Bilköer i Visby?

I vanliga fall är bilköer sällsynta i Visby. Om man är skicklig och prickar in vissa gator mellan kl 16 och 16.30 kan man under ungefär fem minuter få se en bilkö. Nu är det emellertid semestertider och då är bilarna fler, men dessvärre ökar inte parkeringsplatserna i antal bara för det. Igår var det väldigt mycket bilar när jag passerade genom Östercentrum. Min syster ringde precis då.
– Men, vad är det här? sa jag. Jag har just kört förbi en mötande bilkö?

Sen kom jag till sträckan utanför polishuset där man på andra sidan gatan har tre stora parkeringar bredvid Max och Coop. Från korsningen vid polishuset, på gatan längs parkeringarna som svänger och sedan går parallellt med ringmuren, fanns bilar så långt ögat räckte. Jag såg faktiskt inte slutet på kön, för den försvann i kurvan borta vid Östergravar.

Gotlands Allehanda har en artikel om bilkaoset idag och de illustrerar just med en bild från den kön.

Vi har brist på parkeringsplatser i Visby. När jag var yngre var de här parkeringarna stora och ödsliga utanför sommarsäsong. Idag står där många bilar parkerade även under lågsäsong. En vanlig eftermiddag i oktober kan det vara lite svårt att hitta parkering i Visby. Lite svårt – inte mycket svårt. Det innebär bara att man inte hittar en parkering exakt där det passar bäst, man kanske måste stå två rader därifrån. Inget stort problem, men ändå skillnad mot hur det var för tjugo år sedan.

På Gotland är biltätheten hög, eftersom vi har svårt att få ekonomi i kollektivtrafiken. Det är bara vissa orter som har hyfsat hög turtäthet som ex Fårösund eller Klintehamn. Därför kör de som bor utanför Visby oftast bil till jobbet och jobbet ligger ofta i stan. I takt med att arbetstillfällen försvinner på landet, blir det ännu fler som jobbar i stan. Någonstans ska alla parkera.

Bloggare, paparazzis eller gatans Big Brother?

Jag har just läst en intressant artikel i Corren. Där står att politiker och andra betydelsefulla, offentliga personer inte längre törs umgås så där avspänt och skönt under Almedalsveckan, som de gjorde förr om åren. Politikerna har blivit utestängda från sin egen vecka! Vad det beror på? Jo alla live-bloggare som minglar runt och rapporterar minsta småsak på sina bloggar.

Det här är lite absurt. Först tänker jag att det är synd om politikerna. Jag brukar själv kolla in till exempel Almedalsbloggen under den här veckan och visst, de rapporterar om en del små saker, fast det är väl inte direkt pinsamma saker de rapporterar? Jag tycker deras blogg varit roande utan att vara snaskig. Den är intressant också, därför att de är riktigt duktiga på att hålla en levande bevakning av veckan. Till exempel har de varit snabba med att lägga ut politikernas tal, det ska de ha en eloge för. Och en guldstjärna får de för att de lade ut Henrik Schyfferts uppvärmningsprat som bara var SÅ bra.

Så vad är det då politikerna behöver avhålla sig ifrån? I princip handlar det väl om sex, droger och rock’n roll. Inte kyssas eller hångla offentligt, inte hiva i sig alkohol och inte dansa på borden. Hur svårt kan det vara? Ingår det inte i den normala beteendekoden när man innehar en sådan position?

Nä, jag tänker inte tycka synd om politikerna.

iPhone i Sverige

Nu har tidningarna fått tillgång till den iPhone med 3G som snart ska börja säljas i Sverige. I till exempel Aftonbladet får iPhone 5+. Det bara är så att Apple är världsbäst på att förpacka teknik i läckra och intuitiva koncept.

Men, några svagheter hittar testarna. Ja testaren i Dagens Nyheter ha faktiskt flera påpekanden om att iPhone slukar batteri, är tung och saknar mms. De tycker också att kamera- respektive GPS-funktionen är dålig.
Jag har aldrig använt GPS. Det kan bero på att jag mest förflyttar mig på Gotland och om jag ska ut på okända vägar här, så är det ofta på så små vägar att de inte finns i något GPS-system och därför är det gamla hederliga kartor som gäller.
Vad gäller kamera i små platta mobiltelefoner så är det förstås fiffigt att man alltid bär med sig en möjlighet att fotografera, men… när jag fotograferar så vill jag gå in i bilden och det kan man inte göra med en mobilkamera. Jag vill titta i en sökare som skärmar av bilden från resten. Jag vill ha ögat nära. Jag använder inte ens LCD-skärmen på min kamera så värst ofta, bara när jag ska ta macro-bilder eller om jag måste ta en bild ovanför folks huvuden. Det går helt enkelt inte att få en tillräckligt bra uppfattning om bilden när man tittar på en liten skärm. I min värld är mobilkameror bara ett sätt att öka tillgängligheten till möjligheten att fotografera, men det är knappast en ersättare till kamera och därför inte heller något där det är så himla viktigt hur pass bra funktionen är.
Slutligen, mms: jag har mms i min nuvarande telefon, men använder jag det? Knappt aldrig. Mms har inte blivit mitt sätt att kommunicera.

Och just, i morgon släpps iPhone i Sverige!

Man kan bli mörkrädd för mindre…

Mats Linder skriver i Gotlands Allehanda om när han igår var moderator för ett seminarium arrangerat av Skattebetalarnas förening. Där berättade två företagare som försökt göra allting rätt, medan Skatteverket ändå gjorde andra bedömningar som ledde vidare till fleråriga skatterättsliga processer. I det ena fallet handlade det om en skönstaxering på 2,1 miljoner. Efter åtta år av processer visade det sig att den ursprungliga taxeringen var riktig. Men då hade företagarna fått lämna hus och hem…

Den andre företagaren hade noggrant kollat upp vad som gällde när han byggde ett kontor och laboratorium i sin trädgård och ändå tyckte sen Skatteverket att byggnaden var ett poolhus? Det tog fem år av processer för att visa att Skatteverket hade fel.
Jag känner till några företagare som fått göra skatterevision, ”slumpmässigt utvalda”. En av dem har slumpmässigt råkat bli utvald två gånger på två år. Trots att det i deras urvalssystem ska vara omöjligt att bli utvald så nära inpå den förra revisionen. Jag kan förstå idén med skatterevisionen, men en del av frågorna de ställer verkar lite ogenomtänkta. Som att ifrågasätta varför en gotländsk företagare som reser mycket har så stor post för flygresor – finns det inte andra transportalternativ? Eh? Och med alternativ menar de tåget, innan de inser att just, det kanske är lite svårt att ta tåget från Gotland. Eller så ställer de frågor som ska få företagarna att försäga sig, typ ”och ibland ställer du förstås in familjens cyklar här?”
Det vore mycket enklare om det växte ut röda varningslampor i pannan på de företagare som kör med ful-deklarationer, så kunde de andra få jobba på med sin verksamhet istället för att lägga onödig tid på Skatteverket. Jag inser att man förstås måste ha någon slags kontroll, men den känns lite missriktad ibland. Och i fallet med skönstaxeringen på 2,1 miljoner eller ”poolhuset” – vad skulle man ta sig till om det plötsligt damp ner en sådan situation från ovan?

Min nya karriär!

(Jag fick idén på Eva Bofrides blogg)