Om det har varit strömavbrott så att den digitala klockan på spisen blinkar medan man ställer in ugnen på 225° så kommer ugnen att vara iskall när man en halvtimme senare tänker slänga in sin näringsriktiga fryspizza.
Man måste alltså ställa in tiden innan ugnen behagar fungera! Ååååååååh… jag som var så hungrig.
Tja, min mobil är sprillans ny. En Sony Ericsson P1i. Håller på att vänja mig och lära mig hur just den här mobilen ”tänker”. Snygg är den och så har den en penna vilket jag gillar skarpt. Jag är så invand med att hantera mobilen med penna vid det här laget att det känns svårt att göra på något annat sätt.
Jag har också köpt ett nytt Bluetooth headset. Under ett par veckor har jag varit tvungen att ha ett headset med sladdar och jag blir helt tokig. När jag kliver ur bilen ramlar mobilen efter, hängandes i sladden. När jag tar samtal på kontoret och ska gå och kolla i en pärm, rasar mobilen i golvet… Hela arrangemanget med att ständigt ha en sladd som sticker ut ur en ficka när man ska gå runt – nej, den grejen gillar jag inte alls. Jag provade ett par olika headset. Några så små att man bara skulle sätta fast dem inuti örat, de satt säkert bra och kändes bekväma, men det slog mig att det kändes lite som när man har öronproppar – efter ett tag börjar det spänna inne i örat. Så jag valde en variant med bygel runt örat i alla fall. Den sitter lätt som en fjäder på mitt öra och jag kan böja till bygeln om det skulle kännas obekvämt.
Idag läser jag i tidningen att 36 villor i Vibble är felbyggda. Villor med hyresrätter. Det har varit rena farsen att följa rapporteringen om alla fel i det byggprojektet. Något man däremot sällan pratar om är att det i närheten ligger ett villaområde där husen fungerar perfekt, boendeekonomin är toppen (tack vare att varje villa byggts med en eller två uthyrningsenheter) och ägarna är nöjda. Jag är ganska säker på att om det vore någon annan än Pigge som låg bakom det villaprojektet så skulle man säkert fått läsa en del positiva artiklar även om det området. Fundera på den ni!
Äntligen har vi skickat iväg tryckoriginalet till Leader+ Slutrapport. Ett jobb som vi levt med sedan januari och som utvecklade sig till att bli mer krävande än vad jag planerade i november… En riktig pärs. Men nu ska det minsann bli bra!
Idag har jag skiftat fokus och börjat ta mig in i andra uppdrag. Skönt att få tänka andra tankar.
Jag brukar kalla katternas torrfoder för Knaperiknus. Men alldeles nyss hoppade jag högt i köket då det plötsligt hördes rejäla, knakelibrakande ljud från kattmatshörnet. Det var definitivt inte den fridsamme och väluppfostrade Silver som stillsamt knaprade på lite knus. Nej, nu var det mer målinriktat och kraftfullt. Där satt vår lilla Doris och Knakelibrak-käkade torrfoder så det stod härliga till.
Märkligt så många stora ljud som kan rymmas i den lilla katten. Ibland fnys-frustar hon som en häst! Och när hon är missnöjd klagar hon rappt och ilsket. Det är tur att hon också är en snäll katt som gillar oss människor här i huset.
Idag har Hoppe Hare skuttat runt vårt hus vid minst tre tillfällen. Nu ikväll testade jag att sitta i en mystisk vinkel i trappan och ta bilder genom fönstret. Både dåligt ljus och obekvämt, men så här blev de två bästa bilderna i alla fall.
Som ni märker är det ingen vidare bildkvalitet, fast den här sista tycker jag är lite skör på något vis. Jag blir lite sugen på att måla något när jag ser den.
Ser ni att det är ett vitt märke på sidan av haren? Märket gör att jag säkert vet att det är samma hare som skuttat runt här idag.