Pinsamma protester

/i /av

Jag blir så otroligt upprörd (och ibland bara trött) när folk drar igång protestaktioner baserade på egna fantasier. Det enklaste och schysstaste vore att prata med den aktuelle exploatören. Det näst enklaste är att kolla med t.ex. byggnadsnämnden. Förvånansvärt många ilskna och upprörda har aldrig bemödigat sig om att göra någotdera.

Istället ikläder de sig en image av ”välutbildad och påläst”eller ”de som vet hur det är egentligen” och sen drar de igång och spekulerar och sprider vilka lögner som helst. De fyller insändarsidor, debattforum och sprider illasinnade rykten. Jag har sett det här förloppet flera gånger. De protesterande blir i bästa fall motbevisade så att deras ”pålästa image” får sig en törn, men ibland fortsätter deras lögner att leva i åratal.
Nu är det Ihrevikens vänner som gått ut i strid mot Christer Appelquists exploateringsplaner för tomtmark vid Ihreviken. De har i alla fall en hemsida där de faktiskt länkar till kommunens planförslag – men sen verkar de själva inte ha brytt sig så mycket om att läsa det… Sedan Skärtorsdagen har de samlat in namnunderskrifter på en protestlista. Jag hörde Christers uppgivna version i radio. Ihrevikens vänner har satt en bild på sin protestlista, bilden föreställer en klint som ligger 1 kilometer från det aktuella området. De påstår också att han ska bygga ett hotell ovanför Malmroos grotta – men det var kommunens landskapsarkitekt som föreslog det. Det är inget som bröderna Appelquist är intresserade av. Om jag vore bland de 700 som skrivit på protestlistan, hade jag känt mig rejält lurad.
Den här typen av protester är dessutom riktigt dålig taktik även ur de protesterandes perspektiv. När det uppdagas att de sprider osanna rykten, förtas också kraften ur det som de säger som kanske rent av är sant. Pinsamt. Tänk om de faktiskt har en poäng någonstans? Den stackars poängen försvinner ju totalt i en sådan här pinsam röra.
Snälla, hur svårt kan det vara att prata med varandra?
Läs mer på helagotland.se.
Ovanstående funderingar baserar sig på det jag hört och läst i media och jag är inte personligen engagerad i just området Ihreviken. Jag är mer engagerad i fenomenet med den här typen av spekulativa protester. Jag tycker det är pinsamt dålig stil.

Ett ögonblicks bus

/1 Kommentar/i /av

Vårt hus är byggt så att sovrummet ligger innanför det rum vi har som kontor uppe. När vi inte är hemma på dagarna brukar vi låta sängen vara utan överkast med täckena uppvikta och så har vi sovrumsdörren öppen så att det blir vädrat, men dörren till kontoret stängd, så att katterna inte kan komma in. Roine är ju nämligen allergisk.

Nyss satte jag mig för att snabbt fixa med lite pengatransaktioner där uppe i kontorshörnan och då hade jag kontorsdörren öppen och tänkte inte på att sovrumsdörren var öppen. När jag var klar fick jag en liten aning om att katterna kanske gått förbi. Alltså går jag till sovrummet…
Jodå. Där satt katten Silver och pöste på Roines dubbelvikta täcke.
-Nu var du snabb, sa jag medan jag jagade ut honom. Så föll mina ögon på en lång, smal hårig grej, misstänkt likt en svans, som stack ut under mitt dubbelvikta täcke: Doris! Hon hade minsann tagit sig in i mysigaste täckesgrottan.
Ibland är de verkligen ett högeffektivt bus-team.

Elementärt min käre Kattson!

/5 Kommentarer/i /av

Fallet är löst. Genom listigt detektivarbete och psykologiskt avancerad förhörsteknik fick jag den skyldige att avslöja sig. Det var inte Doris, det var min dotter Alice, mitt eget kött och blod, som så lurigt tagit sig in i min blogg.

Jag fick henne elegant att gå i fällan och mumla om ”att hon mest ville få lägga ut bilden på Doris…” Ha! Därmed avslöjade hon sanningen bakom ”den första katten som hackat sig in på en blogg”. Och det avslöjandet kom innan hon ens hade hunnit kliva upp, eftersom jag med min stora list smög mig in i hennes rum och ställde mina smarta frågor innan hon visste att hon var vaken.
-Jameeeen, försökte Alice, det förstod du väl att det var jag? Katter KAN inte blogga! Katter KAN inte skriva! Det är en MÄNNISKA som skriver i Katten Stigs blogg. Mamma, skärp dig!
Jag vet inte vad Katten Stig har att säga om det, men en sak vet jag säkert:
-Fallet med min hackade blogg är löst. Elementärt min käre Kattson!

Angående nedanstående blogginlägg

/2 Kommentarer/i /av

Jag förnekar all inblandning i tillkomsten av blogginlägget nedan. Det är bara att inse att vi har en lurig typ i huset. Jag låter dock inlägget vara kvar som ett avskräckande exempel för alla bloggare som har husdjur.

Katttimmen är slagen

/4 Kommentarer/i /av


Jag har stolt hackat mig in på Åsa Mitt i Världen-bloggen! Som den första katten någonsin att hacka mig in på en blogg är nu katternas tid här, det knepigaste var att öppna locket på dessa bärbara datorerna, och musen… Den har inte ens en svans. Men jag har jobbat ihärdigt och det är dags att smaka segerns sötma till fullo! För inte orkade min medbrottsling och kompanjon följa mig till slutet, han somnade så sött. Det är klart, datorer är inte så mycket för alla de där gamlingarna. 

Så det skulle alltså bli jag, Doris den fantastiska (inte handbollskatten som Åsa Mitt i Världen så osympatiskt har kallat mig) som blivit den första katten som hackat sig in på en blogg. Mitt budskap är enkelt! Katter äger!