Jag har en liten egenhet: jag har svårt att låta bli att ge tips på huskurer, naturläkemedel och alternativa behandlingar om någon i min närhet har något problem. Ibland tänker jag att jag verkligen inte ska lägga mig i och ge råd som ingen har bett om, men så går det bara inte att låta bli! Det är som att veta att om man tar stigen till vänster i skogen kommer man till ett ställe där vägen har rasat – det går ju inte att hålla tyst då. Om jag har möjlighet att hjälpa till så känns det som att det är min skyldighet att tipsa. När tipset är levererat tar mitt ansvar slut, folk får göra vad de vill med informationen.

Led- och muskelvärk, allergi, svårhanterlig oro, envis hosta, fotsvamp, acne, magbesvär, återkommande förkylningar, fobier, hudproblem, sårvård… om ni vill ha råd om sånt kan ni råka nämna era besvär i min närhet – men om ni inte vill det är det säkrast att ni inte säger ett pip, ty när min hjärna väl gått igång går det inte att stoppa förrän jag levererat ett råd.

Min pappa Nisse var lite sån, så kanske har jag ärvt egenheten av honom? Ofta blir jag urtrött på mig själv och tänker att jag bara gör folk galna – men så får jag veta att Alice som var stensur på mig testade en grej och faktiskt blev bättre och då blir jag glad. Eller så får jag ett sms med ”tack för att du finns” från någon som jag blev tvungen att smsa ett råd till. Så, förhoppningsvis lyser omtanken igenom trots att jag kanske låter tjatig?

Det finns en hel del som tror sig veta en massa om hur det går till med olika kommunala beslut och hur somliga alltid får igenom vad som helst här på ön. De hugger som giftormar och hittar fel på allting. (Min uppfattning är att det inte finns något som är simplare än att hitta fel. Att hitta fel är en syssla som sysselsätter många ”små” människor. Stora människor ser felen och hittar lösningar)

En av dem som försöker ge sken av att vara så klok och väl underbyggt kritisk har en blogg som jag råkade hitta. Eftersom jag tycker personen är helt fel ute har jag skrivit ett par kommentarer som mest går ut på att uppmana till att söka bättre källor för sin kritik, än lokala tidningar och kvällspress. Man kan ju t.ex. kolla med dem som varit inblandade i besluten.

Nu blev jag lite nyfiken på hur personen reagerat på mina kommentarer och besökte den där bloggen. Mina kommentarer var bortraderade! Det är modigt… Jag kommer inte att ödsla tid på att göra fler kommentarer där, men för mig visar det tydligt hur lätt det är gödsla med skitsnack om man rör sig på sin egen personliga arena.