Idag har jag gått runt på Nimbus båtfabrik tillsammans med en företagare från södra Gotland. En av montörerna som jobbade där hade lite frågor till mitt sällskap och fick hans visitkort.
– Men oj, håller du till så långt bort! utbrast montören.
– Nej, det är ju inte långt bort. Gotland är litet, sa företagaren.
– Åh nej, du har fel, sa montören. Världen är liten, men Gotland är STORT!
För någon månad sedan packade jag in alla våra LP-skivor i bilen och körde ner till Gangvide Farm. Vi har ju inte längre någon utrustning att spela LP-skivor på. Skulle andan falla på så kan vi nu i värsta, mest desperata fallet åka till Gangvide och lyssna på våra gamla skivor i deras vinylhörna.
Idag har jag sorterat kassettband. Ångest. All den här musiken som vi inte längre kan spela! Åååååååh. Kassettband var redan från start en jobbig konstruktion – när kassettbandspelare gick sönder sa det slörp och så tuggade den i sig ett stycke band som sedan försiktigt, försiktigt fick trasslas ut igen. I det här huset har vi för närvarande blott en manick man kan spela kassettband på, en ”freestyle”. En del av kassetterna är lätta att stuva undan, särskilt de som vi ändå inhandlat i digital version på iTunes. Men somliga band svider i hjärtat.
Bland banden jag ändå sparar finns Karin Ljungmans ”Det är hårt att va hund”-band. Tänk så ofta vi spelade det när Alice var liten! Sen är det en del inspelningar från när jag medverkat i radio och pratat om migrän – vet inte riktigt vitsen med att spara dem, för det är ju inget jag sitter och lyssnar på om och om igen precis. Även om något barnbarnsbarn hittar banden så lär det ju inte finnas fungerande kassettbandspelare…
Ett band som jag verkligen vill hitta är ett band där mormor läser en egen berättelse på Närpesmål. Jag vet precis hur hon lät, men har inte tillräckligt bra koll på de exakta orden för att kunna återge dem i text. Det bandet hittade jag när vi städade ur pappas hus hösten 2004, men jag vet inte var jag har lagt det.
Nu undrar jag bara: är det meningen att vi ska slänga alla de här banden? Finns det verkligen ingen som vill ha gamla kassettband?
Jag trodde att jag skulle intervjua en tjej som startat en yoga-studio och det var ju riktigt. Min uppdragsgivare mumlade något om att hon också var artist, men jag fäste mig inte så noga vid det. Men under intervjun så plingade den ena 25-öringen efter den andra ner.
Tjejen jag intervjuade alldeles för länge bara för att vi hade så himla mycket att prata om, är Jenny Bergfoth som tidigare var med i gruppen Excellence. Hennes senaste sånginsats som soloartist kan ni kolla på här. Fast just nu är det mest yoga-idéer som rör sig i hennes huvud.
Jag undrar om min bil möjligen har blivit osynlig? Först körde jag i en korsning som för all del kan se ut som en korsning med likvärdiga gator där högerregel tillämpas, men där jag ändå körde på det som är huvudled. TROTS det kommer en kvinna i bil på att hon ska köra ut framför mig!
Sen körde jag en liten bit till och passerar då en avtagsväg där en volvo med släpvagn bara swischar ut mitt framför mig. En man vid ratten denna gång. Jag blev så paff att jag inte hittade tutan! (Glömde bort vilken bil jag var i, tuteriet sitter nämligen på olika ställen beroende på bil)
Något annat som hittills inte varit synligt, är den där stormen de varnar för. När jag körde en runda ner till Visby Hamn var det hur lugnt som helst. Just nu regnar det, men det är inte särskilt blåsigt.
Kan det här ha något samband med att de visade ett avsnitt av Medium på TV? Där går det ju runt en hel del människor som inte syns – fast hon Mediumet ser dem förstås.
Fattar inte det här med tempot i mitt liv. Nu har jag just haft en riktigt nedåtkurva som avslutades med att jag faktiskt blev sjuk. Under nedåtperioden kryddas tillvaron av att allt småstrular så att man blir missnöjd och ännu lägre i sinnet av det.
Sen hoppar jag ur sängen och får en dag med uppåttempo, telefonen ringer, jag ringer och fix och trix och handen i handsken så bara tjoff och poff fungerar det mesta och jag börjar känna mig som super-Åsa som fixar det mesta.