Jag läser i Dagens Nyheter om att: 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en ”stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val”. Därefter diskuterar artikelförfattaren med oro runt det nya fenomenet att särskilt unga människor inte verkar förstå vitsen med demokrati.
Artikelförfattaren Staffan I. Lindberg, forskningsledare för World Values Survey-Sweden, försöker hitta orsakerna i hur vi lär ut demokratibegreppen och att vi tappat historien. Jag tror att man kanske ska söka orsakerna på en lägre nivå, kanske är undersökningens svar inte ett uttryck för just hur vi vill att det ska gå till att styra Sverige, utan mer ett missnöje med hur saker går till i vår vardag?
Jag kan tänka mig att många känner sig besvikna på demokrati som styrelseskick i praktiska vardagssituationer. Allt ifrån studenter som ledsnat på att göra grupparbeten därför att halva gruppen skiter i att jobba och åker snålskjuts på de som anstränger sig till företagare som får brottas i åratal med överklaganden på deras byggplaner. Solidaritet är en bra grej som förutsätter att alla hjälps åt. Byråkratiska regler är en bra grej om de innebär att processer flyter smidigare och tillvaron blir tydligare.
Om man ska vara en ”superbra” samhällsmedborgare så borde man vara aktiv medlem i idrottsklubb, hembygdsförening, intresseförening, välgörenhetsförening, miljöorganisation och politisk förening. Som egen företagare finns det ytterligare ett antal föreningar jag borde vara engagerad i.
Sen har vi alla möten kors och tvärs som vi förväntas gå på både i jobb och privat. De demokratiska processerna kan ibland upplevas som ständigt svällande kolosser som slukar mer och mer tid utan att ge positivt resultat.
Jag tror faktiskt att det är i det här som vi hittar svaret till varför 26 procent är för diktatur. När den demokratiska modellen är så utbyggd som den är i dagens samhälle så blir allting så stort och omständligt. Kanske längtar folk bara efter ett enklare liv? De kanske inte har tid att relatera till historien när det ständigt är ännu ett möte att gå på eller ännu en blankett att fylla i…?
