Det är sällan jag med tydlighet kan säga när mitt jobb ger resultat. Våra uppdrag handlar om marknadskommunikation. Det konkreta uttrycket är i text och bild. På sätt och vis är vår del av uppdraget klart i samma stund vi lämnar ifrån oss marknadsplaner, hemsidor, trycksaker etc och vi blir glada om kunden blir glad. Men det verkliga målet är att det ska gå bra för vår uppdragsgivare. De ska få snurr på verksamheten, nå ut med sitt erbjudande. Ofta är gränserna lite flytande för när man kan anse att man lyckats.

(Självklart, det formuleras mål i planer, men verkligheten har en tendens att överskugga planerna så att man ändrar målen under resans gång, eller så att man inte hinner tänka på vad man satte upp för mål därför att man har så mycket annat att tänka på eller av något annat skäl…)

Därför känns det extra kul att delta på Guteskolans invigning igår. Det som för min del började som ett möte i slutet av januari då jag ställde massor av frågor för att ta reda på vad det var de egentligen ville med sin skolidé. Ur detta har vi tagit fram grafisk profil och uttryckssätt. Under våren har de annonserat och informerat för att locka elever till sin nya skola.

Nu vet vi att de faktiskt har lyckats. 63 grundskoleelever och 16 gymnasieelever (dubbelt så många sökte) har klivit in genom Guteskolans dörrar för att möta lärare som brinner av lust att få bedriva skola på Guteskolans sätt. Det är spännande. Nu kan vad som helst hända…

Jag har varit i Slite idag. Först var jag på Konsum. Jag drog runt min kundvagn och blir omgådd av en kvinna på vänster sida. Kvinnan hade långt ljust hår, mörka solglasögon, uppvikta jeans och jag tror en grönblå tunika eller kofta. Hon utstrålade någon slags mystik, kraft och integritet. Vem kunde det vara? Svaret kom strax gående i form av en flintskallig man klädd i svart t-shirt och jeans. Lars Norén. Självklart! Om man någon gång funderar på hur den kvinna som är med en teaterregissör ska föra sig i en Konsumbutik, så är det förstås precis så som den här kvinnan gled fram.

Sen kom jag ut på parkeringen. Där var det lite kaos i ena änden. En vit bil hade stannat ”halva vägen in i parkeringsrutan” och blockerade vägen för bilar som kom från båda hållen. En tant kliver ur bilen och så kör bilen in i parkeringsrutan – faaaaast jag har nog aldrig sett någon som parkerat så nära en annan bil… Det var knappt en decimeter mellan bilarna på förarsidan. Vanliga bilförare hade förstås backat ut bilen och gjort om parkeringen, men så icke den här bilföraren. Tror ni att bilföraren kanske var en gammal tant? Jajjamen, precis vad det var. Och den gamla tanten lyckades mirakulöst nog åla sig ut genom bildörren och vidare ut mellan bilarna. Otroligt!