Vem röker idag?
När jag växte upp kändes det som att de flesta rökte. Särskilt de som var tuffa, snygga och framgångsrika. All anti-rök-propaganda som vi utsattes för i skolan påverkade inte så många: ”vaddå lungcancer? Det är ju för gamla människor?”
Men så hände något. Hälsotrend. Högre skönhetskrav. Rökfria sjukhus. Rökfria arbetsplatser. Rökfria transporter. Rökfria restauranger. Syftet var att inte utsätta icke-rökare för rök. En bonus är att vi knappt ser människor som röker längre och därmed har rökningen mist sin viktigaste reklamkanal.
Idag känns det som att undantagen röker. Det är inte längre jag som avviker, utan jag ingår i normen av icke-rökande. Igår såg jag två rökande föräldrar med ett barn på en parkering. Det kändes ovanligt att se rökare och de var obekväma. Sonen klagade över att de rökte och det lyste dåligt samvete i deras ansikten.
Att det fortfarande finns ungdomar som börjar röka är ett mysterium. Jag misstänker att deras drivkraft är att markera sin vuxenhet – men det patetiska lyser igenom på ett annat sätt idag, än när jag var ung ”kolla, jag röker minsann om jag vill, ingen kan hindra mig från att lukta illa, få dålig kondis, fastna i ett beroende och sen dö i lungcancer”.
Det är helt logiskt att man nu överväger att cigaretter endast ska få säljas under disk, enligt artikel i Svenska Dagbladet.
