Läser som en nyhet på helagotland.se att halsbandsflugsnapparen har kommit till Bäl. Va? Är det en sådan där grej man ska hålla koll på? I så fall kan jag rapportera att även jag såg en halsbandsflugsnappare i trädgården igår. Den satt i äppelträdet utanför köksfönstret.
Uppdaterat: kolla, jag lyckades få en bild på Halsbandsflugsnapparen i vår trädgård. Men han bjöd bara på en ynka bild och en suddig dessutom. Håll till godo!
Om ni inte såg Uppdrag Granskning och reportaget Blindstyre, som handlar om företaget Iris Hantverk AB – så kolla in länken!
Iris Hantverk får 9 miljoner om året av staten för att befrämja sysselsättning bland synskadade. I själva verket är hälften av deras anställda fullt seende, plus att de nu håller på att omorganisera så att flera synskadade har fått sluta. Företaget säger att de kan fortsätta som egna företagare, men betalar samtidigt så lite för borstarna att det i praktiken vore dumt att ställa upp på det. Som jämförelse fick man se hur man jobbar i Danmark; där är bara vara tionde anställd fullt seende. De har både förmän, lagerchefer och butiksbiträden som är synskadade.
Man blir arg när man ser sånt här! Morr…
Idag står det i Dagens Nyheter att forskare kräver färre flygningar. Hur vi i framtiden ska förhålla oss till flyg tycker jag är en knepig fråga. Transporter handlar alltid om att vi har nytta av att kunna förflytta oss och/eller prylar från A till B och det behovet kommer vi att fortsätta att ha.
I supertechno-framtiden får vi nya transportmedel som effektivt nyttjar sol-vind-vatten-energi, eller varför inte psykisk energi? Eller så bara teleporterar vi allt, lätt som en plätt. I den vanliga framtiden, den som inte utspelar sig i sciencefiction-filmer, så kommer vi visst att hitta på lösningar som vi inte kunnat drömma om 10, 50 eller 100 år tidigare, och transportmöjligheterna kommer att påverka hur vi lever och planerar våra samhällen – så som de alltid gjort för vikingar, mongoler, Christopher Columbus, Slitebor, Ålandsbor, parisare, kockar, läkare, bönder, ja helt enkelt ALLA människor.
Här på Gotland fanns det tågtrafik från 1870 till slutet av 1950-talet. Det påverkade infrastrukturen med byggande av stationer, vägar, bostäder och kringverksamheter. Det påverkade näringslivet som t.ex. sockerproduktionen och turismen. Idag finns bara banvallarna kvar – utom i Dalhem där man har tågmuseum – och kvar finns små stationshus som ibland ligger helt avsides från de vägar vi använder idag. Idag är det bil som gäller på Gotland och för lyckligt lottade platser även buss. Det är så enkelt att ta bilen att folk som bor på landet gärna kör flera mil för att jobba och när de ändå är iväg så handlar de på vägen hem och livsmedelsbutikerna på landet har fått allt svårare att klara sig. Det är så lätt att transportera sig att allt blir centraliserat.
Samtidigt pågår en annan infrastrukturförändring som påverkat våra liv dramatiskt: bredbandsutbyggnaden. När den drog igång pratade man mycket om hur folk skulle börja distansarbeta mer, men det har inte blivit en så dramatisk förändring som man trodde. Men bredband och internet HAR förändrat vår vardag. Vi sköter bankärenden hemma, vi handlar varor och resor on-line, folk umgås och roar sig via nätet, många använder internet för att kunna utbilda sig på distans och det har blivit lättare att jobba där man befinner sig – och då kunna välja mer fritt var man vill befinna sig. Bredband har gjort att vi kan stå i förbindelse med resten av världen till och med från ett litet ställe som Kappelshamn.
Om nu världen måste ställa om sina vanor och med större noggrannhet bestämma vilka transporter vi behöver och vilka vi kan vara utan – hur kommer det att påverka vår samhällsutveckling? Hur kommer det att påverka det här med lokalt och centralt? Ska vi alla flytta in till städer eller kommer vi äntligen att börja utnyttja de möjligheter som bredband ger oss att välja VAR vi vill befinna oss?
Idag gör internet och TV att vi mentalt får ett kortare avstånd till resten av världen, vilket gör att vi reser som aldrig förr. När vi reser träffar vi människor och får större inblick i deras liv, vilket skapar större global förståelse. Det är bra för oss människor och jorden – samtidigt som transporterna förstör vår miljö.
Den dagen vi alla är jämlika och det kostar lika mycket att sy en skjorta i Hemse som i Vietnam försvinner poängen med att frakta billiga kläder över halva jordklotet: kommer vi någonsin att hamna i det läget? Hur gör vi med frukt och grönsaker: ska vi satsa mer resurser på att utnyttja spillvärme från industrin för att odla frukt och grönsaker i Sverige året om. Går det? (I Slite värms gurkodlingen av just spillvärme från Cementa) Och allt det här fraktandet av kött och fisk…
Frågan om miljön är så komplex. På 70-talet när miljörörelsen främst drevs av ”gröna vågen”-typer så var det mycket hånfull kritik av typen ”vi kan inte gå tillbaka till häst och vagn”. På 90-talet känns det som att det mesta handlade om sopsortering och konsumtion – Svanen-märkt och liknande. Idag har frågan vuxit till att omfatta allt fler och jag tror att mänskligheten äntligen är mogen att förstå allvaret. Vi måste rädda jorden – men vill vi verkligen sluta flyga?
Det är så inspirerande med Pigges planer för de olika strandbyarna hans bolag UBG ska utveckla! Varje ställe kommer att få sin speciella profil. Nu kan man läsa om planerna på badhus i Slite på Radio Gotlands hemsida. På bilden står projektledaren Annen Jakobsson som jag jobbar allt mer med. En kul och duktig tjej som plötsligt hamnade i fastighetsbranschen. Hon är också sångerska, vilket väl inte brukar tillhöra de vanliga meriterna, men det verkar fungera bra.
I serien ”Åsa köper röda skor” har vi nu kommit fram till par nr 3. Ett par skor av ballerinatyp, men med slejfen lite högre upp mot vristen, något barninspirerade i modellen och läckert röd lack. Av det gamla hederliga märket Clarks. (Fotade med mobilkameran)