Åh, nu hörde jag det igen på TV, den där hopplösa, slentrianmässiga klichén om att ”ingen som inte varit med om det här kan förstå”. Men herregud, vem tror folk att de är? Att de är världsunika? Gjorda med en så märklig personlighet att ingen i hela världen kan förstå vad de har gått igenom om de inte har gått igenom exakt samma sak?
Trams säger jag! Det är som en lidandets egotripp att inbilla sig sånt.
Jag tycker att det är så otroligt nedsättande att döma ut andra människor som står beredda med empatisk förmåga för att lyssna med en innerlig önskan om att göra sitt bästa för att förstå. Och vet ni vad? De där människorna är inte dumma i huvudet – flera av dem är intelligenta människor med fantasi, inlevelseförmåga och egna erfarenheter att luta sig mot. Självklart kan det vara lättare att förstå sådant som liknar de kunskaper och erfarenheter man har, men det är faktiskt inte omöjligt att skaffa sig en hyfsad uppfattning om en annan människas situation.
Själv har jag daglig migrän. Det kan för all del ibland vara lite tröttsamt med folk som kommer med råd av den typen jag passerade för 20-30 år sedan, men samtidigt så visar de omtanke när de gör det. Då och då händer det att någon säger ungefär ”Gud vilken huvudvärk jag hade igår, då tänkte jag på dig!” och visst, självklart kan deras huvudvärk inte vara precis som min huvudvärk, men grejen är att de faktiskt försökte tänka efter hur det kan vara att vara jag. Det är jag glad för.
Jag tror att vid de tillfällen någon verkligen vill veta hur det är att ha migrän så som jag har det, när de faktiskt lyssnar, då kommer de också att lära sig något och faktiskt förstå lite mer.
Så, om du som läser det här vet med dig att du då och då säger ”ingen som inte varit med om det här kan förstå” – fundera över vad det är du säger. Kanske lyckas du i bästa fall stoppa dina ord innan du stoppat en omtänksam medmänniska som faktiskt ville visa lite medkänsla och förståelse.
