Den 15 mars jobbade jag min sista dag som projektledare för Gotland-Upplevelseön. Projektet kommer att drivas vidare av Upplevelseverkstan och jag har lånat ut Upplevelsefabriken till dem under tre år. De får själva ta ansvar för både kostnader och intäkter.

Det första projektåret har innehållit flera svårigheter med teknik, flodvåg och VD-byte som skapade en oro bland de företag som är med i projektet. Oron kulminerade i en konflikt under hösten 2005, men sen nåddes en överenskommelse och alla bestämde sig för att med enad front gå vidare. Äntligen lite lugn runt min arbetssituation, äntligen skulle jag kunna jobba framåt och inte ständigt ”laga nya hål på båten”. Vid det här laget kände jag att jag borde få medalj för att jag varit så uthållig och envist kämpat vidare.

Projektet finansieras med EU-medel via Leader+. Initialt tog det ett halvår för dem att fatta beslut om huruvida de skulle bevilja oss projektmedel eller inte. Ett halvår då jag ägnade mig åt att omformulera och anpassa projektplanen efter deras villkor och synpunkter. Det frestade på entusiasmen att behöva vänta. Beslutet kom så den sista mars 2005. Direkt efter måste Upplevelseverkstan ha möten för att fatta beslut om hur man skulle jobba inom föreningen. Sen kom sommaren då turistföretagare har fullt upp och har lite tid att ägna sig åt projekt. Koppla ihop det med de svårigheter jag beskrev ovan. I praktiken kunde vi jobba med full kapacitet ungefär 3 månader under det första projektåret!

I december konstaterade Leader+ att vi inte jobbat enligt projektplanen. Nej, hur skulle det ha gått till under rådande omständigheter? Sen ägnade vi två och en halv månad åt att skriva om projektplanen och att på nytt anpassa efter Leaders villkor. Vid det här laget blev det allt tydligare att villkoren var föränderliga och ibland omöjliga att förena med varandra – ett villkor kunde göra ett annat villkor omöjligt att leva upp till.

Redan från start visade Leaders beslutande LAG-grupp stor misstänksamhet mot att Pigge var med. Upplevelsefabriken skulle troligen tjäna miljarder på direkten? I själva verket anser jag att det behövs ett företag som går in och tar övergripande ansvar, för att många små företag ska kunna satsa på upplevelseturism. Jag antar att det i Leaders regler finns med direktiv om att de inte får vara konkurrensbegränsande och visst – för vår del hade det i så fall varit bättre om de sagt Nej redan hösten 2004.

Nu harvades projektet istället vidare. När Pigge, pga sin personliga tragedi med Tsunamin, började trappa ner på sina engagemang, fick satsningen på upplevelseturism stå tillbaka. Då överlät han Upplevelsefabriken till mig och därmed förflyttades misstänksamheten till mig, vilket till sist gjorde att jag bestämde mig för att ta mina händer ifrån projekt Gotland-Upplevelseön.

Det finns ingen konflikt mellan mig och Upplevelseverkstan och jag fortsätter att konsulta åt dem. Nu har jag marknadsplanering med sammanlagt 10 företag fördelade på 3 grupper och det är jätteinspirerande. I övrigt jobbar jag med mitt och Roines företag Stenströms och vi samarbetar med Pigge i satsningen gotland.nu.

Det är tråkigt att behöva lämna en satsning som jag burit med mig dag som natt i två års tid, men när jag väl kom fram till beslutet var det som en befrielse. Jag har ju aldrig gillat att vara anställd… Nu behöver jag inte tacka nej när jag får förfrågningar om olika uppdrag. Tvärtom! Jag har förstås funderat på hur vi ska jobba vidare, men hittills kommer det förfrågningar hela tiden, både från Gotland och fastlandet, så det känns kul. Särskilt roligt när en tidigare uppdragsgivare ringer och undrar om jag har fullt upp med projektet och sen jublar i telefon när han förstår att jag åter är tillgänglig.

Igen har någon undersökt alternativa behandlingar och konstaterat att det inte finns några vetenskapliga belägg för att det fungerar. (Det här har gått ut som TT-nyhet och finns i alla media idag)

Jag blir så trött. De kan ju hålla på att bevisa hur mycket de vill. Om man är sjuk är man bara intresserad av sådant som fungerar. Uppenbarligen har många hjälp av alternativa behandlingar. I mitt eget fall har akupunktur, qigong, homeopati och naturläkemedel varit till stor hjälp för att hantera både migrän, allergi och ledvärk. För egen del bryr jag mig inte ett smack om vad vetenskapsmännen försöker bevisa, men det tråkiga är att de drar ett löjes skimmer över alternativa metoder. De som inte har så bra självtillit kommer förstås inte att riskera att verka ”flummiga och fåniga” genom att testa alternativ. Därmed går de miste om tillträde till vägar som kunde ha varit deras väg till att må bättre.

Förut när jag brukade föreläsa om migrän, visade jag mycket långa listor på allt jag provat. Det var ungefär lika många ”godkända” som ”alternativa” medel och behandlingar. I båda grupperna var det bara ett fåtal saker som fungerat. Så, det är alltså ingen skillnad, oavsett vilken väg man går för att hitta sina sätt att må bättre, måste man söka ordentligt för att hitta det som fungerar för en själv. Begränsar man sig till att bara söka bland det ”godkända” så har man halverat sina chanser att hitta rätt, enligt mina erfarenheter.

Till min stora irritation har man i DN lagt ut en webbfråga ”Tror du på alternativ medicin?” Vaddå tror? Jag vet ju att det har fungerat i mitt fall! Ska jag inte tro på mig själv eller vad? Det är ju för sjutton inte en fråga om att tro, det är bara en fråga om vad som fungerar. Resten är jag inte intresserad av! (Prova gärna att reta upp mig lite till i den här frågan…)