This is Gotland

/i /av

Det står en notis om en Mystisk låda i Fårösund på helagotland.se. Det är ganska typiskt för Gotland att det tar en månad innan någon reagerar på en låda som det står ”high explosive” på. Jag var själv där för ett par veckor sedan och såg minsann lådan jag också. Men reagerade jag? Nä nä. Möjligen log jag lite och tänkte kanske att det var något ungdomligt, konstnärligt påhitt.

Har vi glass?

/3 Kommentarer/i /av

–Ja! Vi har massor med glass! Jag har köpt sådan där glass de amerikanska tjejerna äter när de har gjort slut med sin kille, sa Roine.

Och då fattar i alla fall jag precis vad han menar.
Men, sen kan man ju undra över de här amerikanska vanorna så som de skildras på film. Kliver folk verkligen upp mitt i natten, plockar fram glass och sätter sig med en sked och äter rakt ur förpackningen? Jag har aldrig gjort så i hela mitt liv. Jag har inte ens klivit upp på natten för att äta – jag vet inte hur det känns att få för sig att man är hungrig när man gått och lagt sig. När jag gått till sängs så sover jag sen.
I den amerikanska film- och tv-världen har i alla fall det här glassätandet blivit en symbol för att man mår dåligt. Normaliserat tröstätande. Själv äter jag glass för att det är gott, inte för att jag är ledsen.

Placebo-nonsens

/i /av

Nu skriver de i Expressen om placebo-effekten och direkt börjar det koka i mig. Om det är någon teori som trasslar till det för folk som är sjuka så är det den här placebo-teorin. Det är den som gör att folk har som standardreplik ”ja bara man tror på det så” så snart man nämner en metod eller ett medel som man kan må bättre med.

Dra åt fanders med detta skitsnack! Jag har testat så mycket läkemedel, naturläkemedel och olika slags behandling mot min migrän. Om det fanns den lilla minsta tillstymmelse till placeboeffekt hade jag varit frisk för länge sen. Istället är det så att det är helt slumpmässigt vad som ger effekt och inte. Det har ingen som helst betydelse om ett medel eller metod påstås ha ”vetenskapligt bevisad effekt” – läkemedel och socialstyrelsegodkända metoder fungerar exakt lika illa som något annat. 
Jag tror att kanske 5% av allt jag testat under åren har varit till någon hjälp och det som hjälpt mig är läkemedel med acetylsalicylsyra eller triptaner, öronakupunktur, ingefärskapslar och ett par homeopatmedel.
Vid ett tillfälle hade jag problem med dagligt illamående i flera veckor. En mycket trevlig och kompetent läkare skrev ut en ny slags medicin mot illamående som man bl.a. ger till patienter som får cellgifter. Ett riktigt dyrt läkemedel. Det fungerade inte alls. Då gick jag till en homeopat som jag inte alls passade ihop med (jag har erfarenheter från ytterligare tre homeopater som jag fungerar alldeles utmärkt med). Jag blev så vansinnigt upprörd på den här homeopaten att jag skakade när jag gick därifrån. Ett par dagar senare kom ett kuvert med ett homeopatmedel i form av små runda piller.
Kritiken mot homeopati är att homeopatmedlen är utspädda så många gånger att de inte kan ha någon effekt. Alla vi som testat och som fått effekt med vissa homeopatmedel, vet emellertid att det kan bli en himla effekt när man får i sig rätt slags piller – har homeopaten inte hittat rätt medel, händer ingenting alls. Varje gång jag testar är jag förstås lika motiverad. Utom den här gången med homeopaten som gjorde mig vansinnig.
Är det inte ruskigt märkligt att mitt illamående försvann omedelbart redan första dagen med just det homeopatmedel som den homeopat som jag inte kommer överens med skickade? Om det finns den minsta placeboeffekt så borde jag haft mycket större chans att lyckas med läkarens medicin. Det var faktiskt en läkare som står sig som en av de bästa jag träffat på under mina 30 år med läkarkontakter för just migrän.
På något bakvänt sätt använder folk det här med placeboeffekten som skäl till att INTE testa vissa metoder. De bara avfärdar dem med ”jag tror inte på sånt där” och det gör mig också upprörd. Det handlar inte om att TRO, det handlar om att TESTA. I vissa fall får man testa väldigt mycket olika saker innan man kommer rätt, men att inte ens testa är att ge upp.
Och som jag skrev i inledningen: om det verkligen fanns något sådant som placeboeffekt så hade jag och en himla massa andra varit superfriska vid det här laget. Det är vi inte.

Uppdatering 2012-03-19: idag var jag hos den homeopat som jag blev så arg på 2003. Jag har trots allt varit ganska imponerad av att hon fick bort mitt illamående. Den här gången blev jag inte arg. Nu återstår bara att se om min hälsa blir bättre.

Åsa Superwoman

/6 Kommentarer/i /av

I natt upptäckte jag att jag fått en del ”super-hero”-egenskaper. Det bara kom över mig och jag fick testa mig fram för att förstå att jag plötsligt kunde lite mer än vanligt. I alla fall lyfte jag upp Roine och flög iväg, men landade då jag såg att ett par hade problem med en traktor. Jag riktade mina superkrafter mot traktorn och sade med kraft ”Go” för att få traktorn att starta. Den var dock trögstartad, det enda som hände var att motorn började låta och så vällde det fram brun rök, varpå jag fick ta i ännu lite till och säga ”Go” ännu högre.

Men då vaknade Roine och undrade vad jag höll på med och jag var tillbaka i min säng i det skick som jag brukar vara. Helt utan superkrafter. Attans också. 

Doris promenerar

/5 Kommentarer/i /av

Och som avslutning kommer här Doris på promenad.
Därmed anser jag filmdelen av Elin i Björkens pris vara avslutad. Nu är det bara en gotländsk gourmetmåltid som ska fotograferas.
Sen har jag definitivt inte glömt Nalles andrapris, det är bara det att jag inte varit i närheten av något lämpligt kalkbrott på sista tiden. Men jag ska lösa det!