Omtanke

Idag ringde en kvinna från Länsteatern och undrade om vi gick på föreställningen i onsdags? Och det gjorde vi ju. Skälet till att hon frågade var att två personer som köpt biljetter inte hade dykt upp.
– Det kan ju ha hänt något, tänk om de blivit tvungna att åka på lasarettet eller något annat? Då vill jag gärna att de får chansen att komma hit vid ett annat tillfälle, sa kvinnan. Det är så tråkigt när det händer saker så att man plötsligt måste ställa om sina planer.

Ibland kan man bli trött på den gotländska ankdammen där allt är så smått och alla tjafsar om detaljer och alla bevakar alla. Men när en kvinna vid Länsteaterna biljettförsäljning ringer runt för att hitta de två stackarna som inte kunde komma i onsdags – då är den gotländska litenheten och omtanken som bäst. Finns det någon annan biljettförsäljare på Länsteatrar runt om i landet som skulle göra så här?

– Jag tycker det är alldeles enastående att du tar dig tid att ringa runt så här, sa jag.

Samtidigt, snacka om bra kundvård! Jag kommer att minnas det här samtalet för evigt och om hon hittar de två som inte kunde komma, så kommer de att bli glatt överraskade och berätta om det här för sina vänner. Och ni får ju läsa om det på min blogg.

Kolla på Emil


Ikväll har vi varit på After Work på Länsteatern och lyssnat på Emil Jensen. Han är poet och musiker med hjärta och hjärna. Finurlig med orden. Just när man tror att han improviserar så knyter han ihop säcken med en avslutande smart knorr.

Om ni lyssnar på låtarna så ger de nog ett lite sorgligt intryck, men när man ser honom live skrattas det kopiöst. Ta för all del chansen att uppleva den här killen på riktigt om han kommer i din närhet!

Foto: Paul Ström

Förfalskad Larsson

I Svenska Dagbladet står om att någon lyckats lämna in en förfalskad Carl Larsson till Bukowskis. Man kan själv testa om man kan se vilken av bilderna som är originalet resp förfalskningen. Jag tyckte det var busenkelt och hade rätt på varje bild! Jag tror inte att jag är extremt skicklig precis, vilket betyder att experterna på Bukowskis måste ha gjort en rejäl fadäs.

Hur går det när du testar?

Det kom en bok idag!

Min mormor Helmi Alice Bengts hade en kusin som hette Carl Bengts. Han var konstnär och kallas ibland för ”Österbottens Van Gogh”. Just nu pågår en utställning om honom i Vasa, som jag tyvärr inte har möjlighet att se. Men jag skrev till muséet och undrade om jag kunde få köpa boken de har gett ut om Carl Bengts. Idag kom den!

För det första blir jag mycket imponerad av hans bilder. Jag blir så där avundsjuk att det värker, jag vill också kunna måla så!

För det andra ser jag spåren till min mammas rötter i Finland. Hans skisser till textilkonst påminner om sådant jag sett under min uppväxt, framför allt ryorna. Jag har bara skummat igenom boken men här och där fastnar blicken: det står om hans idérikedom, möbler, arkitektur och att han inte gjorde skillnad på folk. Berättelsen om Carl Bengts är med och ger fragment till historien om mina rötter i Österbotten. Jag vet inte om arvet sitter i generna eller i en slags ”familjekultur” eller båda – men på något sätt hänger det ihop från då till nu.

När jag besökte Närpes och Kaskö 1994 hade jag precis den här känslan av att jag samlade in fragment till min egen historia – fast det var inte resans syfte. Det bara dök upp saker hela tiden. Nu hoppas jag kunna göra en resa till Österbotten i vår.

När man tar det lite lugnt på en söndag…

… så är det naturligtvis ett ytterst bedrägligt tillstånd. Mysig frukost, kollar på en film, Alice ska iväg med bussen, Roine ska köra henne till busshållplatsen, jag ska klä på mig och dammsuga.

Roine kliver ut genom dörren och så är tillvaron förbytt.
– Men vad i…!!!

När han kollar ner mot källartrappen så är det 10 cm vatten där nere. I källaren är det 10–15 cm vatten. Jaha. Roine och Alice åker iväg, jag hoppar i gummistövlarna och hivar på mig en jacka och kliver ner i översvämningen. Jag ringer Roine för att fråga var rensbandet är och då är det förstås bakom en lucka i väggen längst in, där det står två cyklar, en gräsklippare och två hopfällda trädgårdsbord framför. Jag kånkar och bär dessa cyklar, gräsklipparen och borden. Jag öppnar luckan och kan inte hitta något rensband. Roine kommer och lyckas till sist hitta rensbandet och så försöker vi angripa avloppen. Det går inget vidare och det blir ingen som helst skillnad. Vi ringer en rörmokare, som förstås har mobilen av på helgen. Då ringer jag en kompis vars man jobbar med vatten och avlopp. Han har inga grejor med sig hem, men diskuterar problemet över telefon. Kanske är det inte vårt avlopp som är orsaken. Nähä?

Jag kollar på internet och lyckas hitta en informativ sida om översvämningar och avlopp som Lycksele kommun varit vänlig nog att lägga ut. Tack tack tack. Där finns bild på hur det fungerar och jag går ut och kollar i servisbrunnen. När man inte brukar kolla i sin servisbrunn är det svårt att veta om det står för mycket vatten i den eller inte, men så bestämmer jag mig för att det nog borde se annorlunda ut om allt vore i sin ordning. Ut med rensbandet. Fungerar inte alls. Roine påtar runt och lyckas inte hitta ett endaste hål att rensa i.

Vi ger upp. Jag har pyjamas och gummistövlar på mig och klockan är två. Vi är dessutom hungriga. Vi bestämmer oss för att gå in till KIK och duscha, så vi samlar ihop kläder och duschgrejor och kliver ut. DÅ har vattnet plötsligt sjunkit undan! Hurra hurra! Jag tror att Roine ändå lyckades peta till något viktigt i servisbrunnen, för när vi sen kollar där så ser det annorlunda ut, vattnet har sjunkit och man kan se att det strömmar lite lite. I morgon ska jag ringa kommunen, för om vattnet står högt i servisbrunnen så är felet i kommunens del av avloppet.