Anders Borg hoppas kunna genomföra en satsning på att stärka pedagogiken i förskolan. Det är som upplagt för att många ska se framför sig en förskola där barnen sitter i prydliga bänkrader och räcker upp handen. Av någon anledning ger ordet pedagogik sådana associationer.
Tänk istället motsatsen: vill vi ha en förskola utan pedagogik – vad blir det då? Jo, då får vi precis den där torftiga förvaringsplatsen, barnparkeringen som bara är till för att föräldrarna jobbar. Jag anser att förskolan är till för barnen och det är deras behov som måste stå i centrum och styra både vad man gör på förskolan och även styra den tid de vistas på förskolan.
Om barnens behov får styra vilken tid de ska vara på förskolan är det inte säkert att det alltid handlar om att minimera antalet timmar där. Föräldrar som jäktar till förskolan och sliter med sig barnen precis när eftermiddagens ”temaktivitet” börjar bli intressant, gör det knappast för barnets skull. Jag har aldrig begripit varför förskolan i Växjö krävde att jag skulle fylla i vilken arbetstid jag hade samt hur lång tid det tog för mig att förflytta mig från arbetet till förskolan. På vilket sätt hade det med Alice vistelse på förskolan att göra? Det som var intressant var vilken tid på dagen det passade bäst att Alice var på förskolan. Skulle vi utgå från min faktiska arbetstid så skulle vi ha sprängt förskolans resurser, eftersom jag kunde jobba både på kvällen och helgerna. Vi valde helt enkelt ut tider då det passade bra att Alice var på förskolan för att hon skulle ha det bra.
Ofta när det protesteras mot förskolan tar många det som ett angrepp på sin egen föräldrakompetens. Oavsett hur bra föräldrakompetens som finns i hemmet är jag av den åsikten att barn har stor glädje i att umgås med andra barn. De behöver få spralla loss, utveckla lekar och fnissa ihjäl sig åt sånt som bara fyraåringar tycker är kul.
Men, det finns också många familjer som verkligen brister i föräldrakompetens eller föräldrakapacitet. Familjer med sociala problem, sjukdom, missbruk… de finns många orsaker till att en del barn inte får det stöd och den stimulans som de behöver. På den tiden jag gjorde praktik på förskolor (25 år sedan) fanns det barn som levde upp varje dag de kom till dagis och slocknade när det var dags att gå hem. Pojken som älskade att tvätta håret i badhuset – ja som älskade allt som luktade gott. Flickorna vars mamma hade ett förståndshandikapp. Syskonparet vars föräldrar var empatilösa, högpresterande superakademiker som inte ens såg att barnen behövde strumpor i stövlarna på vintern. Pojken vars mamma oftast var på alkoholistbehandling. Barn som sög i sig mänsklig närhet och intellektuell stimulans. Om förskolan inte finns för sådana barn har de ingen trygghet alls.
För mig är det självklart att förskola handlar om pedagogik. Ett ställe att öva siffror och bokstäver på, javisst, men också färger, känslor, umgänge eller enkla saker som hur man brer en smörgås. Att kliva in på en bra förskola är värme och glädje. En förskola utan pedagogik saknar riktning, blir vilsen och tafatt. Barnparkering. Barn är värda att tas på allvar. Pedagogik är självklart det som ska genomsyra hela förskolan.
