Jag har just intervjuat Sveriges Snabbaste man. Han var försenad… men jag fick å andra sidan känna på hans latexoverall.
I alla fall är det bra variation på jobbet. Först får jag sms från Berra som kört motorcykel uppför en 200 m hög sanddyn i Marocko. Sen intervjuar jag Roger om hur det är att åka utför snöiga backar med 57° lutning i 247 km/h.
En alert bloggläsare kontaktade mig och meddelade att det finns en rondellhund i Kappelshamn också! Hurra!
Visserligen har vi ingen rondell här, men dock en slags trekantig rosenrabatt i en korsning. Jag tycker att rondellhunden är ett riktigt stiligt exemplar, faktiskt den stiligaste av de fyra rondellhundar jag känner till på Gotland!
Än så länge vet jag inte vem som skapat denna glada jycke, men det finns ju en del aspiranter som tankarna faller på…
Ah, nu får jag rapporter från Berras Tjejtur på MC i Marocko. Galna typer. Kolla gärna på MCraft och välj MCraft News för aktuell rapportering.
Styrelsen på Tallink känns som en mossig kvarleva. Jag läste att de brukade bete sig illa, att det t.ex. var ett tillfälle i maj då de hade ett liknande fylleslag som det som tidningarna skrev om i förra veckan. Personalen har en särskild kod för att varna varandra om att högdjuren är på G.
Jag hatar när fördomar bekräftas. Jag vill mycket hellre bli positivt överraskad.
I alla fall tror jag att den estniska personalen är glad över att det här har uppmärksammats. Om Tallink vill bli stora i resten av Östersjön så ställs det nya krav på dem. De beter sig lite yrvaket just nu, mer som ett ”ooops” över att de blev tagna på bar gärning, men de har nog inte förstått hur mycket sådana här händelser påverkar omvärldens syn på deras företag. De kan bygga hur stora och fina båtar som helst och etablera det ena hotellet efter det andra – men de har just förflyttat sig hundra steg bakåt på vägen mot att betraktas som seriösa, moderna och personalvänliga.
Tro det eller ej, men vi har flyttat den här utställningen om Kalkbrott en gång till. Meningen var från början att Bläse Kalkbruksmuseum skulle hämta utställningen när den inte längre kunde stå på folkhögskolan i Fårösund, men nu håller de på att göra i ordning för sin julmarknad, så då vill de inte ha någon utställning…
Istället fick vi lov att använda en riktigt fin lokal ovanpå gamla Markan i Fårösund. Så, idag har vi ännu en gång kånkat och burit. Men vi behövde i alla fall inte ta isär alla delarna utan kunde bära enheterna hopsatta – det underlättade ju avsevärt. Den här gången var vi som mest fem personer, fast en gick lite tidigare, en kom lite senare och en hade ryggskott. Tappra kämpar är vad vi är! Hurra för oss!