En av de fiffiga sakerna med att bo på en ö är att det finns massor av hav runt om att bada i. Många som kommer till Gotland tar sig till de säkra korten när det gäller badstränder: Tofta och Sudersand. Det är lite trist, för när man är på Gotland kan man åka på badsafari och avverka flera härliga stränder/badplatser på samma dag.

En sådan badsafari kan man förlägga till nordöstra Gotland. Fiskeläget Kyllaj, Smöjen med kiselstenstrand vid havet och vattenfyllda kalkbrott en bit upp och sen avslutning på S:t Olofsholm. I de här trakterna är närheten till kalkbrytningshistorien påtaglig.

Vill man göra det enklare för sig kan man ta sig runt Furillen. Där finns minst tre stränder med olika karaktär. Sen har man ju nära till designhotellet Furillen där man kan äta mat eller fika.

En badsafari kan också förläggas till östra Gotland: Ängmansviken, Katthammarsvik, Sandviken och så en sväng till Ljugarn, där man kan avsluta med mat på strandrestaurangen.

Söderut kan man testa Herta, Skvalpviken och NIsseviken.

Om det är stekhett så är badsafari en av de bästa sakerna man kan ta sig för. Passa på att lägga badkläderna på tork i bilen så torkar de ganska snabbt om det är varmt.

Om ni bara vill åka till en enda strand och ta det lugnt, så rekommenderar jag Slite badstrand. Där är det nära mellan parkering och strand = guldläge för barnfamiljer. Sen ligger affärsgatan bara ett kvarter bort, vilket avsevärt underlättar handel av matsäck respektive kvällsmat. Och vill man fika eller köpa glass kan man gå till det mysiga badcaféet.

Nu har vi firat midsommar och försökt koppla ihop uråldriga svenska traditioner med nutid. Vi äter sill för att det ska vara så. Men, när började man egentligen förknippa midsommar med sill? Sill var väl fattigmansmat – eller? Hur som helst, vi har en slags gemensam bild av hur midsommar ska vara. Det finns fler sådana bilder.

Bilden av kvinnan som den goda modern, kontakten med jorden, fred och kärlek. Jag har hört mycket välutbildade och erfarna kvinnor argumentera om att krigen i Afrika blir grymma just för att det är MÄN som krigar. Det tror inte jag. Om samhällssystemet vore annorlunda så tror jag att kvinnor har kapacitet till lika mycket grymhet – men de försätts inte i den situationen på samma sätt som män. Har ni läst artikeln om mamman som torterade sina två söner? Jag har bara läst rubriken, för jag orkar inte med att läsa alla artiklar om grymheter – men, det är uppenbart att även kvinnor besitter grymhet och att de trots glorian av ”den goda modern” kan utföra grymheter mot sina egna barn.

En annan typ av bilder suckar lyckligt om att allt var så mycket bättre förr när vi levde i samklang med naturen. Då brukar man ofta komma in på indianerna och deras filosofi. Det finns t.o.m. svenskar som tar ledigt från vardagen och lever indianliv och känner sig som ”bättre människor” då. I Svenska Dagbladet står en intressant artikel om indianfenomenet. En bit ner i artikeln berättar David Treuer om en mer realistisk bild av hur indianerna levde.

–Vita människor vill att vi ska ha en massa dygder som de själva önskar att de hade. När det sedan visar sig att vi inte uppfyller mönsterbilden möts vi av förakt, säger Treuer.

Samtidigt finns det förstås poänger med att folk försöker leva ett liv i enlighet med de här förskönade indianidealen, men det är nog sannolikt så att alla vi människor när fröer till både ont och gott leverne och det goda och det onda har dragit åt olika håll under hela mänsklighetens historia. Jag kan inte skydda mig med att jag är kvinna och därmed tro att jag skulle vara en bättre människa. Det handlar om hur jag själv väljer att leva.