Tillskott till arbetet med Varumärket Gotland

Det har varit lite svårt att få ihop deltagare till den norra arbetsgruppen som ska jobba med Varumärket Gotland. För ett par veckor sedan var vi bara fyra stycken. Vi gjorde ännu en ansträngning att få med fler och bland annat kom kvinna A med. Det visade sig vara en rejäl humörhöjare.

Vi tittade på en modell som bestod av tre cirklar (från inre till yttre) och linjer som delade dem i tårtbitar. Kvinna A var inte riktigt nöjd med modellen:
–Jag tycker att man ska göra om modellen, så att den inte är så fyrkantig!
Sen diskuterades modellvarianter en stund och då har kvinna A kommit på hur hon vill ha det:
–Man kanske kan göra modellen som en diamant som har spetsar både uppåt och nedåt?
Processledaren Jonny gjorde stora ögon:
–Vill du som just klagade på fyrkantigheten ha en modell som ser ut som en diamant? En diamant som väl är något av den kantigaste form man kan hitta?

Uppfyllda av den här roliga modelldiskussionen, som för övrigt slutade med en idé om en pyramid eller möjligen en morot… tog vi paus och kvinna A laddade för nästa resonemang:
–Med närhet menar vi att det är nära vart man än ska ta sig, om man t.ex. bor i Fårösund så är det nära till stan. Det är nära beroende på var man är och vart man ska.
Jonnys hjärna jobbade för högtryck.
–Jag begrep inte ett dugg av det där!
Kvinna A försökte fortsätta sitt resonemang men alla vi andra skrattade så vi nästan fick tårar i ögonen och resten av kvällen återkom vi till uttrycket ”det är nära beroende på var man är och vart man ska”.

Det var ett kul möte.

Journalistik – etik = mediadrev?

När jag gick gymnasiet pratade vi högtidligt om det här med att utbilda sig till journalist. Det var mycket svårt att komma in på journalisthögskolan och min uppfattning var att journalister var en slags moralens sista utposter; de som rättrådigt och med knivskarp analys skulle berätta sanningen. Idag är det ytterst få journalister som imponerar på mig. Istället är tidningsartiklar en återkommande irritation av framför allt tre skäl:

  • Rubriker som AVSLÖJAR SKANDALER, medan artikeltexten är nödtorftigt hoplappad och inte alls ger täckning för rubriken. Den här tekniken är mest frekvent i skvallerpress och kvällstidningar, men förekommer också i andra tidningar.
  • Pinsam brist på research. Om man inte känner till det som tas upp i en artikel tror man att det som står där baseras på kunskap och att journalisten verkligen kollat upp frågan/ämnet från flera håll för att försäkra sig om att förmedla en rättvisande bild. Så snart man har kännedom om frågan/ämnet blir man både arg och häpen över att journalisten missat de mest uppenbara och lätt-hittade fakta.
  • Den överdrivna vinklingen och stereotyperna. Ungefär som ovan: om man inte känner till den person som beskrivs i media, tror man att den bild som förmedlas av personen är hyfsat rättvisande. Så snart media beskriver någon som man känner till har personens personlighet krympt från färgrik och mångfasetterad till platt och svartvit. Media skapar karikatyrer, rollfigurer som passar in i schablonbilder av politiker, företagare, artister osv. Det är förutbestämt vem som är ond och god.

Därför har min bild av journalister som ”en slags moralens sista utposter” förändrats så att jag nu istället associerar till mobbning. Jag har svårt att förstå varför tidningsbranschen inte själva jobbar på att höja sin trovärdighet. Det finns självklart artiklar här och där som håller en högre nivå, men jag tror att de flesta tidningsläsare är så luttrade att de kallt räknar med att det som skrivs kan ha vilken sanningshalt som helst, från 0 till 1oo…

Lennart Koskinen intervjuas i Gotlands Allehanda idag, angående ett reportage som gjordes av Uppdrag Granskning där man misstänkliggjorde att Lennart fakturerat ett uppdrag.

– Man gjorde en hönsgård av en fjäder. Ni har en sån fruktansvärd makt. När det kom fram att jag inte gjort något fel, då var det däremot ingen som skrev något, säger han.

Man smutskastar och lämnar den drabbade kvar med byken, oavsett om det var berättigat eller inte. I vilka andra sociala sammanhang kommer man undan med att göra så?

Hejjar på Pia!

Jag har varit tvungen att följa TopModel ända sedan vi kom på att Pia Cossa Åkesson är med. Vi hade ytterst sparsam kontakt när vi bodde i Växjö och bara när Alice gick på lågstadiet – men det spelar ingen roll, för nu när hon är kvar bland de sista fyra i tävlingen så vill vi verkligen extra-mycket att just hon ska vinna.

Livsfarlig föda?

Finns det någon som orkar med att ta in alla larm om födoämnen som påstås höja cancerrisken? Det senaste är ju larmet om rött kött och tjocktarmscancer. Jag blir bara trött och irriterad. För mig känns informationen fullständigt substanslös. Om rött kött vore gift för människor så hade vi knappast överlevt som ras fram till idag.

Läkaren Annika Dahlqvist skriver om det här i sin blogg
, hon länkar också vidare till mer information. Det kanske är så att det röda köttet inte har så stor betydelse? Det kanske är så att det som har betydelse är om vi får i oss Omega 3 eller inte? Äter man mycket rött kött, hinner man inte äta så mycket fisk…

Är målet att eliminera allt som kan förkorta vår livslängd? Ska vi vaddera lyktstolpar? Jämna till sneda stenstränder? Sätta skyddsgaller över kalkbrotten? Äh! Låt oss alla skicka välgrillade korvar till dem som försöker skrämma oss.

Pigge-positivt

När Pigge dånar fram med sina projekt stöter han då och då på patrull, men just idag är det två positiva nyheter om hans projekt på samma dag. Och häromdagen var det också en positiv nyhet. Det är ju nästan så man börjar undra om det är något lurt?

  1. Hotellbygget på Norderstrand, artikel på helagotland.se. Hotellbygget går loss på 300 miljoner, mer än vad kongresshallen kostade att bygga.
  2. Villavagnarna på Snäck, inslag på Radio Gotland. Tro det eller ej, men länsrätten avslog överklagan mot det tillfälliga bygglovet för villavagnarna!
  3. Slite Strandby, artikel på gotlandska.se. I Slite verkar de faktiskt vara glada över att det är någon som vill satsa och göra något bra av deras mysiga kustområde.