Jobba med Pigge rymdfararen

Sedan våren 2004 har jag jobbat med olika uppdrag från Pigge Werkelin. Upplevelseturism, bokningssystem, visionsarbete, detaljplanering, webbsajter, Piggebloggen, research, fotografering och en massa mer eller mindre vettiga, galna eller helgalna projekt. Somligt har blivit offentligt, annat har aldrig lämnat idéstadiet. Det är en konstant mental utmaning att försöka matcha Pigges infall och att försöka få honom att ändra åsikt om exempelvis nödvändigheten av att så klart kasta ut alla PC-burkar på kontoret och införa Mac-datorer, iPhones och iPads till alla… I andra frågor kan det vara lättare att få honom att tänka till. Antingen har han ändrat åsikt på två dagar, eller så envisas han i åratal innan han möjligen börjar ge med sig. Trägen vinner?

Jag brukar inte skriva så mycket om Pigge i bloggen eftersom det är ganska mycket surr och uppmärksamhet runt honom i alla fall och jag kan ju inte heller berätta om mina uppdrag i de fall de handlar om sådant som ännu är hemligt. Men idag tycker jag att jag måste skriva om Pigge och det häpnadsväckande i att han faktiskt är en av de 125 personer som ska följa med på Virgin Galactics premiärtur. Förra helgen var han i New Mexico och träffade Richard Branson. Ja, och råkade få Richard intresserad av en idé också… förstås. Allt i sann Pigge-anda. Du kan läsa om detta på hans blogg.

Jag vet inte vad vi ska göra med den här mannen? Han får Duracellkaniner att framstå som trötta i jämförelse.

När jag tittar på den här filmen från Spaceport America, New Mexico och invigningen med Richard Branson går det rysningar i kroppen på mig. Jag önskar verkligen att den här satsningen blir lyckosam och även om det inte är jag som ska med (eh, vet inte riktigt om jag skulle vilja följa med ut i rymden…) så känns det märkligt att jag jobbar med en man som faktiskt ska med. Pigge Werkelin från Gotland. Otroligt.

Är det lågkonjunkturen som kommer nu?

Alla dessa konjunktursvängningar. Å ena sidan har Sverige fått bra placeringar på listor över länder och deras ekonomi. I skakiga ekonomiska tider har Sverige hittills klarat sig bra, men ändå känns det där andra i luften: den ekonomisk oron börjar ta sig in över Sveriges gränser.

Redan i våras hörde jag om bekantas bekanta, ett par, som köpt en lägenhet i Stockholm för sex miljoner och väntade på att få sin första lägenhet, värd cirka fyra miljoner, såld. Det skulle gå så lätt så hade mäklaren sagt. Men något hände. Det gick inte alls. Där stod de med två lägenheter, två banklån, två månadsavgifter… Nu i höst berättade en annan bekant en liknande berättelse om ett annat par. ”De säger att fastighetsmarknaden i Stockholm står helt stilla nu…”

Sen kom sommaren och nu skulle alla sälja fritidshus på Gotland, så där som det brukar gå till på sommaren på Gotland. Fast då verkade det som att också husen på Gotland blev svårare att sälja?

De som är i färd med att bygga har under en längre tid upplevt hur bygglovsprocesserna blivit allt segare – Region Gotland har uppmärksammat detta och förbättringsarbete pågår, men ändå: ett tag verkar det ha varit rena härdsmältan på Byggnadsnämnden. Detta har i sin tur stoppat upp flödet i byggproduktionen som förstås i sin tur har gjort att byggbranschen har börjat känna sig orolig. Lägg till att Regionen måste spara pengar och därför håller på bromsen för sina egna byggprojekt. Byggbranschen har redan flaggat för att de kan behöva varsla personal.

Häromdagen var jag i Slite och såg två stängda restauranger, stängd Pressbyråkiosk och två tomma affärslokaler – allt var inte nedåt, vi åt thai-mat på Slangtornet, men det kändes lite dystert.

I veckan har Sweprod varslat 15 personer och nu varslar CMI 25 personer.

Mitt i allt detta befinner sig näringslivet i en röra av omorganiseringar med Tillväxt Gotland och tomrummet efter nedlagda Gotlands Turistförening. Hur ska vi gå vidare och i vilka former? På gårdagens medlemsmöte med Tillväxt Gotland blev somligt lite klarare, men fortfarande har vi inte hittat formen.

Tillvaron känns lite skakig. Ska vi vara oroliga? Kommer jobben att fortsätta att komma in? Till vårt lilla duoföretag Stenströms har lågkonjunkturen ännu inte nått. Under hösten har vi istället fått nya typer av kunder och uppdrag. Vi jobbar på. Men runt omkring oss börjar det blåsa lite kallt…

Öbor med överblick

Kolla in den här intervjun med Owe Ronström som är etnolog på Högskolan på Gotland. Han forskar om öar och har mycket klokt att säga. Jag är en av dem som han har intervjuat.

Jag skrev ett blogginlägg när jag lyssnat på hans föreläsning om öbor redan 2010.

När jag lyssnar på Owe i det här tv-inslaget vill jag hurra och instämma i att vi måste ändra synsättet. Gotland är inte en ö i utkanten, vi ligger ju precis i mitten! Just därför är det oerhört viktigt att vi får transporter som når till alla sidor av Östersjön och att vi stimulerar möten mellan människor och företag så att vi kan inspireras och ännu hellre samarbeta.

Diggar Doris Svensson

Jag kan inte fatta hur jag levt ända tills nu utan att ha lagt märke till Doris Svensson. Hon spelade in en LP på sjuttiotalet, Did you give the world some love today Baby, och först nu har jag hittat den på iTunes. Jag är tvärsåld! Så skön poppig jazz. Roliga musikaliska utvikningar. Och så Doris coola röst som ibland raspar och ibland är len som en sommarvind.

Hon är superskön. Det skadar inte att Berndt Egerbladh har skrivit det mesta av musiken och att Janne Loffe Carlsson spelar trummor. Vill du lyssna på musiken har jag gjort en Spotifylista.

Steve Jobs är död

Bilden lånad från apple.com. Filen heter ”t_hero.png”.

När jag klev upp och öppnade min MacBook så var det första jag såg att Steve Jobs har dött. Det är en timme sedan nu. Det var verkligen väntat att han till sist skulle bli tvungen att ge upp sin kamp mot cancern och jag har sett tillräckligt av cancer för att förstå att han aldrig mer skulle komma tillbaka till Apple. När han klev av som CEO så klev han av.

Jag är Apple-fan sedan 1989 och har hängt med i utvecklingen av Apple’s underbara produkter sedan dess. Jag vet att Apple har haft en stor påverkan på hur mitt liv har gestaltat sig och kan inte ens föreställa mig hur livet skulle ha varit utan Apple. Vi har byggt vårt företag runt användande av Apple’s datorer. Apple har gett oss våra verktyg och öppnat möjligheter. Jag har hela tiden förstått att Steve fattat så mycket mer och haft de långsiktiga, fungerande visionerna som fått Windows-världen att verka så fel, så förkrympt. Windows och pc är som ett gigantiskt feltänk från start – det kanske för somliga kan verka bra, men det ÄR inte bra rakt igenom. Jag är ledsen alla pc-människor, men Apple ÄR bäst.

Apple är som en evig sanning i sin filosofi. Som ett datorvärldens gyllene snitt. Som en meditation. Som en Infinite Loop. Minimiserad skönhet. Designad funktion. Användarvänlighet. Inspiration.

Steve Jobs målmedvetna arbete för att förverkliga visionerna betalade sig till sist, men det krävdes en iPhone för att den stora massan skulle förstå. Idag förstår de.

Steve Jobs, tack – du fattas mig.