Simkunnighet & flytvästar

När jag växte upp var det stort ståhej om simkunnigheten. På lågstadiet åkte vi in till Solbergabadet för att lära oss simma. Jag tror jag gick i tredje klass när Romabadet stod klart och därefter simmade vi en gång i veckan på skolgymnastiken. På somrarna ”bodde” jag i havet vid Gnisvärd-Tofta, eftersom vi hade sommarstuga där, vilket gjorde att jag blev ännu mer van med vatten.

Jag gick inte någon simskola därutöver, eftersom jag alltid klarade att simma det man skulle. Men jag minns att lärare och siminstruktörer kämpade på med dem som hade svårare att få till simningen. Det var bara självklart att alla skulle kunna simma.

Nu när Alice har tagit sig igenom hela skolsystemet känns det som att det har varit enklare att passera som icke-simkunnig. Alice själv har varit vattendjur från start och kom på tricket att simma under vattnet vid Slite badstrand… Jo minsann, barnet simmade under vattnet innan vi fick henne att simma med huvudet ovanför. Just därför fick hon gå på simträning när vi bodde i Växjö, men hon tröttnade efter ett par terminer. Så igen, Alice simkunnighet har inte varit några problem, men om vi inte hade badat så mycket med henne – DÅ hade det kunnat vara ett problem, för under hennes skolgång har de knappt simmat alls! Okej, jag inser att alla inte kan ha lyxen att simma en gång i veckan under sin skoltid, men jag minns bara att det var en del turer till simhallen när hon gick på lågstadiet och sedan någon enstaka gång på mellanstadiet. Det kan omöjligen räcka för de som har lite problem med att få till sin simning.

Svenska Livräddningssällskapet är oroad över att en tredjedel av Sveriges vuxna inte är simkunniga, samtidigt som fler skaffar båtar, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Där intervjuar man en guide som tar med turister i en tolv meter lång roddbåt. Ingen har flytväst, men guiden har flytvästar i en säck ”om någon vill ha”. Tja, om man ramlar i vattnet så vill man kanske ha en flytväst, men surprise surprise, då ligger de i säcken…

Häromdagen brann en trimaran upp i segeltävlingen Gotland Runt. Branden startade med en explosion och besättningen hann inte få med sig något alls. Inte ens flytvästarna. Va? Vänta nu, de seglar i en tävling, de är vana vid båtliv och de hade inte flytvästar på sig? Vad ser folk framför sig när de tänker sig att deras båt eventuellt ska kapsejsa? Att det ska bli ett stillsamt hål i skrovet så att båten sjunker så fint att alla hinner sätta på sig flytvästar? Hur tror folk att de ska kunna simma om de t.ex. får en bom i huvudet?

Tur till Horsan och Blå Lagunen


Idag tog vi en sväng för att kolla in det nya naturreservatet, Horsan, ett träsk i Fleringe som har alldeles ovanligt rent vatten. Fast botten är grumlig, så även om vattnet kändes skönt, så var det mycket svårt att gå på botten. Alice gjorde ett doppningsförsök, men jag nöjde mig med att gå runt och imitera de här tranorna ni ser på bilden. Om ni tittar noga alltså. Vi lyckades inte komma närmare än så här. (Klicka på bilden så blir det i alla fall lite större!)


Sen åkte vi till Blå Lagunen. Alice ville testa sin nya videokamera som kan filma under vatten. Jag tog en bild på den här blåelden som växer precis vid klippkanten – men det blåste, så det var ganska svårt för kameran att hitta skärpan.


Det fanns flera riktig små simmare i Blå Lagunen. Sådana här små gulliga grodor.

Varför Gotland är perfekt

Självklart är tycke och smak olika, men i min värld är det så här:

  1. Östersjöns vatten har perfekt salthalt. Samma som tårvätska. Det svider varken i ögon eller näsa. Jämför västkusten eller medelhavet. Jämför med sötvattenssjöar.
  2. Östersjöns maneter är snälla maneter som inte bränns. Jämför med västkusten.
  3. På Gotland kan man enkelt ta sig runt i naturen. Våra skogar är lätta att gå i. Ofta är det ljus tallskog eller hällmark. Längs kusten är det alltid öppna ytor. Jämför med Smålands kompakta skogar och buskage vid sjöarna.
  4. De sjöar som finns på Gotland kallas träsk och har särskilt på norra Gotland riktigt klart vatten. Jämför med insjöar med nästan brunt vatten.
  5. Fossilerna. På andra ställen finns det småsten. Här finns det fossiler. Vad är roligast: en liten kluns granit eller en liten trilobit?
  6. Snälla djur. Vi har rävar, rabbis (vildkanin), harar, igelkottar och ekorrar. Inplanterat är rådjur och vildsvin, vilket är irriterande dumt gjort, men, fortfarande är våra djur tämligen harmlösa i jämförelse med älgar, vargar och björnar.
  7. Fantastisk blomrikedom. Det blommar längs våra vägkanter. Det blommar på fälten, på hällmarken, i skogen, på stranden och dessutom rymmer våra trädgårdar ofta spännande växter som vindruva, mullbär eller persika.
  8. Avskildhet. Här kan man nästan alltid hitta ett eget ställe att vara på om man vill vara ifred.
  9. Klintkust och raukar – det är ju bara så häftigt och vackert!
  10. Nedlagda kalkbrott som har börjat bli spännande platser för bad och fiske.
  11. Myllret med konstnärer, musiker, teater och hantverk.
  12. Korta avstånd. Okej, avstånden kan kännas långa när man väl är på Gotland, men jämför med fastlandet: hur långt är 4 mil då? Eller 15 mil?
  13. Mysiga restauranger. Tack vare all turism har standarden på våra restauranger höjts generellt. Vi har ovanligt många restauranger till en befolkning på 56 000. Därav ett par som omnämns i de fiiiiina publikationerna.
  14. Personligt bemötande. Här är så pass litet att man ofta får en personlig relation till dem som jobbar i affären eller på banken.

Återkommande snilleblixtar

Det finns många som har idéer om Gotland. Många av idéerna går runt i ett kretslopp och dyker upp med jämna mellanrum. När man har varit med i ett par varv blir man lite mindre entusiastisk.

  • Bort med tingel-tanglet från Stora Torget och gör det till en riktig marknad med lokalt odlade livsmedel: frukt, bär, grönsaker, rökt kött etc. Faktum är att vem som helst kan hyra en torgplats. Sannolikt finns det ett lönsamhetsskäl bakom varför torget inte kryllar av lokala grönsaksodlare. Rent praktiskt är det inte så enkelt att ta sig till Stora Torget och handla livsmedel i dessa bilburna tider när just innerstaden är belagd med bilförbud på sommaren. Man handlar helt enkelt oftast mat på ställen dit man enkelt kan ta sin bil.
  • Restaurangerna utanför Visby måste hålla öppet längre än till halva augusti. Ja visst, men vem betalar? Det är självklart så att det skulle vara mycket bra om det var fler restauranger som höll öppet efter högsäsong, men man kan inte tvinga någon att börja. Först måste det finnas ett kundunderlag. Hur skapar vi kundunderlaget?
  • Gotland borde satsa mer på upplevelseturism. Självklart. Satsningarna pågår faktiskt här och var. Men grunden till bra upplevelseturism är att det finns eldsjälar som brinner för just sin typ av upplevelser. Upplevelseturism är inte något som turismföretagare med boendeanläggningar med automatik är bra på. Eller har tid att engagera sig i.

Klädstorlekar – en samling med olösta gåtor…

Att handla kläder är inte lika kul nu som för 15 kg sen. Det blir direkt irriterande när klädmärken har olika defintioner av storlekar och plaggen i sig har de mest mystiska proportioner. Låt mig ge några exempel:

  1. Byxor. Massor av kvinnor har stjärtar. Det vet alla utom de som designar byxor. De som designar byxor tror att kvinnor ser ut som en säck potatis utan midja. Om man alltså hittar ett par byxor som är tillräckligt stora över rumpan, så fortsätter skärningen 9 gånger av 10 rakt upp som om midjan inte fanns!
  2. Plagg med ärmar i. Idag finns det gott om vida toppar och klänningar. Ofta överdrivet vida så att man ser gravid ut… Trots denna översvallande mängd med tyg, så tänker man smått när det gäller ärmöppningarna och ärmarna. De gör man överdrivet smala? Hallå, hur kul är det att få skavsår under armarna eller blodstockning i armarna?
  3. Storleksdjungeln. Ibland måste jag ha 44/46, ibland fungerar 40 alldeles utmärkt. Flera affärer har en avdelning för storväxta. När då plaggen på vanliga avdelningen är för små, tänker man kanske att plaggen för de storvuxna ska vara lagom? Nä nä, det vore ju för enkelt. De plaggen är för stora! Antingen smal som en pinne eller stor som en elefant. Storlekar däremellan göre sig icke besvär.
  4. Storleksdjungeln 2. Jag köpte en klänning i storlek 44/46 på postorder. Den är som en 38/40 och är lagom, eller möjligen ”lagom och lite lös och ledig” till Alice.
  5. Storleksdjungeln 3 (uppdatering 3 juli). Idag köpte jag en tunika i storlek Medium. Den passade alldeles utmärkt, trots att jag är en Large-person?