Jag har ibland skrivit en liten resumé över året som gått, men i år tänkte jag skriva om året som kommer istället. Vad hoppas jag få ut av 2015? Vad tror jag kommer att hända? Vad önskar jag mig för Gotland, Sverige och Världen? Det är mycket av det här som är beroende av varandra.

Mer rättvisa!

Om vi vänder på steken och tar ordningen Världen, Sverige, Gotland och så till sist mig själv, så tycker jag att Världen behöver få lite mer positiv skjuts generellt sett. USA har börjat återhämta sig från superkrisen då bankerna och fastighetsmarknaden föll samman och det är bra – samtidigt verkar de gå i otakt med skillnader mellan de som har det bra och de som har det dåligt. För några år sedan var demonstrationerna i New York, Occupy Wall Street, idag verkar demonstrationerna ske i Silicon Valley där klyftorna mellan rika och fattiga kvarter för ett år sedan orsakade bussdemonstrationer med Google som måltavla och i år var spelplatsen Apple där Jesse Jackson demonstrerade tillsammans med servicepersonal för att påvisa orättvisan i deras låga löner. I båda fallen handlar det inte isolerat om företagen Google och Apple, utan om att utvecklingen i Silicon Valley driver upp lönerna så att vissa grupper tjänar astronomiskt mycket pengar, medan andra kämpar sig fram med små medel, dåliga anställningsvillkor och uselt socialt skyddsnät.

Vi har en del av detta också i Sverige. Sådant som vi fortfarande ser som en del av välfärden, naggas i kanten. Alla stackare som kämpar mot Försäkringskassan för att bevisa att de är sjuka, när de är just SJUKA så att de ju rent faktiskt inte orkar utföra något jobb – just då ska de ägna sig åt det riktigt tunga jobbet att jaga läkare, intyg, överklaga osv. Det är inte rättvist. Det är inte den trygghet vi betalar för. Väl?

Och det är just den här känslan av att samhället är rättvist som behövs för att medborgarna ska känna sig lyckliga.

En grupp som det talas mindre om när det gäller rättvisa är företagare. Om man jämför en genomsnittlig anställd med en småföretagare är det mycket stora skillnader i vad man kan förvänta sig av trygghet och rättvisa. Okej, man har valt att vara företagare sägs det – fast kanske inte alltid ett val med jämbördiga alternativ om man inte har tillgång till lediga jobb att söka? Men ändå, visst, man kan låta bli att starta ett företag och därmed överlåta åt någon annan att ta ansvar för att det finns pengar till lön, sociala avgifter, förmåner osv. Det är ett i mina ögon enormt ansvar som alla arbetsgivare tar. Jag fattar knappt att de törs. Om affärerna går dåligt har man fortfarande anställda att ta ansvar för.

Om man är solo- eller duoföretagare som jag och Roine är, så hänger allt på just oss två och vilka affärer vi lyckas göra. Det är knappt någon idé för oss att sjukskriva oss om det inte är så att vi planerar att vara sjuka en längre tid (hur man nu vet det just när det börjar kännas lite krassligt?) och om vi inte får in jobb, så kan vi inte dra nytta av någon slags a-kassa. Jo, om det är så ont om jobb att vi alltså helt stannar av all verksamhet:

Du som huvudsakligen har varit företagare räknas som arbetslös:

• när du inte längre arbetar, äger eller har väsentligt inflytande över verksamheten, det vill säga om du har skilt dig helt från verksamheten, eller
• om du har företaget kvar utan att någon längre utför något arbete alls i verksamheten.

Men, att exempelvis söka halvtidsjobb och därmed vara halvtids-arbetslös går inte för sig. Kontentan blir att vi hela tiden betalar in en massa pengar både till försäkringskassa och a-kassa, men i realiteten kan vi sällan eller aldrig dra nytta av detta, så som man enkelt gör när man är anställd. Är inte DET märkligt så säg?

Det finns många småföretagare i Sverige som lever och verkar under dessa orättvisa villkor. Jag önskar att villkoren för små företag blir bättre och bidrar till en tryggare livssituation för alla oss superhjältar som kämpar på trots att vi alla vet att dagens villkor inte är rättvisa för småföretagare. 

Jag önskar också att samhällets trygghetssystem ska fungera så att de som behöver det känner att systemet verkar FÖR dem och inte EMOT dem.

Balansera stad och land bättre

Något annat som sker globalt, men som också märks tydligt här i Sverige och på Gotland, är hur utvecklingen av stad och land rullar på åt galet håll. Jag såg ett naturprogram som visade hur man idag sätter ut vicenter och förvildade hästar på landet i Rumänien och Bulgarien, därför att byar och lantbruk har övergivits då folk flyttar in till stan, vilket får som följd att landskapet växer igen.

Riktigt så långt har det inte nått här på Gotland, men de tecken vi ser går åt fel håll. Just idag fick jag veta att LärCentrum i Fårösund ska läggas ner och därmed försämras möjligheten för distansstudier för dem som bor på norra Gotland. Annars läser vi om att gatubelysning ska släckas ner, skolor läggs ner och samtidigt: svårigheter med att få bygglov och att vatten- och avloppsnätet inte räcker till. Det här är ju sammantaget signaler som alla pekar i fel riktning om man vill att det ska bo fler på den gotländska landsbygden.

Inte blir det bättre av att villkoren för mjölkbönder verkar bli sämre för varje år. Eller att det verkar vara så att grönsaker som odlas på Gotland måste ta en sväng till fastlandet innan de når fram till de lokala gotländska restaurangerna. Samtidigt som en av dagens viktiga trender är att fler väljer att äta närproducerade livsmedel…

Det är helt enkelt något fel i systemet!

Lägg sedan till hur Stockholm lockar till sig arbetskraft men samtidigt erbjuder en hopplös bostadsmarknad, som i sin tur försvåras av de nya riktlinjerna för amorteringskrav för bostadslån, som effektivt försvårar för alla unga eller personer med begränsade tillgångar, att skaffa bostad i Stockholm. Vore det inte smart om det fanns fler jobb på andra platser än Stockholm? Vore det inte bra om det blev enklare att jobba och bo på landet? Det omvända är inte bra, vi vill inte ha öde landsbygd som i Rumänien och Bulgarien, eller hur?

Det mest positiva som händer för att lyfta upp landsbygden just nu är utbyggnaden av fibernätet. Tack vare det kommer fler att våga ta steget att flytta ut till landet. (Samtidigt innebär bra tillgång till internet att fler handlar på internet, vilket inte är bra för affärer i städer, däremot bra för dem som distribuerar paket och för dem som bor på landet som så enkelt har tillgång till hela världens utbud idag.)

Jag önskar att det planteras fler bra idéer om hur landsbygden kan utvecklas, att vi får se en ny typ av byar och samhällen växa fram, runt nya typer av lokala samlingsplatser och aktivitets- och servicecenter. Kanske handlar det om att skapa gemensamma kontor för småföretagare? Kanske handlar det om nya sätt att distribuera grönsaker, mjölk och kött direkt från gårdarna? Vi på landet behöver samarbeta och en bra grej är de lokala utvecklingsbolagen som bildas här och där, men troligen krävs det många lösningar för att på allvar kunna vända utvecklingen så att landsbygden lever upp, blir myllrande, intressant och aktiv på ett sätt som attraherar många.

Skingra de ödesmättade molnen över Gotland

Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är, men stämningen på Gotland har inte varit bra den sista tiden. Till viss del har det handlat om att det först tog så lång tid att tillsätta en regiondirektör och sedan när de väl kom fram till att Jan Björinge var rätt man för jobbet, ja då kom de efter fem månader fram till att han skulle sparkas. Så innan den nye regiondirektören ens hann bli varm i kläderna, så hamnade vi på Gotland ånyo i den här handlingsförsvagade situationen som det innebär att inte ha en regiondirektör. Det är det ena.

Det andra är att själva processen med HUR han sparkades är under all kritik. Jag har pratat med alla möjliga om detta och INGEN har kunnat presentera en godtagbar förklaring till varför han sparkades och det finns inget dokumenterat runt stegen i hur kritiken förts fram. Ena dagen jobbade han på i tron att allt var bra och gick åt rätt håll, nästa dag sparkades han. Obegripligt att man kan bete sig så mot en medmänniska, obegripligt att den politiska ledningen vågar agera så utan att ha mer på fötterna.

En annan stämningssänkare var beskedet att Gotlandsbåten skjuter fram planerna på färjetrafik till sommaren 2016. Det var inte helt oväntat med tanke på att det gick lite knackigt och struligt hela vägen fram till den planerade första färjeturen sommaren 2014. Men ändå. Gotlandsbåten är en viktig symbol för kampen för att få till stånd flera konkurrerande färjelinjer till Gotland. Många har varit med och satsat i Gotlandsbåten just därför att de anser att konkurrens behövs. Hela diskussionen om färjetrafik till Gotland blir konstig när vi ofta diskuterar som att Gotlandsbolaget med sitt dotterbolag Destination Gotland är det enda alternativet. Vi behöver tänka mer fritt om färjetrafik.

En annan indikation på att det är något fel i hur saker sköts på Gotland är härdsmältan med Snäcks Camping. Jag skrev om den i februari – läs gärna det blogginlägget!

Våren 2003 skrev Snäck camping AB ett avtal om att Gotlands kommun skulle se till att inom ett år ta fram en detaljplan på området.

Först nu verkar de ha fått fram en detaljplan, eller tja, ”det finns i princip en ny detaljplan för Snäckområdet”. Då tog det i så fall 11,5 år. Alltså 10,5 år mer än vad som utlovades.

När sådana här saker händer påverkar det stämningen på hela Gotland. Det blir lite som att ”Herregud, finns det inget vi kan klara på den här ön? Måste det tjafsas om allt?”. Det farliga är när det får en att tappa hoppet om Gotlands framtid. När var och en börjar tro att allt är hopplöst. Jag önskar att 2015 blir året då det vänder, då känslan av hopp värmer upp hela Gotlands själ och får oss att tillsammans göra bra saker, så att stolthet och vårt gotländska självförtroende stärks.

Och jag då?

Vad önskar jag då att 2015 rymmer för min egen del? Jo, jag hoppas att jag får vara en del av all positiv utveckling som jag önskar för Gotland, Sverige och Världen. Att jag får möjlighet att jobba med spännande uppdrag och projekt där jag känner att jag är med och gör verklig nytta med mina kunskaper och erfarenheter, men också med min nyfikenhet och lust att lära. Gärna i en bra blandning med uppdrag både på Gotland och utanför Gotland, därför att jag tror mycket på att man behöver hämta syre och inspiration från olika håll, att idéer behöver korsbefruktas för att bli bra.

Slutligen…

… vore det skönt om herr Putin kunde hålla sig lugn, sluta bråka i Ukraina och inte fara runt med stridsplan kors och tvärs över Östersjön.

God Jul önskar Åsa Mitt i Världen!