Undrar just om det är allt supande i Big Brother, Stureplansfasonerna och sorgliga figurer som Britney Spears och Kate Moss som påverkat ungdomarna på rätt sätt, så att de faktiskt tycker det är mindre häftigt att använda droger? När fulla människor skildras allt för närgånget, när bratskulturen går över till att handla om drinkhoror och våldtäkter och när kändisarna ballar ur – då är det kanske inte lika häftigt längre?

Eller om det beror på alla hälsoinfluenser med GI och annat – idag räcker det att dricka en läsk så har de passerat en gräns för vad som anses som bra… Eller så är det bara en vanlig, trist trendsvängning som snart går åt andra hållet.

Vad det än är, så blir jag glad när jag läser i Svenska Dagbladet att droganvändningen minskar bland högstadielever!

Jag hade tänkt att jag skulle låta bli. Jag har ju min blogg, en mailinglista från 1998, lite chat-bekanta och vanliga e-post-kontakter. Men, så kom en förfrågan om att gå med i ett nätverk för kvinnliga företagare på Gotland. Jaha, så då blev jag i alla fall tvungen att starta ett konto på Facebook.

Just nu ser det tämligen klent ut: enligt Facebook har jag ynka två vänner. Fast, det är ju i Facebook-världen där folk inte existerar om de inte är med. I Facebook-världen ska man optimalt ha följt de vanliga spåren med utbildningar – jag har inte lyckats reda ut hur man får med att man utbildat sig både i Uppsala och Växjö – och så är det mest praktiskt om man har jobbat som anställd på någon stor arbetsplats. Hur det än är så tycker jag det ser lite misstänksamt ut när Facebook påstår att jag genom att klicka på en länk ska kunna hitta fler kollegor från Stenströms Information & Marknadsföring. Det skulle vara Roine i så fall – men han är ju inte ens med i Facebook…

Att vara egen företagare och ha flyttat runt lite i landet krånglar till grundprinciperna för Facebook en smula.