Jag tycker att TV4 borde sända sitt morgonprogram från Gotland jämt, för de kläcker ur sig så mycket roligt när de är här!
Nu är det så där varmt att det inte fungerar med tankeverksamhet mitt på dagen. Jag inför därför siesta i min arbetsdag. Från kl 13-15 väljer jag stranden framför kontoret. Det är lite lyxigt att man kan dra på sig bikini och strandklänning, greppa strandkorgen, ta på solhatten och cykla till stranden.
Stranden i Kappelshamn är liten. Man kan köra bil eller cykla hela vägen fram. Man kan välja att ligga på gräs eller sand. Badbotten är mest sand, med en del sten och ute i vattnet ligger stora stenar under ytan: Lillgroll, Storgroll och Rödan. De här stora stenarna gör att barn och vuxna simmar runt och letar efter sina stenar som de sen dyker ifrån. Jag tycker nog också att man ser fler vuxna som gör kullerbyttor och annat kul i vattnet just på vår badplats.
Eftersom stranden är liten kommer man nära varandra och stämningen blir lite som ”fritidsgård” för barn och vuxna. Det är här man träffar folk på sommaren. Här avhandlas allehanda frågor som varpa, algblomning, affärsidéer eller mopeder. Familjemedlemmar kommer och går, här byter man både bullar, barn, bilskjuts och badbollar med varandra.
Det var en liten rapport från min tillvaro. Hur har ni andra det i hettan?
Den där röda fyrkantiga grejen som jag lade ut några inlägg neråt, den bilden föreställer det gotländska godiset Bränd Mandel!
På Gotland gör man kleggiga, söta kakor med riven mandel – lite i stil med marsipan. Fastlänningar som kommer hit och ser de röda kleggiga kakrutorna brukar reagera lite avigt, eftersom de inte ser vad det är för något. Men nu vet i alla fall alla ni bloggläsare vad det är. Om det är gott? Tja, av någon anledning köper jag ju en sådan här Bränd Mandel typ två gånger om året, så gott på något sätt är det.
Jag vill gratulera ”Sthlm” som gissade rätt nästan på direkten, fast vid sidan av bloggen. Men jag vill också hurra för alla andra kreativa förslag!
Igår såg jag de riktigt små grodorna. De var minst hundra, befann sig på en gräsmatta och gick i riktning mot en vattensamling. De var 1,5-2 cm långa och så ynkapynka puttiga att man knappt begrep hur de skulle klara att ta sig fram genom gräset.
Vad jag inte begriper är vad de gjorde uppe på gräsmattan, när de ändå alla hade siktet inställt på vattensamlingen. Är det någon som kan förklara det?
Idag har Almedalsveckan inletts och vi var inne en sväng på kvällen. Käkade BabyRibs på O´Learys, lyssnade på Annelie Rydé och sen på Göran Persson som backades upp av tusen SSU:are.
Jag tycker det är jättesvårt att fatta var jag står politiskt. Jag gör sådana där tester på webben, typ valkompassen, och blir inte ett spår klokare. Det mesta Göran säger låter toppenbra, men så tycker jag om en del andra politiker också. Jag tror att jag egentligen behöver ett nytt parti. Ett som både ser till individen och kollektivet. Jag vill att så många som möjligt ska ha det bra, men jag blir sur när folk inte är med och tar ansvar och stöttar upp när det behövs. Jag gillar inte heller att man som anställd har en massa tryggheter inbakat, medan man som företagare mest har skyldigheter (PLUS naturligtvis den här friheten som jag gillar SÅ mycket!)
Jag kommer att ha beslutsångest fram till valdagen, som vanligt.