Desperata kovändningar och lappkast

Ifall ni undrar om jag gått under jorden, fått vattkoppor eller rymt min kos, så kan jag meddela att så inte är fallet. Däremot har den senaste veckan varit ganska körig. Jag har ömsom muttrat, fräst, kokat och puttrat. Nu börjar jag få tillvaron på rätt köl och ordning på torpet.

Den desperata kvinna jag var i tisdags börjar skymta en ljusning och är nu på G med nya krafter. Allt ordnar sig. Man måste bara bli lite desperat först.

Konsten att studera ryggar och annat ont

När jag var yngre lyssnade jag en gång på radio när de presenterade de häpnadsväckande resultaten från forskning på hur vägars krokighet påverkar bilkörningen. De kom fram till att det var svårare att köra bilen på en krokig väg. Där någonstans rubbades min tro på nyttan med forskning. Alltså, det finns massor av urspännande, revolutionerande och nyttiga saker som kommer fram tack vare bra forskning – den delen har jag inget emot. Jag förstår också att det inte i förväg går att bedöma vilka forskningsspår som ska leda vidare till de mest framstående resultateten och att det därför är viktigt att det finns plats för många typer av forskning.

Men…

… ibland verkar forskare inta någon slags ”anti-positioner” då de ska bevisa att det mesta går lika bra med ”tvål och vatten”. En sådan forskning gjordes på ryggont för några år sedan. Då utvärderades flera olika behandlingsmetoder och man kom fram till att det bästa var att ”leva som vanligt”. Den som visade den här rapporten för mig är själv kiropraktiker i botten, har ytterligare fördjupat sig i studier, undervisar och har alltså kunskaper som jag högeligen respekterar. Han var mycket upprörd över att någon fått pengar för att göra en sådan galen undersökning.

Om man själv har haft ont i ryggen så känns rådet att ”leva som vanligt” helt absurt. ”Hur då?” undrar man när man inte kan varken sitta eller ligga och knappt stå och gå. Den gången jag fick akut-panik ont i ryggen fick jag komma till en sjukgymnast som först lade stora skivor av varm lera på min rygg och mitt onda bara smälte bort. Sen behandlades jag med stretching som jag kombinerade med egen öronakupressur och fyrdubbelt intag av C-vitamin (som är anti-inflammatoriskt).

När jag numer känner att det börjar göra ont i ryggen kurerar jag med akupressur, qigong, liniment och PainGone-penna (som TNS för hemmabruk). Det skulle väl aldrig falla mig in att följa rådet ”lev som vanligt” – det är ju nämligen precis det som gjort att jag FÅR ont i ryggen!

Därför tycker jag att det är så skönt att läsa i Svenska Dagbladet om en rapport där man kommit fram till att Naprapati ger de kortsiktigt bästa resultaten för onda ryggar. Jag tror att det finns många fler sätt att behandla på som ger resultat, men det är ändå en början att man erkänner att Naprapati ger bra resultat.

Två nya hemsidor

Förresten har vi gjort två nya hemsidor som vi känner oss nöjda med: Fide Camping och Björkhaga By. De är precis klara så det är ännu lite information som ska fyllas på här och där.

Livet på landet

Har skurat både ugn och badrums-äckelpäckel-bakom-badkaret idag. Åkte en sväng till Lärbro. Mötte Saharas brudar vid OKQ8. Kolla in mer om brudarna lite längre ner i MCrafts blogg.

Insändare och krönikörer

Jag blir trött när insändarspalter och forum blir till interna slagfält mellan 2-3 kombatanter, för till sist orkar ingen mer än just de här 2–3 personerna läsa. Men jag blir också trött när krönikörer börjar använda sitt spaltutrymme till att driva argumentationer mot andra krönikörer. Vill andra människor alltså läsa sånt? Okej att man droppar någon kommentar om någon vars åsikter man inte gillar, men att starta mindre, interna krig…

Äh. Nu har jag delvis gått i fällan själv. Men jag är inte ute efter någon enskild skalp, utan jag riktar mer in mig på fenomenet som sådant.