Silver har alltid haft sin idé om var saker ska placeras. Han har under årens lopp varit mycket envis med att sätta saker på rätt plats – vilket inte så säkert överensstämt med våra idéer om var saker ska placeras. Prydnadssaker har med kallblodig precision petats ner från pianot, suddgummin har förpassats från skrivbordet, en tygblomma har med bestämdhet ryckts ur arrangemanget i en blomkruka och lagts bredvid – inte bara en gång, utan flera gånger, tills jag gav upp och höll med Silver om att det var fånigt att ha en tygblomma i en kruka bredvid en riktig blomma.

Sniglar och påskliljor har burits in i huset, swatchklockan har gömts under en matta och brödpåsar har förflyttats från köket till vardagsrummet, mysigt placerade under soffbordet. En blomma har fått sina knoppar avknipsade och lagda i en prydlig hög mitt i en julstjärna…

Ungefär så. I helgen gjorde jag dock en värre upptäckt. Under mitt skrivbord har jag två papperskorgar; en fyrkantig för returpapper och en rund för skräp. När jag pratade i telefon föll min blick på den fyrkantiga – ett papper var slarvigt slängt, så jag stoppade ner det ordentligt bland returpappren. Sen slog det mig att det var lite konstigt att pappret hade stuckit upp så där? Jag fiskade upp pappret och ser att det är en obetald faktura! Det var ingen tvekan om att det var Silver som förpassat fakturan till returkorgen och det var väl kanske bussigt tänkt, men ändå inte så bra…

Någon dag senare faller min blick på en ring och ett örhänge som hamnat på skrivbordet efter en 60-talsfest. Vad nu? Ett örhänge, det ska förstås vara två! Jag fick lite lätt panik, för de här örhängena har varit min mammas, de är inte äkta på något sätt, men har affektionsvärde. Först letade jag på golvet, men med tanke på att Silver just skickat en faktura ner i returpapperskorgen, fick jag för mig att även titta i den runda papperskorgen och minsann glimmade inte örhänget där nere!

Det som var riktigt konstigt var att örhänget måste ha fallit i en båge, för papperskorgen stod ju en bit in under skrivbordet. Hur sjutton hade Silver lyckats med det?

Svaret kom idag. En träkula låg på skrivbordet, vilket såg stökigt ut i Silvers tycke. Alltså petar han ner kulan från bordet – och nu kommer det – så att den studsar på kontorsstolen och sedan rakt in under bordet! Det var förstås så det gick till med örhänget! Silver själv sover gott på skrivbordet, han har ju fixat massor med skönt utrymme, nära elementet och med fin utsikt genom fönstret.

Tjo och hopp. Vild-hallon utmanade mig att skriva ner sju önskningar, vilket inte var så lätt, men här är de: