Ingen har väl undgått att internet är en faktor som starkt påverkat vårt julbeteende? Tänk på hur ni förberedde julen för tio år sedan och hoppa sen ytterligare tio år tillbaka till 1991… De största och mest påtagliga skillnaderna ligger i att vi till stor del ersatt julkorten med elektroniska julkort samt att vi handlar mer och mer julklappar on-line. Posten har färre julkort att hantera, men får å andra sidan leverera fler paket.

Det här är inte så kul om man är handlare med butik. Till och med här i Visby har jag lagt märke till att butikssäljarna var mer på än någonsin och det var nästan omöjligt att INTE köpa något enligt principen ”tag 3 till priset av 2” och liknande. Eva Franchell skriver om Döden för galleriorna i Aftonbladet:

Efter sexton rekordår ser det ut som om årets julhandel stannar på kanske plus en procent och det är knappast vad handeln­ hoppades på. Det finns butiker som redan börjat rea ut sina varor.

I amerikanska All Things Digital skriver man om hur internethandeln skapat en ny slags julstress:

No big disasters have been reported yet this holiday shopping season, but there are signs that record-breaking online sales are starting to take their toll on retailers and shippers.

Budfirmorna UPS och FedEx sätter rekord i antal leveranser innan jul och det är deras personal som håller på att stressa ihjäl sig…

Det finns också en välgörenhetstrend – istället för att köpa saker i julklapp till folk som redan har en massa saker, skickar vi, per e-post, presentkort på ex en get eller ett set med skolmaterial som ska ges till någon i ett biståndsland. Ur ett globalt perspektiv är en sådan omfördelning av pengarna förstås toppen – men för varje litet presentkort som skickas finns en butiksägare som får sälja en sak mindre.

Något annat man kan ge i presentkort är pengar att handla för på iTunes. Man kan alltså i sin e-post hitta ett digital presentkort som gör att man kan köpa digital musik som man kan bära med sig i sin telefon. Föreställ dig hur den tanken hade landat i din hjärna 1991! Jag hade kanske fått ett litet hum om vad det innebar om någon berättat det 1991, men att digital musik, iPods och iPhones skulle så totalt förändra hur vi hanterar musik – nej, det hade jag säkerligen inte fattat.

Hade någon sedan försökt sig på att prata om Facebook 1991 så hade jag säkert skrattat och trott att det var något som andra höll på med, men inte jag. I själva verket är jag inne på Facebook varje dag och just i juletider innebär det också att vi liksom delar julförberedelserna med varandra. Vi får större inblick i hur andra gör när de förbereder och firar jul.

Vi har också förändrat våra matvanor. Det började med Atkins diet och ledde fram till LCHF – allt fler har börjat dra ner på kolhydraterna i maten eller skippat dem helt. Så, plötsligt har vi fått massor av nötter att välja på i butikerna och ibland rapporteras det om smörbrist! Smörbrist? Det låter som något som hände under andra världskriget när maten var ransonerad, men det händer idag och framför allt har Norge problem med smörbrist…

Du har säkert andra reflektioner om hur julfirandet har förändrats. Är det bra eller dåligt? Jag har ingen aning. Vi vinner en del och förlorar annat – är det inte så det varit med utveckling jämt? Förhoppningen är att vi ändå vinner mer än vad vi förlorar.

Jag har i helgen börjat läsa Walter Isaacsons bok om Steve Jobs. Spännande läsning för ett Apple-fan som jag. Innan när jag tänkte på Kalifornien, San Fransisco, hippiekulturen och Silicon Valley så har jag inte riktigt förstått att alltihop är samma sak. Jag har placerat hippiesarna för sig och datorerna för sig. Även om jag förstås känt till att Steve hade en tid då han gick barfota, lät håret växa och flummade runt, så tänkte jag på det mer som en parentes i hans liv. När man pratade om att Apple gjorde datorer för kreativa människor såg jag designers och mediafolk framför mig, inte ett gäng av Channa Bankier-look-alikes. Det är först nu jag fattar att det krävdes en sådan där mental revolt för att någon skulle börja tänka tanken att datorer skulle vara till för vanliga människor. Att man skulle kunna känna att datorn var en kompis och inte en obegriplig maskin.

Det behövdes nya idéer som motpol till industrialismen och alla maskiner. Hippiesarna öppnade upp dörrar till nya sätt att tänka, att kombinera företeelser på nya sätt – det som vi kallar för att tänka kreativt och ”out of the box”. Människor behöver kraftfulla mentala knuffar för att på allvar börja tänka nytt. I Sverige ligger vi bra till när man rankar länder efter kreativitet, men det finns ett land i vår närhet som jag tror är lite som Östersjöländernas ”Silicon Valley” och det är Estland.

När Sovjet släppte sitt grepp om Estland uppfattar jag det som att en massa kreativitet släpptes lös. Jag baserar det på det jag sett vid mina besök i Estland. Jag började lägga märke till lekfullheten i konst och konsthantverk och förstås de fantastiskt designade hotellen! Men, vid mitt senaste besök i mars var inriktningen på näringsliv och vi besökte flera spännande företag och miljöer. Det spritter av kreativitet i luften i Estland idag!

Det verkar som att de på allvar tror att de är speciella, att de kan och det finns en framtid för de som vågar. Lite som Steve Jobs såg på sig själv… Om Kalifornien hade sin hippie-era med flowerpower och studentrevolter som ifrågasatte det gamla och traditionen, så tror jag att Estland just nu befinner sig i en liknande kokande gryta. Det är därför de kommer på ett sådant här jippo som Pepparkaksmani/PiparkoogiMaania. Jag tror det kommer att växa fram stordåd ur den här Piparkoogi-powern!