Under min uppväxt var det så att först stod det i tidningen att Ingmar Bergman fyllde år – den 14 juli – och så fick man se bilder från hur han samlade hela, stora familjen för att fira på Fårö, sen, ett par dagar senare – den 20 juli – fyllde min mamma år och så försökte vi samla familjen för att fira det. Därför har jag alltid förknippat Ingmars födelsedag med mammas födelsedag.

Precis nu såg jag att Ingmar Bergman har dött. Den 30 juli. Samma datum som min mamma dog. De var båda födda 1918, så han fick leva 10 år längre. En slump, men ändå en märklig känsla.

Efter många trista år då Slite betraktats som eländesort har det äntligen vänt. Nu kan man läsa i en artikel om Slite på helagotland.se och då har man samlat ihop en rad positiva saker som pågår där. Jag tror att Donnergymnasiets etablering i Slite 2000 har varit en viktig faktor. När de startade tyckte säkert många att det aldrig skulle gå att starta ett gymnasie i en sådan avkrok, men de har naglat sig kvar och nog fått folk att fatta att deras närvaro har flera positiva effekter. En liten knuff som gör att man ser tillvaron med nya ögon.

Sen är det som det är med trendsvängningar. Om man tutar i folk tillräckligt länge att de bor på ett trist ställe, så kommer till sist några att protestera och ta saken i egna händer. Slites läge med badstranden parallellt med affärsgatan är unikt på Gotland. Vi började bada där när Alice var liten – alla som försökt få tillvaron att fungera med små barn på stranden uppskattar praktiska lösningar. Strand nära ICA är en sådan. Kort sträcka att gå från parkeringen är en annan.

För ett par år sedan var det Fårösund som var mest aktivt, men nu hörs inte lika mycket om Fårösund. Olika projekt är igång med folkhögskola, Kustparksområde osv, men de tickar på utan att föra så mycket väsen. Norra Gotlands spännande område är just nu Slite. Det hade jag inte gissat när vi flyttade till Gotland 2000.