Eder trendspanare har gjort det igen!
Självklart är det inne med kängor i höst. Jag köpte ju just ett par av märket Camper. Tänk att trendfolket i tidningarna snappar upp mina inköp så fort?
Självklart är det inne med kängor i höst. Jag köpte ju just ett par av märket Camper. Tänk att trendfolket i tidningarna snappar upp mina inköp så fort?
Jag gillar att lägga sulor i höst- och vinterskor. Det blir lite varmare och mysigare. Men mina fötter är inte helt överens med sulorna. Är det ingen mer än jag som går runt med sulor som halkar bakåt och klättrar upp längs hälarna? Det är helt sjukt. Jag t.o.m. tejpade fast den ena sulan idag och ändå börjar den klättra. Och om den nu klättrar, varför gör inte den andra sulan likadant? Det är ju samma slags kängor, samma slags sulor, samma slags fötter och samma slags jag som går omkring med alltihop. Hur svårt kan det vara att lösa det här problemet?
Jag befinner mig just nu nära en man, Roine, som haft en Nära-iPhone-upplevelse idag. Han är fortfarande skakad. Han har lagt mycket energi på att försöka få mig att förstå att jag omedelbart behöver en hackad iPhone (det säljs inga iPhone i Sverige ännu, men det finns de som vet hur man får en iPhone från USA att fungera i vårt telefonnät). Nu sitter han och låtsas att han tittar på TV, men jag vet nog: han drömmer sig bort till alla iPhånars lyckliga värld.
Över hela ön pågår nu arbetet med att ta fram/skapa Varumärket Gotland. Jag har ikväll varit med i norra Gotlands arbetsgrupp, det första av fyra möten. Det är spännande och det är precis sådana här frågor som jag bollat i vilket fall under åren. Nu har jag chansen att vara med och påverka.
Jag blev också utsedd att representera norra Gotland i Varumärkesgruppen. Det känns bra. Fast just när jag tackade Ja tänkte jag inte på att det innebär att jag måste engagera mig ytterligare 4-5 möten. Många möten blir det.
I helgen publicerade New York Times en lång artikel om Fårö. Självklart hade de inte upptäckt Fårö om inte Ingmar Bergman hade funnits och självklart hade inte artikeln kommit just nu om Ingmar ännu varit i livet. Behovet av att få närma sig en död mästare tar vid när hänsynen för den levande mästaren tar slut verkar det som? Då vågar nyfikenheten ta plats.