Rikets säkerhet?

Jag läser och läser om de här tsunamibanden och Lars D och jag är inte i närheten av att fatta hur någon kan fortsätta att hävda att Lars D och regeringen gjort allt rätt. I Svenska Dagbladet finns en lista med olika kontrollstationer som man av olika skäl inte kunnat kontrollera – bl.a. därför att man till att börja med förstörde inloggningsuppgifter och liknande!

Punkt två lyder som nedan:

2. Inpasseringen. När SvD i december 2005 begärde ut uppgifter om när Danielsson gått ut och in ur Rosenbad sade Göran Persson nej: det skulle hota rikets säkerhet. Sanningen var, som JO konstaterat, att det inte fanns några registreringar alls från Danielssons inpasseringskort.

Jag är inte utbildad militär, vakt eller polis, så måhända brister mina kunskaper i att avgöra vad som kan hota rikets säkerhet: men från mitt begränsade perspektiv framstår det som helt osannolikt att man ett år efter inte kan lämna uppgifter om inpasseringen i Rosenbad med hänvisning till rikets säkerhet. Vad ska någon fientligt sinnad använda informationen till ett år senare?

Så vida inte informationen i sig leder vidare till nya frågor om t.ex. dåvarande statsministerns förehavanden. Då är det i så fall där som rikets säkerhet blir hotad. Eller, om man skulle upptäcka att någon annan passerat portarna som inte borde ha gjort det?

Kan du inte bara svara?

Varför ska det vara så svårt att berätta vad du gjorde på annandagen 2004, Lars Danielsson? Vad är så hemligt att du håller fast vid dina virriga, töntiga förklaringar som ändå ingen tror på? Hur kan det vara bättre att fortsätta att sväva på målet än att SÄGA SANNINGEN?

Finns det någon som har en hållhake på dig, Lars D? Är du utsatt för en komplott? Är det någon som måste skyddas? Vad det än är så måste väl gränsen vara nådd för hur länge du ska/måste/kan hålla tyst?

De här frågorna har hängt i luften i två år nu. Den som blir mest misstänkliggjord är du själv, Lars D. Är det verkligen värt det?

Samtidigt som det känns som att jag verkligen inte orkar med det här tramseriet längre, så måste det ju nå fram till en punkt då vi får veta sanningen.

Dagens snöbilder


Jag har varit på promenad och tagit bilder med mobilkameran igen. Vi har fått mycket snö efter gotländska mått mätt, så det var ganska pulsigt att ta sig ner till stranden. Att vi har högvatten skrev jag om i tidigare inlägg. Den här stenen ligger vid en cementbrygga som knappt gick att se idag.


Det var många roliga isformationer på buskarna, men det är lite svårt att komma nära med mobilen, så håll till godo med den här.


Egentligen var det ännu mer silverglittrande i vattnet i det här ögonblicket när solen bröt fram, men som sagt, det är en mobilkamera.


All snö lyser plötsligt så vit i solskenet. I den här viken ligger massor av fåglar och när jag klev igenom buskagen kom ett gäng domherrar ovanligt nära mig.

Livssteg

Min brorson Fredrik har flyttat till Linköping för att läsa beteendevetenskap. Det får mig att tänka på hur det kändes för mig när jag 1988 flyttade ner till Växjö från Uppsala för att läsa marknadskommunikation. Det var dags att göra något nytt, byta stad, byta liv och hitta en riktning.

Jag träffade Roine. Tolv år senare flyttade vi till Gotland vilket också var ett stort steg, men allt började med att jag flyttade till Växjö.

Det är så kul att prata med Fredrik och höra att han trivs, att han tar in allt det nya. Undrar just hur tiden i Linköping kommer att påverka hans framtid?

Migränboken i artikel

Idag har Aftonbladet en artikel om en kvinna som fått hjälp att må bättre trots sin migrän. Hon berättar om hur det kändes när hon läste min bok Mindre migrän-Mera liv.

För en stund sedan ringde en kille som läst artikeln och som ville köpa boken till sin kompis. Han var helt exalterad och fattade inte varför han inte kunde hitta boken på migränförbundets hemsida!!! I händelse av att de fortfarande ”gömmer boken” så kan ni klicka HÄR för att komma direkt till rätt ställe.

Däremot kommer du inte att hitta någon beskrivning av boken där, så jag passar på att skriva en sådan här:

Mindre migrän-Mera liv är skriven ur patientperspektiv och tar upp flera olika aspekter av sjukdomen och dess konsekvenser. Första delen handlar om vad migrän är sett ur främst skolmedicinskt perspektiv, men också ur ett par alternativa perspektiv. Andra delen handlar om vilka effekter migrän har på ens liv, hur det påverkar relationer från ens närmaste familj och i vidare cirklar ut till samhällsnivå. Tredje delen är en uppslagsdel där man kan hitta fakta eller information om läkemedel, natur(läke)medel, behandlingar och självhjälpsmaterial. Fjärde delen är en modell för hur man kan utforma en strategi för att börja jobba mot målet att må bättre.

Jag som skrivit boken är inte medicinskt utbildad och har ingen ”behandlarexamen” som gör att jag måste begränsa mig enligt t.ex. socialstyrelsens riktlinjer. Det gör att jag kunnat anta ett mer fritt förhållningssätt utan att för den skull bli oseriös. Resultatet har blivit att i alla fall ett par läkare hört av sig och sagt att det är bra att ”en sådan som jag har skrivit en sådan här bok” och att de själva får information om sådant som de inte får från sina vanliga informationskanaler, via min bok. Viktiga avsnitt i boken är dock granskade av medicinska experter.

De migräniker som läst boken har nog främst uppskattat den därför att de känner sig förstådda och sedda i boken. På plats nummer två kommer förstås att de fått bra information via boken, så att de fått en liten mental knuff att orka kämpa vidare för att hitta ett sätt att må bättre.