Aftonbladet mer lönsamt i digital utgåva än på papper!

För ett år sedan bloggade jag om Papperstidningens död och Skärm eller papper?

Lokalt har tidningarna försökt ta fram en lösning för iPad, men enligt min mening är det en halvhjärtad, tafflig lösning som jag inte är beredd att betala för. Samtidigt pågår som jag förstår en panikdiskussion om hur de ska ha råd att fortsätta att ge ut tidningar och också om hur de ska kunna ta betalt för digitala tidningar.

Jag blir mycket glad när jag läser att Aftonbladets chefredaktör Jan Helin berättar i Resumé att de nu tjänar mer pengar på sin digitala tidning än på papperstidningen.

Vi kommer självklart inte att sluta ge ut papperstidningen. Vi älskar den och den är en god affär. Men det är inte längre vår volymprodukt. Jag drog exemplet för att alltför många slentrianmässigt svarar att ”jo, jo, det där med digitalt är kanske spännande, men det finns ju inga pengar där”. Det är inte sant och är en trött, bakåtsträvande inställning till utvecklingen i tidningsbranschen.

Precis som i de blogginlägg jag skrev för ett år sedan vidhåller jag att det är svårt att med blicken riktad mot framtiden blir allt svårare att motivera papperstidningarnas existens. Digitalisera mera!

Åh Laleh, Laleh!

Sedan höstens omgång av succéprogrammet Så Mycket Bättre började sändas är det likadant varje lördag. ”Åh Laleh, Laleh…” alla som sett programmet älskar programmet, de intresserar sig för alla artister, blir lyckliga när de upptäcker nya sidor hos de här människorna som de annars bara ser uppträda, men sen kommer det alltid: ”Åh Laleh, Laleh!”

När Laleh framför sina personliga tolkningar av de andra artisternas låtar ryser det skönt i mina ben. I lördags var det dags för de andra artisterna att tolka Lalehs låtar och nog var det med en alldeles särskild högtidlighet och lycka som de tog sig an uppgiften?

Jag vet inte vad det är hon gör den här fantastiska tjejen, men hon förtrollar alla. Nu har jag också fått veta mer om hennes bakgrund, hur de flydde från Iran och att hennes pappa var en hjälte som drev en politisk, underjordisk tidning.

Dessutom är programmet toppreklam för Gotland och Grå Gåsen. Det tackar vi för!

Gotlandståget tuffar på mot Roma!

Bilden är lånad från föreningen Gotlandståget.

Ett gäng nördiga män i Dalhem har fortsatt att leka med tåg och växlat upp till att leka med riktiga tåg. Detta har de gjort så utmärkt bra att järnvägsstationen blivit ett omtyckt utflyktsmål, men så började de tycka att det var lite futtigt att bara kunna köra tåget fram och tillbaka till Eken… Så de fortsatte att lägga spår till Munkebos och så Tule och sen var det förstås omöjligt att inte vilja fortsätta hela vägen till Roma.

Idag rapporterar Radio Gotland om att föreningen fått fortsatta bidrag på nästan 4,3 miljoner för att fortsätta att lägga spår och på Gotlandstågets hemsida kan man läsa följande:

NYHET! Idag har Föreningen fått besked att vi tilldelas medel för bygge av järnväg mellan Dalhem och Roma. Regionalfonden Småland Öarna har beslutat att stötta projektet ”Utbyggnad av Gotlands Hesselby Jernväg, Etapp III + IV”. Projektet inleds 1/1 2012 och ska vara avslutat 31/12 2014. Mer info kommer på hemsidan.

På hemsidan hittar du förstås också mer information om deras verksamhet samt en karta med den planerade spårsträckan.

Under åren 1968–1980 bodde jag i Roma. Då och då fick vi för oss att cykla förbi Roma Kungsgård och vidare längs banvallen till Tule station. Jag känner till de här trakterna och det ska bli så kul att för första gången kunna åka tåg där. Så som min mamma och pappa kunde göra medan det ännu gick tåg där.

Grattis till pengarna Gotlandståget! Ni har gjort er väl förtjänta av pengarna. Hoppas att projektet kommer att slutföras enligt era planer.

Blåsig första advent

I dessa Facebooktider började adventsstjärnorna lysa redan i fredags och doften av bullbak och knäck har legat tät i Sociala Media. Fast i vårt hus har vi inte riktigt fått till julkänslan.

En stor skillnad mot för ett år sedan är att då hade det kommit snö. Läs mitt blogginlägg från julmarknaden på Bläse.

Men visst, vi pallrade oss iväg till Bläse i år igen. Där blåste det som rackarn även om stormen ännu inte var här med full kraft. Massor av bilar var det där.

Helt ärligt så var jag nog inte på humör för julmarknad, för allt kändes som en upprepning av förra året och året innan och året innan… Kanske är det just det som är grejen, det som gör traditionen – men jag är ju tyvärr en sådan där typ som kan tappa intresset när företeelser börjar gå på rutin.

Vi tog oss en en skinkmacka i alla fall. Sen gick vi en runda till och dagens intressantaste möte hade jag med Thomas Johansson från Levide som slipar stenar och hade bra koll på olika mineraler och fossiler. Jag gillar sten, så det var kul att få prata med någon som visste lite mer. Mest förvånande var att få hålla i ett oslipat stycke tigeröga som hade en speciell struktur och lyster som är ganska långt från hur ett slipat stycke tigeröga ser ut.

Vi köpte två strutar chokladpraliner från Wallins café i Katthammarsvik. Själva caféet är stängt nu för tiden, men sonen har övergått till att göra godis. Vi köpte också en krans att hänga på ytterdörren, för ovanlighetens skull var den gjord av cypress.

Det blåste rejält på väg tillbaka till bilen.

Den här bilden är kanske inte så märkvärdig, jag hade behövt ett teleobjektiv för att komma närmare de stormande vågorna, men när jag tog bilden höll jag kassen med julkransen i vänsterhanden och höll iPhonen med högerhanden för att ta bilden. Jag började skratta för vinden tog i så hårt i iPhonen att det var svårt att hålla den – men håller ju mest i ena änden när man ska ta en bild.

Väl hemma hjälptes vi åt att ställa ut stjärnor och ljusstakar och sen drack vi julte och provsmakade våra praliner – den ena sorten med smak av Baileys och den andra honung och saffran. Goda båda två!

Nu kurar vi i huset och lyssnar på stormen som ökar. På Gotland har man gått ut och rekommenderat att folk håller sig inomhus från kvällen, men jag tror inte att stormen kommer att bli lika hård här som i södra Sverige och på västkusten.

Dekadansens sorgliga spillror…

Jag har tidigare skrivit om bratsen, golddiggertjejerna och partymodellen de kör på Kallis på somrarna. Oftast orkar jag inte bry mig. Det är bara så patetiskt alltihop.

Men så stod det en ny artikel i lokaltidningen angående inspektörernas rapport från Kallis i somras. Ett helt stycke ägnas åt champagnen…

Att champagnesprutandet skulle ha försvunnit stämmer inte. Speciellt under onsdagseftermiddagen sprutades det champagne, framför allt på hyllan. Enligt rapporten var det något som krogen hade planerat. Förutom att champagnen sprutades rakt ut i luften hällde också ett sällskap med män drycken över unga kvinnors huvuden och innanför deras kläder. Personalen ingrep inte. Under alla tre besöken på Kallis såg inspektörerna hur det sprutades champagne.

Jag fattar så långt som att det är partystämning, att allting trissas upp, att man fnissar och skrattar åt det mesta och bara glider med. Men någon gång borde det väl ta stopp? Vill tjejerna verkligen ha den där champagnen hälld över sig och innanför sina kläder? Okej, det är väl inte som att de har lång betänketid, saker händer i snabbt tempo, men i eftertankens kranka blekhet: känns det inte fånigt att stå där kletig och kladdig? Är det inte pinsamt att veta att killarna betraktar en som en slags ”lovligt byte” som det är fritt fram att hälla alkohol på?

Just nu går serien Boardwalk Empire på SVT. Den handlar om när det blev spritförbud i USA och gangsterorganisationer växte fram genom att satsa på smuggling och svartsprit. Serien är jättebra, men jag mår alltid dåligt när jag ser hur männen behandlar kvinnorna när de är ute och festar. De älskar att slänga förnedrande skämt omkring sig som går ut på att kvinnor är dumma, mindre vetande och till exempel inte kan få lov att rösta… Kvinnorna är glittrande, underhållande smycken på tillställningarna och de ska helt enkelt inte vara smarta. Kvinnorna är som statussymboler, som fjädrar som männen kan pråla med.

Vad är det då killarna och tjejerna på Kallis håller på med kan man undra? Någon slags glorifiering av 30-talets sätt att festa? Vad hände med jämställdheten och starka självständiga smarta kvinnor? Är det så att hjärnorna återgår till något slags reptilstadie under den ålder då folk är inställda på parning eller vad? Jag fattar faktiskt inte att tjejer och killar kan bete sig så här hjärnblåst dekadent 2011. Det är synd om människorna.