Information overload

/1 Kommentar/i /av

Jag är en vetgirig typ. När jag verkligen behöver information om något är internet min bästa vän, men precis idag kände jag att det blev för mycket. Jag nådde gränsen för hur många läsarbilder från snövädret jag klarar av. Jag orkar inte med informationen på Bloggportalen om vilka bloggar som är mest besökta och om de är privata eller kommersiella. Jag vill inte ha fler direktrapporter, webbtv-sändningar och uppmaningar att gå till TV-programmens webbsidor för mer information, checklistor, exempel och gud vet vad!

Hela den här flytande, cross-media-communication-grejen har svällt ut och blivit mer än vad jag vill greppa. Plötsligt är alla människor potentiella reportrar och reportrarna har blivit bloggare och experterna har blivit chattare och bloggarna har blivit business och i businessvärlden pågår den ständiga jakten på förstaplatsen i sökmotorerna.

Vi pratade om mediabrus redan för tjugo år sedan, men idag har vi något helt annat. Nu måste vi alla skaffa strategier för att inte drunkna, hitta egna filtreringssystem och bestämma oss för VAD som vi fortfarande orkar tycka är intressant. Vi har blivit våra egna informationsredaktörer.

När något blir tillräckligt stort, så börjar vi söka efter det lilla. Vi kanske snart kan se en återfödsel av informationsbärare som vykort skickade med vanlig post, handskrivna brev och trycksaker framställda med blytyper – helt utan inblandning av digital teknik…?

Konkurrerande kunder

/i /av

Igår ringde först M och ville bestämma möte med styrelsen för hans företag. Direkt efter ringde F och ville bestämma möte med styrelsen för hennes företag. M och F jobbar med liknande verksamhet och jag kände att det fanns risk för lojalitetskonflikt om jag åtog mig uppdrag för båda.

–Jaha, sa F, så kul att du ska jobba för dem också! Jag åt just lunch med en från M:s företag.

De hade alltså pratat om sina kommande satsningar med varandra, fast inte sagt till varandra att de tänkte kontakta mig på var sitt håll.

–Du tror inte att det blir konstigt om jag konsultar åt er båda? frågade jag F.
–Nej nej, vi är ändå inte riktigt lika, så det känns inte som att vi är konkurrenter, svarade F.

Jag ska ha första mötet med M:s företag i morgon och då måste jag ta upp den här frågan igen, men jag tror att det är lugnt. Ofta är det så här att företag som vid en första anblick göra samma sak, ändå har var sin inriktning och målgrupp. Det gäller bara att få varje företags erbjudande att lysa med sin personlighet så att rätt personer hittar dit. Om man tänker så handlar det mindre ofta om konkurrens och mer ofta om att matcha ihop rätt kunder med rätt produkter.

Man kan inte vara populär jämt

/1 Kommentar/i /av

Katterna smyger runt här hemma och blänger på mig. De tycker att jag är galen och elak. Här kommer de glada i hågen in i köket och tror att det ska vankas kvällsmat. Istället, får de för tredje dagen i rad en massa äckligt smet i pälsen! ”Hallå, skärp dig”, suckar de trött.

Så snart de kommit ner på golvet igen smyger de iväg så långt bort från mig som möjligt. Det tar lång stund innan de är särskilt intresserade av maten som jag sedan verkligen ställt fram.

Vadan denna galenskap? Jo, jag tyckte det var dags för en kur med maskmedel och förra gången upptäckte jag metoden att mosa tabletterna, röra ut i grädde och smeta ut på pälsen så att de renliga katterna sen slickar i sig alltihop när de tvättar sig.

Den här gången väcktes tydligen minnet av förra gången till liv i katterna. Jag tror inte det blir någon fler gång med pälsmetoden. Nästa gång måste jag få katterna att svälja tabletterna.

Det var en skröna förstås!

/3 Kommentarer/i /av

Jag har spejat runt i media för att se om det skulle komma någon dementi av prins-historien och idag kom den.

Den här grejen att Carl-Philip skulle ha sagt ”I’m a swedish royalty” kändes lite väl Hey-Baberiba-aktig. Det är helt enkelt för roligt för att vara sant. Attans också.

Prins i klistret!

/1 Kommentar/i /av

Nog blir det lite småkul när gränspolisen i Miami minsann inte går på att vår prins Carl Philip är just prins i Sverige… läs artikel i Aftonbladet. Men han redde ju upp det i alla fall.

Lika lite som någon väljer att bli född fattig kan man välja att bli född kunglig. Det finns förstås högvis med fördelar om man just föds som kunglig – men nackdelen är väl att man i längden kan bli lite trött på för mycket fördelar? Jag tror Carl Philip tycker det är döskönt att åka runt med Mattias Klum och Folke Rydén och se världen från deras perspektiv.