Varumärkesarbetet etapp 1

/1 Kommentar/i /av

I och med den här veckans fyra lanseringsmöten för Varumärket Gotland har vi klarat av den första etappen. Nu återstår det riktigt svåra arbetet med att få alla på Gotland att börja jobba med det här. Det kommer att bli spännande att se vad som händer när tänket sprider sig via företag, myndigheter, föreningar osv.

Jag deltog på lanseringsmötena i Fårösund och Visby. Det var som en belöning för allt arbete vi i varumärkesgruppen lagt ner sedan oktober. Att äntligen få se vad som händer när idéerna möter gotlänningarna och märka att mottagandet känns bra.

Själv har jag fått uppmärksamhet för ordet ”ö-möjligt”. Det ordet ger en snabb reaktion, gör vårt öläge till en fördel, vänder upp och ner på tänket samtidigt som det känns roligt. Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig runt det ordet…

Superklimax?

/i /av

Ifall någon undrar var jag håller hus, så har det varit väldigt hektiskt med att få klart etapp 1 i ett uppdrag från Leader+ Gotland. Samtidigt som Varumärket Gotland genomför de fyra lanseringsmötena i Roma, Fårösund, Hemse och Visby den här veckan. Ett varje dag. Jag var med i Fårösund i tisdagskväll och ska idag medverka i Visby på eftermiddagen. När det är klart ska vi pusta ut på restaurang och då är det både Leader och Varumärket jag kommer att pusta ut samtidigt. (I morgon är det bara att jobba på med etapp 2 i Leaders uppdrag… men jag tror att det i jämförelse blir ”lite finlir” att skriva de sista texterna)

Roligt med varumärkets lanseringsmöten är att mitt ord Ö-möjligt nämndes en del på inledningsmötet i Roma – då jag inte ens själv var närvarande. I Fårösund var jag enda kvinna på scenen, men det var helt okej, särskilt som vi var just i Fårösund som är lite av min ”hemmaplan”. Alla i publiken får sitta grupperade med en dator till varje bord och komma med förslag och frågor under kvällen. Det de skriver kommer upp på storbild så att alla kan se och så får de rösta om sina egna förslag. Jättekul, därför att alla blir så engagerade.

Hoppas nu att vi får med oss många i tankarna runt Varumärket Gotland!

Jag är en Superstockholmare?

/5 Kommentarer/i /av

Jag har idag gjort DN:s Stockholmstest. Man mäter alltså hur pass genomsnittlig stockholmare man är. Ett ganska intressant test att göra när man befinner sig på Gotland nästan jämt. Så här blev mitt resultat:

12 rätt av 14 möjliga
Superstockholmare. Du är Stockholm i ett nötskal. Du kunde inte bli mer genomsnittlig om du var 39 år gammal, bodde på Södermalm och hette Lars Andersson eller Anna Andersson � det vill säga, utgjorde det absoluta stockholmsutsnittet. Om du har tatuerat dig det senaste året är det med något av följande: en karp i japansk stil över hela armen, ett sjömanshjärta, eller dina barns namn. De heter förmodligen Julia och Alexander, Stockholms vanligaste dopnamn 2007. Det är också hög risk för att det sitter en urblekt tribal någonstans ovanför armbågen. Du äter Capricciosa.

Av de 1656 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 1569 (94%).

De två frågor där jag avvek från Stockholmsgenomsnittet handlade om Colin Nutley (ja, jag tycker att han ska få stöd att göra fler filmer) och Konst (jag har handlat konst från ett galleri det senste året – eller egentligen från Channa Bankiers garage, men galleri var närmaste alternativet).

Tolkningen av mig som Superstockholmare känns dock lite skum. Jag kommer aldrig att tatuera mig. Jag vet inte vad en urblekt tribal är. Och Capricciosa är väl ganska trist? Trots detta är jag uppenbarligen Stockholm i ett nötskal.

Jag kanske får döpa om min blogg till ”Åsa Mitt i Det Egentliga Stockholm”?

Förstapristagarens utmaning

/3 Kommentarer/i /av

I den något bakvända korsordstävlingen ville förstapristagaren Elin i Björken ha en utmaning. Det blev att hon skulle skicka ett fotografi där hon sitter i en björk – för att krydda upp det hela visade det sig att hon är höjdrädd…

Tro det eller ej, här är faktiskt bilden på Elin i Björken.


Den som vill veta sanningen bakom fotograferingen kan kolla här.

Jag återkommer med filmande och fotograferande när mitt arbetstempo tillåter.

Glapp i hjärnan?

/8 Kommentarer/i /av

Jag är en sådan där person som kommer i tid. Trots det har jag på två veckor missat TRE möten. Helt galet.

  • Möte 1: jag hade en känsla av att mötet var på onsdagen, men när jag kollade kalendern så var det på torsdagen. Okej, då hade jag fel. Alltså går jag dit på torsdagen. ”Kommer du nu? Mötet var ju igår!”
  • Möte 2: för länge sedan slängde jag in en ”plutt” i kalendern om ett möte vars tid ännu inte var fastslaget. Jag missade totalt att tiden sedan blev 9.30-12. Kvart i tolv kom jag på det. Då hade jag ännu gott om tid på mig för att gå på mötet kl 15 – trodde jag.
  • Möte 3: också ett möte där dagen bestämdes för länge sedan, men jag tror att tiden fastställdes på det mötet jag missade i veckan innan… Alltså kommer jag glad i hågen till mötet kl 13, bara för att se hur de andra just åker hem? Alla andra kom kl 9.30.

Alla de här mötena har jag verkligen SUPERMISSAT. Jag har varit så säker på att jag vetat tiden och varit helt inställd på att närvara. Men den tid jag har noterat har varit fel.

Nu ska jag tillbringa en vecka i skamvrån.