Alla kämpar vi för vår status på olika sätt, med eller utan pengar. Jag tycker att det har varit en jobbig glamour-trend bland ungdomar de senaste åren. De utrustar sig med de ytliga attributen, skaffar lite blingbling på lagliga eller olagliga vägar, för att höja sin status och enligt trendpendelns lagar måste det till sist svänga åt andra hållet. Ännu är vi inte där.

Just nu lever vi i en konstig fas där man å ena sidan konstaterar att de rika köper mer champagne och å andra sidan startat sin interna statustävling i konsten att skänka mest till välgörenhet. På den tiden jag jobbade med flyktingelever hade jag en del kontakt med iranier och fick inblick i deras sätt att tänka. För dem var rikedom att kunna ge bort och det intill ytterlighetens rand: att INTE ge bort ansågs som snålt och genant.

En kille berättade att när han skulle ha fest så plockade han först bort de mest kära föremålen, för att slippa ge bort dem! Alltså, jag har bevittnat då en intet ont anande svensk berömmande sa ”åh vilken fin skjorta!”, varpå killen tog av sig skjortan och gav bort den till den häpne svensken. Jag antar att en iranier inte hade uttryckt sig på det viset, eftersom det förstås också antagligen ses som en smula oartigt att försätta någon i en sådan här situation att de tvingas till generositet.

Men i vilket fall fanns det en slags givandets lag inbyggt i den här killens tillvaro. Han kunde ge bort sin sista hundralapp och vara säker på att han i sin tur skulle få en hundralapp av någon annan. Så, det finns poänger i att mäta sin rikedom i vad man kan ge bort och inte i vad man äger. Plus att det ger en bra känsla till den som gett och sannolikt gör nytta hos mottagaren. (Så länge systemet inte utnyttjas så att man måste ge bort hela sitt hem för att inte skämmas…)

För min del får rikingarna gärna tävla i ”vem kan ge bort mest”.

När 2006 började upptogs mitt medvetande av allt krångel med projekt Gotland-Upplevelseön och det ledde till att jag i mitten av februari sade upp mig som projektledare. Det var å ena sidan jätteskönt att göra den markeringen, men å andra sidan innebar det också att jag frånsade mig en säker månadslön och jag gjorde det en månad efter att Roine slutat sitt jobb som lärare. Okej, jag har haft mitt företag sedan 1991, men i och med att jag tackade ja till att vara projektledare, kunde jag inte heller hålla igång de kunder jag skaffat. Alltså fanns det skäl att vara oroad.

Det visade sig att allt gick bra. Uppdragen har trillat in och under hösten var inte problemet att skaffa fler uppdrag, utan att hinna med att genomföra alla uppdrag med god kvalitet. Mest minnesvärda uppdraget var när jag i somras flög helikopter och fotograferade Pigges campingar – att flyga helikopter skulle lätt kunna bli en vana.

Privat hann vi med en resa till Kreta i början på sommaren, men sen har det varit ganska hektiskt och inte funnits så mycket utrymme för privata äventyr. Det här har verkligen varit ett år fyllt med jobb – men det är bra, för vi måste bygga upp en stabil uppdragsbas som räcker till för att ge inkomster till två personer.

Sommaren var den torraste på 125 år eller något sånt. Vi har två stora bruna områden i vår gräsmatta som minne av torkan. Hösten har varit längre än vanligt – ja vi har faktiskt fortfarande höst fast det är nyårsafton, men så är det ju i hela landet.

Vad hoppas jag på under 2007?

• Att vi nu har ”blivit varma i kläderna” och vet vad det innebär att vara två som jobbar med Stenströms, så att vi kan få in lite mer struktur och kontroll på arbetsveckorna.
• Att vi kan planera in mer egen tid, nöjen och resor.
• Bonus vore om vi lyckades hitta en lösning på hur vi ska få till funktionellt utrymme för både boende och företag – vårt eviga problem som inte blir lättare av att hantverkare är en bristvara.
• Sen har jag två uppdragsförfrågningar som jag hoppas extra på, eller kanske tre, nä fyra! Sådana uppdrag som är inspirerande därför att jag får vara med och göra skillnad för framtiden. Sådana uppdrag är spännande.
• Den ständiga förhoppningen om att hitta ett sätt att bli av med min migrän finns förstås också med på listan och jag har inte gjort slut på metoder att prova. Jag kommer sannolikt att hinna testa ytterligare tre metoder innan året är slut.

Jag känner mig nyfiken och förhoppningsfull inför 2007! GOTT NYTT ÅR alla bloggpolare!