Fick just värsta frukostchocken när ett galet hårdrocksband drog igång med låten Farsan Förstå:
Farsan du måste förstå vad jag vill.
Jag vill dansa balett och ej sitta still.
Farsan du måste förstå vad jag vill.
Jag vill dansa balett och ej smocka till.
Gruppen heter Tore and the No Smokers och spelar rivigaste hårdrocken med barnvänliga budskap.
Jag har lärt mig min läxa om EU-projekt och Leader+. Det är inget jag vill uppleva igen. Enligt min åsikt är hela konstruktionen sådan att deras regler biter de egna intentionerna i svansen. Resultatet blir ett stort slöseri med människors tid, engagemang och dessutom pengar.
Idag blev jag intervjuad för att medverka i utvärderingen något helt annat, men för att förklara vem jag var, vilka kunskaper och erfarenheter jag har med mig, blev jag tvungen att dra min bakgrund och alla turer med Upplevelsefabriken och projekt Gotland-Upplevelseön. Då visar det sig att intervjuaren under flera år haft som uppdrag att undersöka hur EU-projekt fungerar! Han var mycket intresserad av att få höra min syn och flera gånger fyllde han i med kommentarer om hur det fungerat på andra ställen. Kritiken verkar vara lika nästan överallt.
Ett dilemma de så vitt jag vet aldrig lyckats lösa med Leader-projekt är hur man utformar ett projekt som har möjlighet att få en fortsättning efter projekttiden, genom att man redan från början har ett kommersiellt upplägg – samtidigt som de inte ska bli nervösa över att ett enskilt företag kan gynnas.
En annan kritik handlar om att ens projekt bedöms av en LAG-grupp som är sammansatt av flera representanter från olika organisationer och myndigheter. En del har kompetens som har med ens eget projekt att göra, men andra kan komma från ett intresseområde som inte har något alls med ens egna projekt att göra. Ändå väger allas beslutanderöst lika mycket. Det är förnedrande när man känner att bedömningen ev ges av personer som helt enkelt inte har förstått.
Sen går det inte heller att bortse från faktumet att projektekonomin innebär så mycket pappershanterande och rapporterande att en stor del av projektmedlen går till just det. Självklart måste man avsätta pengar till projektredovisningen, men proportionerna måste kännas rimliga.
Jag tycker det är pinsamt att jag från flera håll får liknande signaler om hur Leader-projekten fungerar i praktiken. Tidigare har jag pratat med en bankman och en auktoriserad revisor som båda hade samma uppfattning baserat på deras kontakter med företag.
Jadå, nu har vi nått kulmen i Latte-drickandet och de som är inne måste rikta blickarna åt annat håll för att känna att det är inne. Som jag så riktigt förutspådde i mars är det nu dags för te.
I Expressen står det om den nya trenden att dricka te. Egentligen är det så självklart på gränsen till barnsligt enkelt att förutse detta. Vi har under SÅ många år pumpats med att te och särskilt grönt te är hälsosamt, någon gång måste det omsättas i handling. Vidare har vi sett att man dammat av 70-talet då te-drickning, myskuddar och tända ljus var en självklarhet. Dessutom har vi snappat upp den orientaliska kulturen (som för övrigt också var populär just på 70-talet).
Den här te-omgången kommer att vara ännu mer sofistikerad. Nu vet vi mer om världen. Förut var det smaksatta svarta teer som gällde, nu väljer vi japanska gröna, kryddade chai-teer och rött roibos. (Drack förresten en Chai Latte i Växjö, syndigt gott! Fast, det får väl egentligen betraktas som en mjukövergång för lattefolket)
En som är glad om det te-trenden får stort genomslag är jag, för jag dricker helst inte kaffe. Te är mycket godare helt enkelt.
Radio Gotland hade ett ”halleluja-moment” igår då de direktsände från den första spolningen av isen i nybyggda Slite Ishall. För ett ögonblick tänkte jag att det kanske var ett humorinslag med gruppen Smaklösa, men insåg sedan att det var på riktigt. Dramatiken i inslagets sista minut när de första dropparna vatten landar på isslingorna är en rysare.
Jag är benägen att påstå att detta är Gotland i ett av sina bästa ögonblick.
Inte bara människor utvecklas, så även pizzatillverkning. Roine köpte hem ett Pizzakit med deg och sås för ett tag sedan. Jag har gått och blängt på den där förpackningen – det är inte något jag hade köpt själv – men så idag passade det in att vi kanske skulle kolla in innehållet. Eller rättare sagt JAG skulle slå till med att göra pizza med hjälp av ett pizza-kit.
Jag öppnade kartongen. Där fanns en glasburk med tomatsås och en konservburksliknande cylinder med deg, förseglad med metallplattor i båda ändarna. Man skulle dra i etiketten för att öppna burken, så jag drog i etiketten.
PANG!
Jag hoppade högt av knallen och ut ur cylinderns skruvade pappersväggar började nu degen svälla ut! Jösses så rädd jag blev.
Sen var det bara att rulla ut degen, bre på såsen och lägga på fyllning och ost. Jag medger att det var ganska enkelt. Är antagligen ännu mer perfekt om man är ung och bor i studentkorridor och inte orkar hantera mjölpåsar och bunkar och sånt.
Nu återstår bara att se om det smakar okej också.