Vintergäck i trädgården, samt ett par snödroppar.
Vi har öppnat kattluckan.
97 procent av snön är borta – bara rester av snöhögar och liknande kvar.
MC-Berra körde på en vanlig grusväg med lite vatten på och hade plötsligt vatten upp till bröstet…
Min syssling i Närpes, Karin Lipkin-Forsén har fått Svenska Österbottens Kulturfonds pris år 2006! Grattis grattis grattis!
Länk till Svenska Kulturfonden
Nu ska jag gå runt här och pysa av släktstolthet.
Min pappa dog den 16 juli 2004. Nu tror jag mig äntligen se slutet av pappersarbetet som följde efter det. Just när ens pappa har dött är det så obegripligt, nästan surrealistiskt, att man just då förväntas hantera extremt konstiga saker som begravningar, avgifter för sjukvård och andra räkningar. Man springer på banken och fixar. Ringer syskon och trixar. Rensar ur huset som ska säljas. Sorterar, slänger och sparar.
Hade vi lyckats få pappas hus sålt 2004 hade försäljningen kommit med på pappas deklaration 2005. Men det var precis på killavippen att försäljningen blev klar strax efter att 2005 börjat. Så det är nu, 2006, som försäljningen ska deklareras på pappas dödsbo. Dödsboet har fått ett eget organisationsnummer t.o.m.
Nu är inte pappas papper längre så laddade som de var hösten 2004. Då hade jag ibland tårar i ögonen när jag skulle in till banken och betala räkningar. Under hösten kom också helt oviktiga brev som reklam och liknande eftersänt till mig. Det tar tid innan alla register nåtts av dödsbudet. Idag är pappren mer papper och mindre pappa, så det känns inte så jobbigt att hantera.
Men, utan att ens pappa har haft en massa egendomar och affärer som ska redas upp, så kan det alltså ta nästan två år innan man betat av varje plikt mot myndigheterna. Det hade jag aldrig tänkt på innan.
Veckans bloggare i Aftonbladet är klart värd att besöka: 70-tal
Det var mycket jag inte gillade på 70-talet, men det är ändå något i tidsandan som var bra. Även om vi inte behöver ena oss till revolution och störta kapitalisterna, så tycker jag nog att solidaritetstänkandet var mer personligt då. Idag är vi solidariska med galor på TV. (Fast, det finns förstås de som fortsätter att engagera sig personligen, som min bloggpolare Pia-Pralin). Och den här tanken på att alla får vara med – idag är det konkurrens i Idol och Floorfiller som gäller.
Det var 70-talet som fick oss att fatta vad miljöförstöring är. Det var då några fanatiska typer började med ekologisk odling – och blev ganska utskrattade på kuppen. Det var då de kommunala musikskolorna satte fart på den svenska musikbranschen.
Det finns fler exempel. Det vi gör idag kommer också att påverka utvecklingen framåt. Kanske är det alltid lättast att se det man är negativ mot när man lever mitt i en period? Vilka bra saker har sin början i den tid vi lever i nu?
Tänk er att ni gått och tänkt på en idé om att bygga bostäder i kalkbrotten på Gotland. Hur ni kan se framför er en gotländsk by inspirerad av Grekland. Hus som klättrar längs kanterna. En liten sjö i mitten. Gemensamma lokaler för verkstad, fest och bastu. Ytor att odla på. Tänk er att ni tänkt på det här i fem år. Och så dyker det upp artiklar i Vasabladet om en arkitekt som tänkt ungefär så. Artikel i Vasabladet och nästa artikel.
Så himla synd att de publicerades just idag, den första april…