När jag gjorde ett uppdrag uppe i Haparanda fick jag kontakt med PE Isaksson som bor på Seskarö. Ibland läser jag hans blogg. Nu har han skrivit ett blogginlägg om företagande, svartjobb och vikten av att gynna de lokala handlarna som är tänkvärt för alla oss som bor på små ställen eller rent av på öar. Jag tycker att han gör många tänkvärda reflektioner.
Läs gärna mer på hans blogg när du ändå är i farten!
Idag har Roine och jag varit i stan och bara promenerat runt och myst. Vi åt supergoda kroppkakor på Bageriet vid Stora Torget – rekommenderas! Klockan 14.50 började filmen vi skulle se och när vi hämtat biljetterna gick vi en sväng på Klinten. När jag skulle fotografera utsikten tog jag av mig handskarna och lade på muren.
Hela dagen har dimman legat på lur och vandrat in över staden. Så här såg Visby ut från Klinten på eftermiddagen.
Sen var det dags att gå till bion och se Tintins Äventyr: Enhörningens hemlighet. Det är en 3D-film så man får ta på sig 3D-glasögon. Filmen var jättebra! Övergången från serieform till 3D-film fungerade bra. Den var rolig och spännande. Däremot kändes den lite för farlig för barn i 5-8-årsåldern. Det var flera barn i den åldern där. Jag tror att föräldrarna nog felbedömt filmen…
När vi gick till bilen efter att filmen var slut hade dimman svept in i Visbys alla gränder. Det var verkligen mystiskt. På vägen hem var det bara ett fåtal korta sträckor som var dimfria, annars låg dimsjoken täta.
Jag vill direkt påpeka att jag är extremt dåligt insatt i vem Håkan Juholt är som person och jag har inte ens satt mig in i vad han står för politiskt. Det beror på att jag intuitivt känt att han är helt fel som partiledare för Socialdemokraterna. Det har känts helt onödigt att sätta mig in i vem han är, för rent logiskt borde han snart försvinna från den posten. För det är nämligen något med Juholt som är fundamentalt fel. I Wikipedia kan man läsa följande:
Juholt kommenterade även förslaget om honom som ny partiledare såhär: ”Oj! De är inte kloka. Jag är alldeles för yvig och ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapacitet politiskt eller socialt att ställa mig först i Sveriges största politiska parti. Jag inser min begränsning.
I detta är jag helt överens med Juholt. Det är tråkigt att hans partikamrater inte tog honom på orden och avstod från att välja honom till partiledare.
Min bedömning av Juholt hänger endast ihop med det allra ytligaste, de signaler han sänder ut. För det första ger han intryck av att vara en ganska töntig farbror. Han är född 1962 precis som jag, men jag fick en chock när jag insåg att jag är lika gammal som han, ja, jag är till och med ett halvår äldre än honom, men jag uppfattar honom som minst tio år äldre. Delvis beror det på hans mustasch, men även utan den skulle han ha en farbroderlig karaktär. Kanske skulle det fungera om man samtidigt kände att han drevs av en stark energi och målmedvetenhet, att han verkligen ville framåt – men till mig har det bara nått fram en känsla av gnällig gubbe. Plus att jag fått för mig att han försöker damma av en slags arbetarklasspolitik som har utgånget datum. Att Socialdemokraterna i grunden är ett arbetarparti är självklart, men arbetsmarknad och näringsliv har förändrats. Nutida socialdemokrater borde kanske tydligare ta in småföretagare under sina vingar?
Sen beter sig Juholt direkt drumligt och plumpt. Han började med att sitta i en bar på en semesterort i Turkiet och säga olämpligheter och sen har det fortsatt. Han småklantar sig hela tiden. Ena dagen har han missat vad som gäller för bostadsbidrag, nästa ska han bojkotta SVT… Jag orkar inte ens läsa artiklarna om sådant här.
I veckan råkade en partikamrat skicka ett sms med kritik mot Juholt så att det hamnade i fel mobil… Jag kan inte tänka mig annat än att det är många inom socialdemokraterna som tycker att det är oerhört pinsamt att ha Juholt som partiledare och vad värre är så rasar deras väljarsiffror.
Jag tror inte att Juholt på något sätt kan rädda upp situationen. Om inte socialdemokraterna får bort honom är frågan bara till vilka partier som väljarna kommer att flytta till? Även OM Juholt försvinner från partiledarposten så krävs det i dagsläget ett smärre mirakel för att socialdemokraterna ska återhämta sig. En del menar nog att utvecklingen i världen gått förbi den socialdemokratiska politiken, men jag tror att Sverige fortfarande behöver en utvecklingspositiv och handlingskraftig socialdemokrati grundad i en mänsklig värdegrund.
Eller, så är det något annat parti som kommer att ta vid? Miljöpartiet ligger nog bäst till. Miljö är ett engagemang som spänner över alla branscher, alla klasser, alla landsdelar och all politik. Stina Morian och Svend Dahl skriver om detta i en artikel i Svenska Dagbladet:
Partiet har potential att få långt över tio procent i nästa val om det spelar sina kort rätt – och lyckas behålla sina trogna väljare samtidigt som det lockar både osäkra väljare och MP-vandrare samt lyckas vara det mittenparti väljarna förväntar sig.
Redan 1976 kunde man läsa Alf Henrikssons kloka ord i boken Teckningar & Vers:
Back to basic. Vilka är dagens faror? Vilka är de nutida orättvisorna? Det parti som är bäst på att fånga upp de frågor som rymmer dagens missnöjen, oro och rädslor och omvandla det till handlingskraft och positiva lösningar är det parti som kommer att vinna flest röster. Det är inte konstigare än så.
Idag har jag varit i Slite och fått sommardäcken utbytta mot dubbdäck. Medan däckfirman fixade med bytet, tog jag en promenad. Det var vackert höstväder. På torget finns den här stenstolen, men den var för kall för mig idag.
Den stenlagda promenaden skimrade i morgonljuset.
Nere vid hamnen reste sig som vanligt Nordstreams stora kranar. Undrar hur länge till de ska vara där? Nu är väl gasledningen klar?
Fiskebodarna i motljus. Solen står lågt så här i November. Idag har varit soligt och då har det inte varit lätt att köra bil med det låga ljuset. Solglasögonen har inte räckt så långt.
Betongbaggen spejar tyst ut över havet. Kanske passade den på att lagra lite solvärmen inför vintern?
Då och då skriker någon till om att någon gammal barnbok innehåller något rasistiskt. Och då förväntas vi alla oja oss över negrer, negerkungar och hottentotter. Idag läser jag i Aftonbladet om den tyska forskaren dr Eske Wollrad vid Sachsens antidiskrimineringsbyrå som är kritisk mot Pippi Långstrump.
Jag vänder mig emot den kritiken. Ska vi bränna alla böcker som har fel ordval eller fel illustrationer? Är det bättre att vi låtsas som att den här delen av vår kultur inte har funnits? De här böckerna har inte skrivits idag. Jag tycker att det tvärtom är viktigt att vi bevarar de här böckerna och faktiskt också att vi någon gång visar våra barn vad för slags berättelser tidigare generationer växte upp med så att våra barn kan öka sin förståelse för den kulturella kontexten som byggde upp dåtidens föreställningar om världen. Utan den här kunskapen blir det svårare att förstå ”vanliga människors omedvetna rasism”, för att inte säga helt obegripligt. Vi behöver se rasistiska karikatyrteckningar, läsa dåtida författares sätt att skildra världen och vi behöver också försöka sätta oss in i hur det var att aldrig ha träffat en människa från ett annat land utan bygga hela sin uppfattning om folk från olika länder baserat på dessa berättelser.
Idag lever vi i ett mycket mer globaliserat samhälle och hudfärg är inte längre en lika laddad eller exotisk grej som det var på exempelvis 30-talet. De flesta har en ganska hyfsad syn på sina medmänniskor runt om i världen och framför allt förväntar sig ”samhället” att vi beter oss jämlikt och antirasistiskt. Vi ska därmed inte låta oss invaggas i tron att allt är fixat, det är det inte. Vi kan fortfarande möta rasism här och där och om vi vill bli bättre på att motverka rasism, behöver vi förstå mer om hur rasistiska idéer uppstår. Vi behöver också påminnas om att det har skett en utveckling, att rasism faktiskt haft större utrymme i vårt samhälle, ja att det till och med varit en så ”etablerad sanning” att man använde ord som ”neger” i barnböcker. Det gör vi inte idag.
Samtidigt tycker jag att den laddning som uppstått runt ordet ”neger” är olycklig. Ordet i sig betyder ”svart”. Jag har träffat eritreaner som talat om sig själva som ”bruna” och då i ett sammanhang av att de diskuterade huruvida det var viktigt att gifta sig med en ”brun” man eller om de kunde tänka sig att gifta sig med en ”vit”. När de använder färger som begrepp finns det ingen större negativ laddning i orden. Det är bara ett sätt att tydliggöra vad de pratar om. Och visst, man kan säga att deras perspektiv då var rasistiskt, men tänker man lite längre inser man att resonemanget egentligen omfattar en massa tankar om huruvida det vore möjligt för dem att gifta sig med någon utanför sin kulturella grupp – då handlar det om familjens förväntningar, religion, språk och mycket mer. Det vore dumt att tro att man bara kan ”sudda ut” kulturella spår. Man behöver bara kolla in olika kulturer bland svenskar för att förstå att sådant kan innebära rejäla kulturkrockar, tänk er en riktigt raggarkille som blir förälskad i en glamourbrutta från Danderyd, tänk er en ”Ernst-wannabe” inredare som blir förälskad i en fotbollsfanatiker, tänk er en vild off-pist skidåkare som blir förälskad i en konstnär på Österlen… Och jag tror att det i de flesta parkonstellationer uppstår i alla fall någon liten krock mellan de olika arven av familjetraditioner, om inte annat så på julafton. Samtidigt är kärlek och förälskelse sannolikt mänsklighetens starkaste medicin mot rasism. Det är kärlek som öppnar upp och gör oss nyfikna.
Jag förstår att ordet ”neger” under sekler har laddats med negativa associationer och det är därför vi alla undviker ordet idag, för att visa hänsyn och för att tydliggöra att vi tar avstånd från den delen av vår gemensamma historia. Men samtidigt kan jag inte släppa tanken om att de som själva anser sig rymmas under begreppet ”neger” borde låta själva ordet genomgå ett reningsbad för att sedan lyfta upp det, låta det skina och skratta rasisterna rakt upp i ansiktet. Den dagen vi har lyckats ta bort de negativa associationerna i ordet ”neger” kommer det inte heller att vara möjligt att använda ordet som skällsord. Jag hoppas att vi snart når dit.
Till dess: läs gärna om Pippi Långstrump, hennes pappa negerkungen och hottentotterna på Kurrekurredutt-ön för era barn – men glöm inte bort att ta diskussionen om hur det var på den tiden boken skrevs. Vi ska inte låta kritiken mot rasism bara bli något som forskare håller på med. Vi behöver alla hålla diskussionen och medvetenheten om rasism levande. Särskilt i vår kommunikation med barn.