Bara-vara-dag

/1 Kommentar/i /av

Idag hade vi kunnat åka runt och kolla på konst – det är Öppna Ateljéer den här helgen. Vi hade kunnat göra en picnic. Vi hade kunnat ta en promenad. Men vad har vi gjort?

Jag började dagen med att äta frukost ute. Redan vid åtta var det så varmt att jag inte kunde ha morgonrocken på mig, utan jag satt i bara nattlinnet.

Jag har fixat med momsdeklaration (fast det mesta var förberett sen flera veckor, då jag var smart nog att inse att det skulle kunna bli lite krisigt att hinna allt nu) och en omfattande faktura med många detaljer som måste bli rätt. Sen dammsög jag och städade på övervåningen. Roine tvättade, städade nedervåningen och klippte gräs. Vi var klara vid tvåtiden. Och då ville vi bara vara hemma.

Det har varit så skönt att bara vara. Vädret är toppen, så vi har suttit ute i flera omgångar. Nu har jag nog snart fyllt på batterierna.

Väntande priser

/1 Kommentar/i /av

Oj oj oj, ni som läser min blogg flitigt, har ni tänkt på att jag ännu har en del priser kvar att leverera?

Från korsordstävlingen återstår En bild på en gotländsk gourmetmåltid till Elin i Björken, samt en film från ett kalkbrott till Nalle.

Från den spontana Doris Rullar-tävlingen är det Zanza som inväntar något av sitt väldigt blandade önskemål om djur vs natur, djur vs människa eller människa vs natur (om jag fick till det där rätt). Eller så nöjer han sig med en fjärilsfilm, vilken som helst…

Håll ut allihop! Trots den långa prisleveranstiden: Pris kommer.

Surprise, surprise, salamitajm

/3 Kommentarer/i /av

När jag kom in till kontoret i förmiddags låg det ett avlångt paket vid kontoret bredvid mitt. Men va? tänkte jag, böjde mig fram och kollade in förpackningen. Jag läste Delicato och såg genom hålen i förpackningen något brunt i cellofan – aha, chokladboll! Bergis en provförpackning med kaffebröd som de gett som varuprov till Berra.

Sen fortsatte jag till mitt kontor och va? Där låg ju ett sådant paket till mig också? Jag greppade paketet och stegade in till Annen:
-Hörredu vad är det här? Har vi fått chokladbollar från Delicato?
-Pigge köpte någon korv, mumlade Annen.
Va? tänkte jag, fick han chokladbollar när han köpte korv?
-Ska du inte ta in den på kontoret? sa jag till Annen som också hade ett sådant paket utanför sitt kontor.
-Nä, det luktar så.
-Va? Vaddå luktar?

Faktiskt, när jag luktade på förpackningen så luktade det korv! Hade den förvarats i en korvkiosk eller vaddå? Och då först kollade jag in förpackningen en gång till. Det var inte chokladbollar. Det var salamikorv. Och det stod definitivt inte Delicato. Det stod Delikatsskungen. Man kan undra hur jag som normalt sett är så observant på logotyper inte direkt insåg att det inte var Delicato…

Så, jag hade alltså fått en halvmeter pepparsalami. Man tackar :-)

Kom igen nu: Sopsug i Visby!

/8 Kommentarer/i /av

Jag vet att sophanteringen i Visby innerstad är ett problem. Gatorna är inte dimensionerade för sophämtning. Arbetsmiljön är usel och direkt farlig. Och jag vet att man har tagit upp idén med att bygga ett underjordiskt system där soporna sugs iväg och hamnar i containrar vid hamnen. Men det kan vara så att idén är för radikal för att de ansvariga ska ta den på allvar.

Idag skriver de i Svenska Dagbladet om att Gamla Stan blir först i landet med ett sådant sopsug-system. Jag undrar hur lång tid det tar innan vi får ett sådant i Visby innerstad?

Effektiv gravsättning?

/i /av

Hur tänkte de när de började med rutinen att krossa locken på kistor som gravsätts? Någon måste ha börjat med metoden. Någon som var övernitisk vad gällde ordningen på kyrkogården i det man kan se ovan jord, men som missat att kyrkogården finns till för de döda. En person som så till den milda grad retat upp sig på att jorden sjunker ihop efter en tid att han ville förebygga det för att slippa det svåra arbetet med att fylla på två kärror jord? När jag läser artiklarna i Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda så framkommer det att det bara handlar om två kärror jord. Om man har hand om en hel kyrkogård kan inte två kärror jord vara något större besvär.

Dessutom måste väl kistan och kroppen multna och säcka ihop även om kistlocket är krossat – så det är knappast ens två kärror jord de vinner på metoden. Det kanske bara är en eller en halv kärra jord mindre det handlar om…

När jag läser artiklarna om hur man sköter gravsättningarna på Gotland så finns inga konstigheter. De gör så som jag förväntat mig. Jag kan fatta att det ibland uppstår situationer då de måste ner i graven fast kistan är där och att de då kan trampa igenom kistlocket – men det är stor skillnad på att vara varsam och ändå råka trampa igenom, mot att med beräkning ta en grävskopa och krossa locket.

Nu hoppas jag att man konsekvent slutar med grävskopemetoden överallt. Begrav den och släpp aldrig upp den igen.