Snurrig eller vad?

Vissa dagar är det en särskild slags snurrig energi i luften. Jag tror dagen klimax nåddes efter lunch då jag till sist bara skrattade och skrattade åt något småkul som väl mer var i proportion till att småle.

Min ”Att Göra-lista” för dagen var fullspäckad. Men jag vet knappt vad jag lyckats med. Det här är en sådan dag att om jag:

  1. Lägger över en mapp med bilder i Roines dator, så är bilderna trasiga! När jag gör om proceduren säger Roine ”Nu funkar det!” och så stänger jag iPhoto. DÅ säger Roine ”Nä förresten, det var bara ett par av bilderna som funkade” och så måste jag göra om allt på ett tredje vis innan alla bilder funkar.
  2. Om jag vidarebefordrar ett dokument till Roine, så gör jag inte det. Alltså: allt i mailet jag skickar vidare kommer med, utom just dokumentet. Natürlich…
  3. När jag lägger ut en dagsrapport på Tolv Toppar, så kommer det ännu en rapport med mail tio minuter efter att jag just lagt ut den förra.
  4. När jag svarar i mobilen, så far samtalet runt lite kors och tvärs och hittar inte fram till min mobil eller headsetet så där självklart som man skulle kunna tro – men plötsligt finns uppringaren i mobilen i alla fall? Häh?
  5. Sen sitter Doris och ylar på ett helgalet sätt vid ytterdörren – HALLÅ, det finns ju faktiskt kattlucka på andra sidan huset, vad gör du här? Och Doris kommer in och är konstig. Rullar sig på dörrmattan. Fortsätter att snacka och kvittra. Då går jag och öppnar dörren IGEN och då ser jag att en liten ynka-pynka pyttemus har slunkit in vid ytterdörrens gångjärn och så fastnat med svansen när jag stängde! Musen kommer loss, Doris blir helvild och jakten går in bland skohyllans gömmor och musen kommer till sist ut på golvet och Doris efter och då lyfter jag faktiskt upp Doris för jag står inte ut längre. Tack och lov fattar musen galoppen och kilar mot den öppna ytterdörren. När den kommer till klädkrokarna kilar den in bakom där en handduk hänger, upp på golvlisten. Då är plötsligt Silver där. Han tar musen i munnen och bär ut den. Puh!

Jag tror dock att jag ändå har lyckats med några saker. Det är bara så himla snurrigt i hjärnan.

Så tråkigt!

Idag står det i tidningen att Laxboden i Lergrav upphör den 30 april.

Laxboden har varit en unik liten affär som har hållit öppet året runt. Den har legat ute på vischan, vid Lergrav som är ett fiskeläge som ligger på vägen till Furillen, med en fantastisk sluttning full med raukar upp mot land. I Laxboden har man kunnat köpa färsk fisk, rökt fisk, inlagd fisk och så de där goda panerade aborrfiléerna…

Ååååååååååh så jag kommer att sakna Laxboden. Det var så mysigt att åka dit och köpa lite rökt fisk och sätta sig utanför och äta med måsar och trutar som satt fint på bryggan.

Men, jag förstår att det måste ha varit jobbigt för ägarna, de började bli gamla. Ibland ville man hjälpa till när de måste hämta det man beställt, för de gick lite stelt. Jag önskar så att det fanns någon som ville fortsätta verksamheten – men vem vill sånt i dessa dagar?

Bimbo-fotograf plåtar fotboll…

Alltså, det handlar inte om en fotograf som fotograferar bimbos. Ni som trodde det kan sluta läsa här. Det handlar om mig, som blir utskickad för att ta bilder på en fotbollsmatch mellan Kappelshamns IK och Visby IBK – fast vilka det var mer än Kappelshamn fick jag ta reda på när jag kom hem, för det verkar ju lite dumt att skriva ett blogginlägg om det här och inte ens veta vilka det andra laget var. Det är det som gör att jag känner att det är lite bimbovarning på mig.

Här är i alla fall en bild jag vill visa:


Varför? Jo, om ni kollar mellan spelarna så ser ni havet! Fatta att det här är Sveriges mest havsnära fotbollsplan! Cool va?

Här kan ni läsa mer om KIK om ni kanske är mer intresserade av fotboll än av hav. Det finns ju sånt folk har jag förstått.

Äntligen klar!

En del jobb har en märklig förmåga att dra ut på tiden av vitt skilda anledningar. Nu har vi äntligen lagt ut en hemsida för Nybergs Entreprenad! Det känns så kul, för jag har verkligen gillat det här jobbet. Vi har anlitat fotograf Stig Hammarstedt till bilderna och han har tillfört en speciell lyster. Jag har varit projektledare och Roine har designat.

Funderingar, synpunkter och fint beröm

Idag har jag varit i Burgsvik på södra Gotland och hjälpt några företagare med marknadsplanering. Men, vi pratar ju om mer än så.

En sak vi kom in på var myndigheter och liknande som ska fatta beslut som påverkar ens företagande. Antingen för att bevilja tillstånd eller pengar. Av någon anledning så får tydligen de man pratar med inte vara rådgivande, eftersom deras uppgift är att fatta beslut. Det verkar så dumt. Vore det inte bättre för Sverige om t.ex. Miljö- och Hälsokontoret hade som mål att alla som hanterar livsmedel ska uppnå hygienkrav – till skillnad från att se sin uppgift som att godkänna eller inte godkänna? Eller de som hanterar pengar som ska stimulera utveckling av företag – vore det inte bra om de såg som sitt mål att just stimulera utveckling av företag och inte ha som mål att fatta beslut, ja eller nej, på en ansökan.

Sen kan man undra varför instanser som beviljar projektbidrag klarar sig undan med att förändra villkor under projekttiden? Om jag som företag går in i ett samarbete med ett annat företag, så skriver vi ett avtal och det gäller. Kommer vi överens om något muntligt, så gäller det. Men när det gäller projektmedel har jag nu hört från flera håll att villkoren kan förändras från månad till månad. Hur kan man göra så? Den man redan har en överenskommelse med har man förpliktelser till. Okej om man inser att ett avtal inte var så bra, då kan man ändra till nästa gång man skriver avtal – men man kan inte ändra på villkor i en redan påbörjad överenskommelse (om inte båda parter är med på att göra en ändring förstås)

Avslutar med något som gjorde mig så glad: vi gjorde en utvärdering på hur den här marknadsplaneringsgruppen har fungerat och på slutet ställde jag frågor om vad de tyckte om mig som handledare. I gruppen finns person med allt från ingen utbildning eller yrkeserfarenhet av marknadsföring, till person med flerårig kunskap och erfarenhet av marknadsföring. Jag fick höra att jag 1) var bra på att anpassa handledningen efter var och ens behov och nivå samt 2) lyssnar på företagen och deras idéer om hur de vill jobba (till skillnad mot ”experter” som kommer nerdimpande med färdiga lösningar utan att företagen känner att lösningen har något med dem och deras situation att göra). Det är faktiskt precis så jag har satt upp som egna mål att jag vill uppfattas. Jag har lyckats! Hurra!

Fast den här gruppen har också fungerat så bra, de har haft en bra inställning och attityd. Om alla trivs blir det bra.