Samla ihop en massa människor från olika socknar på norra Gotland och låt dem samla ihop idéer om sockenöverskridande projekt. Det blir en himla massa idéer!
Vi i UNGs styrelse som arrangerade det här första Sockenkraftsmötet var mycket nöjda. I februari blir nästa möte och då ska vi dela upp oss i arbetsgrupper. Det ska bli rysligt spännande att se vad som blir av alltihop!
Överallt hör jag frågan ställas, och den ställdes nog oftare i förra veckan än nu:
–När ska man egentligen plocka bort julsakerna?
Egentligen får man förstås plocka bort julsakerna när man vill, ja man behöver inte ens ta fram några julsaker om man inte gillar sånt, men om man nu gjort sig omaket med att ta fram all julsakerna: varför så bråttom med att plocka bort dem?
Ska man gå enligt traditionen så är det på söndag julsakerna ska bort. Då, den trettonde januari har Knut namnsdag och det är tjugo dagar sedan det var jul. Tjugondag Knut. Men det här med ”tretton” förvirrar många så de tror att ”den rätta dagen” är Trettondagen.
Men, man får alltså plocka bort julsakerna när man vill. Om man gillar påsk är det inte heller något som hindrar att man direkt tar fram sina påsksaker. Om man gillar alla påsk- och julsaker finns det inget förbud mot att ha dem framme året om, ifall man blir glad av det.
Trots det blir jag lite sur när till och med Skansen dansar ut julen på trettonhelgen, en vecka innan trettondagen. Andra föreningar gör likadant. Jag antar att man finner det mest praktiskt och skönt att få det överstökat innan alla börjar jobba. Jag får en känsla av att man tappar bort årsrytmen genom att korta av ”julpyntsperioden”. Jag tror att vi behöver en del opraktiska seder som bromsar farten, som stör sig lite mot det rationella och det handlar ju inte om något gigantiskt ingrepp i vardagsrutinerna, inte i klass med att kräva att alla bakar sitt eget bröd eller att man måste putsa alla fönster. Det handlar bara om att stilla sig lite till och låta julsakerna stå kvar till den trettonde januari.
Det finns nämligen något att vinna på att de står kvar. En vecka innebär ännu lite mer ljus på dygnet. En vecka innebär att vi är lite närmare våren. En vecka innebär att vi verkligen fått vår jättedos av jul så att det gamla invanda känns så himla fräscht och välkommet. Julsakerna är med och förstärker kontrasten mot alla andra dagar. Julsakerna ger ljus i våra fönster och det just under den allra mörkaste perioden på året. Att bara använda julsakerna som festpynt över de tre näraliggande helgerna är att felanvända kraften i julpyntet: ta vara på kraften – behåll julsakerna till på söndag!
Idag är dagen då alla började jobba igen. Telefonen började ringa, mailen började ploppa in.
Roine och Alice kom hem i natt, efter att ha varit en sväng till fastlandet. Oj så tomt huset har varit mitt i värsta kalla blåsten! Jag gillar verkligen tusen gånger bättre att de är hemma än borta. Särskilt Roine. Alice bor ju i lägenhet 7 mil härifrån, så att hennes närvaro inte är daglig har vi vant oss vid. Det är ju liksom meningen att ens barn ska lämna boet när de är flygfärdiga – även om man vill ha dem hos sig också…
Vi har fem uppdrag vi jobbar med parallellt nu och ytterligare två som ska igång och så är det tre projektmöten i februari som kan sluta hur som helst och så mitt eget projekt som jag måste få fart på. Så, vi har att göra. Det är skönt.
Ute är det snöslask. Om snön blir kvar, så kom den tidigt den här vintern. Två år i rad har den riktiga vintersnön kommit den 20 januari.
En tröttsam sak som dyker upp i argumentationen då och då är det här ordet arbetare. Det var väl i något Sommar-program som en moderat-tjej använde ordet arbetare i betydelsen ”alla som arbetar för att tjäna pengar”? Därmed gjorde hon väldigt många överklassmänniskor till arbetare och på det viset blir ju arbetarnas kamp mot kapitalet och sånt, lite klurigare.
Det som var bra med att hon gjorde så, var att hon breddade bilden av vilka som arbetar? Men det kommer att ta mycket lång tid innan man kan bortse från alla värdeladdade associationer som vi kopplar till ordet arbetare. Fråga doktor Karlsson, ekonomichef Svensson eller VD Olsson om de räknar in sig i gruppen arbetare… Men, det här är väl bara ytterligare ett tidens tecken på att allt är upp och ner? De nutida revolutionärerna är blå-gröna, samtidigt som de radikala fildelningsförespråkarna verkar komma från yttersta vänstern och yttersta högern samtidigt? Hela grejen med upphovsrätter är i gungning och fotografer av den gamla stammen fäktas förtvivlat med sina rekommenderade priser…
Gamla sanningar tas upp för granskning och omvärdering. Vaddå monogama förhållanden – lev polyamoröst! Ät inte kött – ät mycket kött – ät enligt GI – choklad är nyttigt. Valmöjligheterna ligger som oändliga smörgåsbord i vår vardag: husmanskost, thailändskt eller italienskt? Telia, tele2 eller glocalnet? Bensin, diesel eller etanol? Vattenfall, GEAB eller GodEl? Gud, Allah eller Buddha? Straight, SM eller swinger? Läkare, naprapat eller homeopat? Komposterbart, plastförpackning eller metall?
Inte ens enkla saker som att fira jul är enkla längre. Hemma eller i Thailand? Julklappar eller inte? Julmaten är i gungning, julbordets självklarheter stryks en efter en – i valfrihetens anda har vi tröttnat på sådant vi längtade efter förut. Vi kan äta så gott som vad som helst när som helst. Jordgubbar i december. Semlor i oktober. Kräftor i mars. Mystiken runt att knäcka nötter och mumsa dadlar och fikon till jul är borta, nu när vi i sann GI-anda lärt oss att det är nyttigt att äta nötter och torkad frukt året om!
Alla måste skapa sina egna personliga planer och traditioner för allting. Vi har för länge sedan glömt bort den gamla bondepraktikan och är lediga under kristna helger som vi inte har någon förankring till. Vi lever våra valbara liv, smartast val vinner och den som befinner sig i en dålig situation har gjort dåliga val – men vänta nu? Hur väljer man smartast mellan hyra och glasögon, utflyktspengar eller gummistövlar, julklapp eller julskinka om pengarna bara räcker till det ena? Var passar den ”personliga planen” in när farsan firar en välriktad käftsmäll på morsan med ännu en whiskey framför TVn? Kollektiva regler via religion och tradition har passerat ”bäst-före-datumet” och här går vi positivt tänkande i vår nya individualiserade valfria värld, på väg mot våra egna uppsatta utvecklingsmål. Vi köper Fair Trade och Rättvisemärkt från andra sidan jorden, men tar avstånd från orättvisan i vår närhet.
Omtanken om din nästa uttrycks via insamlingsgalor på TV, vi sätter insamlingsrekord, ser siffrorna fladdra förbi på monitorer misstänksamt lika BingoLotto, och minsann, vi kan vinna bilar och resor även genom att skänka pengar! Halleluja. I suget efter det kollektiva engagemanget för att döva våra dåliga samveten tar vi i så vi kräks och faktiskt skänktes så mycket pengar i samband med tsunamikatastrofen, att hjälporganisationerna inte vet var de ska göra av pengarna. Några har gått ut och bett om lov att få använda pengarna till annat, där de behövs mer, trots att de var öronmärkta för just tsunamin…
Är det här bättre, eller precis lika galet och orättvist som innan? Hur mycket frihet vill vi ha?
Okej då, det är lite mysigt att sitta i fåtölj framför brasan och läsa en deckare medan det blåser utanför. Jag kan nog stå ut med det några timmar till.