Bloggstatistik som förvirrar

/9 Kommentarer/i /av

Jag finns med både på Bloggportalen och Blogrankers. Blogrankers banner finns på den här sidan med uppmaning att läsare kan gå in och rösta. Vad gäller Bloggportalen har jag aldrig kommit på hur man lägger ut någon sådan banner.

Döm om min förvåning när jag går in och kollar på Bloggportalen och ser att jag i ”högst betyg”-rankingen ligger på plats 7 i Politik och Samhälle och plats 5 i Regional Anknytning. Jag har uppnått betyget 5,1 på en skala upp till 10, men där det högsta betyget som någon blogg har verkar vara 5,4. När jag kollar lite mer, ser jag att 222 personer har röstat på min blogg! Va?

I jämförelse har 15 personer röstat på mig på Blogrankers. Hm. Är det verkligen sannolikt att Bloggportalen som jag inte alls gjort reklam för har lyckats få 222 personer att rösta på mig, medan Blogrankers som jag gör reklam för, bara har lockat 15 personer att göra samma sak? Och med tanke på att jag inte har horder av besökare är det ännu mer orimligt att jag skulle ha fått 222 röster.

Sen kommer nästa mysko: enligt Statcounter har jag ca 65 unika besökare per dag, enligt Blogrankers ca 35. Nä, jag håller mig till att jag vet att det finns ett gäng bloggläsare som tar sig hit ganska ofta och ibland lämnar efter sig en kommentar. Resten av statistiken känns lite för, eh, flexibel för att man ska kunna dra någon slutsats.

Kor och elstängsel

/6 Kommentarer/i /av

I söndagsmorse stod det en ko på vägen i Stenkyrka när jag körde hem från Visby. (Jag hade kört Alice och hennes kompis till båten). Jag försökte hitta någon bonde att larma till, men alla hus och gårdar var försänkta i djup sömn. Idag pratade jag emellertid med en bonde från trakten och vi kom in på just den här kossan, varpå jag fick lära mig något jag inte visste, eller snarare, inte har tänkt på.

När det är torrt i markerna fungerar inte elstängslen! Korna måste stå på något fuktig mark för att strömmen ska ledas. Är marken fnösktorr som nu, så känns det ungefär inget alls om de går emot stängslen. Bonden jag pratade med brukar blöta ner djur som rymmer för att de sen ska få sig en rejäl stöt och bli rädda för stängslet.

Det blir märkliga effekter av torka!

Bloggkontakt

/3 Kommentarer/i /av

Något av det roligaste med att ha en blogg är att jag får kontakt med olika människor. En del av dem är andra bloggare, men ibland hittar folk från mitt förflutna mig via min blogg. Idag fick jag mail från Caj Söderberg. Han och jag har aldrig träffats, men min mormor Alice var hans mammas moster, så få se här, då är vi sysslingar! Minsann.

Ännu roligare är det att se att den konstnärliga ådran gått vidare hos honom också. Det är Caj som målat den här fina tavlan.

Se också Släkt i Närpes

Lokala skurar

/i /av

Idag vid lunch tid kom REGNET till Visby. Det forsade ner på alla sommarklädda människor. På Skarphällsvägen var det så mycket vatten att en bil stannade och tvekade innan de körde vidare. Själv kände jag mig i alla fall lite kaxigare i vår stora Suzuki Grand Vitara XL7.

Jag pratade just med en kille som var på Snicken när det började regna. Där hade vattnet tryckt på underifrån så att brunnslocken trycktes upp och flöt iväg!

Regnet verkar ha fortsatt hela dagen i Visby. Här i Kappelshamn förblir vi torrisar.

Kompletterande artikel i Gotlands Allehanda

Hoppan Enben, job-invader?

/8 Kommentarer/i /av

Jag satt fridsamt i min gepardfåtölj i kontorshörnan då det plötsligt swischar till i ögonvrån. Något ganska stort tjoffade ner från taket. Jag böjer mig fram för att kolla på golvet, men där finns inget alls. Har jag blivit skvatt galen eller? Jag fortsätter att leta och till sist ser jag Hoppan Enben, en snyggt grön vårtbitare som bara har ett bakben/hoppben. Hon går på mitt element. Strax är hon borta igen.

Hon går bakom min gardin. Jag tänker att jag borde hjälpa henne att hitta ut, så jag öppnar fönstret. Då blir det korsdrag så det tjongar till och en prydnadsängel i trä med spiralfjädrar flyger ut så det sproingar. Jag går ut och hämtar ängeln och stänger dörren för att stoppa korsdraget.

Hoppan Enben verkar dock trivas bäst inomhus. Hon promenerar längs gardinstången, klättrar på en tygbonad, går på en tavla, ramlar ner, sätter sig på min stol – va? Planerar hon att ta mitt jobb? Jag överväger om det kanske är trevligt att ha sällskap av Hoppan, men inser att det kommer att bli enerverande i längden.

Alice gör ett försök att få ut henne och lyckas få ner henne i en skål. Hon bär skålen till fönstret, men då blir Hoppan lite vimsig, tar sig ur skålen, upp på Alice arm och flyger tillbaka till kontorsstolen.

–Usch! Nu struntar jag i henne, säger Alice.
Men så tänker hon en stund och gör ett nytt försök och får ner Hoppan i skålen igen, lägger en broschyr uppepå, jag öppnar ytterdörren och Alice galopperar ut och ställer skålen där ute. Sen kastar vi oss in och hoppas att Hoppan inte hinner med tillbaka in. Det gjorde hon inte.

(Hoppan har för vana att promenera i rask takt.
Jag fick sätta kameran i ”sportläge” för att hinna med att ta bilder på henne
– fast flera bilder blev misslyckade ändå)