Skomärket blev på grund av sitt annorlunda utseende snabbt de ungas och upproriskas favorit, och blev praktiskt taget en symbol för brytningen med det förflutna.

Idag har man 60 butiker runt om i världen och man har också byggt ett hotell i Barcelona, Casa Camper. I Barcelona finns även restaurangen Food Ball. Samtliga Camperverksamheter följer företagets grundläggande filosofi.

När vi var i Hamburg köpte jag mitt femte par Camperskor på ett drygt år! Jag som är samma person som skrivit inlägget nedan… Jag som inte ens är ett märkesfreak. Jag är helt enkelt kär i Camperskorna.

Om ni är nyfikna på Camper kan ni läsa mer här:
Sueco: Spansk stil – Camper
Frommer’s: Rewiew Foodball
Brand Channel: Camper shoes. Sole survivor.

Fårskocken ändrar riktning

/1 Kommentar/i /av

Nu har vi haft flera år då folk har kämpat hårt för att överträffa varandra med den coolaste inredningen. Många kronor har lagts på att lägga golv av rätt material, att lyckas köpa rätt tapet, att dekorera med de rätta föremålen och att få hemmet att stämma med bilderna som pumpas ut via alla hemmafixarprogram och inredningstidningar.

Samtidigt har det rått en stämning av ”äntligen är det okej att det syns att man är rik”. De med pengar har inte behövt vara lika diskreta som innan, det har blivit mer rätt att unna sig dyrbarheter som diamantbeströdda klockor, vrålåk och glänsande båtar.
Och som alltid följer svansen efter och kämpar för att se lika rika ut. En konsekvens är unga killar som sparar hela året OCH tar banklån för att få se rika ut under den stund de sprutar champagne på Kallis. En annan konsekvens är familjefäder som våndas i ett år för att räkna ut hur de ska ha råd att ta med familjen på semester till Thailand, eftersom de får ångest av att alla andra åker dit, de vill inte vara sämre. Så de åker. Trots att det gräver ett lite för stort hål i plånboken.
Upptrappningen har fortsatt, döttrarna förväntar sig handväskor som kostar lika mycket som flera utlandsresor och smyckar sig med levande hundar vars halsband av rätt märke och ädla stenar kostar mer än andra flickors klädbudget under hela uppväxten… Det är inte så konstigt att det uppstår en marknad för att annonsera på rätt ung kvinnas blogg så att en sådan ung kvinna kan dra in miljoner. Inte konstigt alls i den skruvade tidsandan.
Och de andra döttrarna, de som kämpar för att få studielånet att räcka och som tigger och ber om att få jobb i äldreomsorgen, de lever i en annan verklighet som mindre sällan exponeras i media. Den mer verkliga verkligheten.
Men, så kommer den verkliga verkligheten ikapp. Huspriser sjunker, folk tvekar att köpa en ny lyxbåt och lusten att inreda minskar. Vi såg det här i början av 90-talet. Goda yuppietider blev dåliga tider och bästa husaffären vändes till bitter förlust.
I Dagens Nyheter kan man läsa att folk inte handlar så mycket möbler idag och särskilt inte dyra möbler. Istället fortsätter IKEA att växa och har nu kapat åt sig halva den svenska marknaden. Lyxpryttelbehovet är trots allt inte så starkt att det klarar sämre tider. Lyxpryttlar är som strössel på glassen – det är lätt att vara utan. Glassen är god i alla fall. Fårskocken söker en ny riktning. Livet fortsätter.

Oljepris hit och dit

/1 Kommentar/i /av

Å ena sidan försöker man från statens perspektiv belägga olja med skatter för att påverka så att folk i större utsträckning väljer andra alternativ än olja till uppvärmning och bensin till bilarna. Och då börjar folk intressera sig för miljöbilar och alternativa drivmedel, vilket gör att oljebolagen blir nervösa, så att de sänker oljepriset. Undrar just hur långt oljepriset kan sjunka? Och om det innebär att fler kommer att fortsätta att köra bensinbilar, så att det ändå inte blir någon skillnad vad gäller utsläpp?

Å andra sidan är ju verkligen alla på gång med att utveckla nya drivmedel, energiformer och bilmodeller. Det är liksom lite ”smutsigt” att köra bensinbil idag.

Artiklar om oljepriset i Dagens Industri:
Oljepriset har inte nått botten
Starkare dollar sänker oljepriset

Nattliga störningar

/3 Kommentarer/i /av

Är det inte Stockholmsveckan som stör, så är det Medeltidsveckan… Nu har medeltida knektar trumlat runt i Visbys gränder och stört nattsömnen.

Ah, det är så fridsamt i Kappelshamn!

Läser du direktreklam?

/2 Kommentarer/i /av

Jag läser så gott som inget av den oadresserade direktreklamen som kommer i brevlådan. Jag bara tar Postens Svepet och lägger direkt i returpapperskassen. Någon gång, kanske en gång i kvartalet drabbas jag av lektyrbrist och i brist på annat tar jag något i reklamhögen och kollar på – men det brukar ju bara ta någon minut, för det finns aldrig något som intresserar mig där.

I Smålandsposten läser jag att kronobergarna ägnar mest tid i landet åt att läsa direktreklam per dag, 3,4 minuter. Gotlänningarna ligger fyra från slutet med 1,8 minuter. Undrar vad skillnaden beror på? Antagligen har en Växjöbo mer nytta av direktreklamen än gotlänningarna, eller vad tror du?