Smila mindre?

I serien Sådant som förut rekommenderades, men som nu bedöms vara farligt har vi nu kommit fram till Leendet. Enligt läror av typen Kognitiv Beteendeterapi (KBT) och andra läror som har delar gemensamt med KBT, har man hävdat ungefär att ”även om man inte är glad, så tror kroppen att man är glad, om man ler”. T.ex. så slappnar ansiktsmusklerna av om man ler. Har de sagt.

Nu skriver de i aftonbladet om forskare i Frankfurt som låtit två grupper ta emot samtal från besvärliga personer. Den ena gruppen fick svara som de ville, den andra gruppen måste låta vänliga. Vänliga gruppen blev mycket mer stressade än ”arga” gruppen.

”Folk som ständigt måste le på sina arbeten har lättare för att bli sjuka än andra. Säljare, kabinpersonal på flygplan och andra serviceanställda är mest utsatta. Att tvingas le mot sin vilja kan utlösa depressioner.”

Artikeln i Aftonbladet

Jaha, är tricket att visa alla sina känslor, rakt ut, som de är? Nej, så är det ju inte heller. I boken Lyckoformeln skriver Stefan Klein:

Man blir lycklig av att le, men bara om leendet är äkta.

Många människor tror att ett vredesutbrott skulle befria dem från ilskan, och tårar från sorgen. Denna föreställning har visat sig helt felaktig och ofta rent skadlig.
… Redan för drygt 40 år sedan visade de första kontrollerade studierna att vredesutbrott snarare ökar vreden och att tårarna kan driva oss djupare in i depressionen.
… En av hemligheterna bakom lyckan ligger i kontrollen av de negativa emotionerna.
… Davidson tänker sig alltså att man måste försöka öka aktiviteten i vänster pannlob om man ska kunna lära sig att kontrollera sina negativa känslor. Den som gör det blir inte bara lyckligare, han gör också något för sin hälsa.
… Mental träning torde vara förklaringen till den starkaste aktivitet i vänster pannlob som Richard Davidson någonsin uppmätt under sin tjugoåriga forskning. Försökspersonen var en tibetansk munk…

Alla var bäst!

Har jag blivit gammal eller vad? När jag var yngre var Melodifestivalen oftast en plåga med utgångsläget att låtarna var dåliga. Idag tyckte jag att alla låtar var bra. Inte så där att jag själv kommer att köpa musiken, men jag tyckte att alla låtar var bra på sitt sätt och att de framfördes bra. Jag blev rörd för att alla kämpar så.

Alice föreslog att jag fått en släng av bakvänd pms. Inte vet jag. Det kan ju också vara så att Melodifestivalen fått mera liv så att det faktiskt är bättre låtar som tävlar? Eller? Alla låtar var helt enkelt perfekta!

Många turer i spelet om gotlandstrafiken

Oj! Nu har det verkligen brakat lös. Sedan i tisdags fylls media på nätet, i etern och i pappersformat med artiklar och insändare som handlar om gotlandstrafiken, Gotlandsbolaget och Gotlandsbåten AB. Spännande värre. Om ni vill hålla er uppdaterade har jag lagt in lite länkar här.

gotlandska.se – titta även på deras avdelning för insändare!
Radio Gotland
TV-inslag i Östnytt
Gotlandspress nätupplaga

Att vara perfekt

På varje trend följer en mottrend och nu börjar självhjälpspendeln att stanna av och man ser de första tecknen på mottrenden: att ifrågasätta idealen om att man ska vara felfri hela vägen från sin innersta själ, via kroppen och ända ut till valet av soffa. Snart kanske vi inte behöver tillkalla experter eller fungera som våra egna experter för att lösa varje detalj i våra liv?

För att leva ett fullt liv idag så ska varje del av våra liv antingen designas, tränas, näringsbalanseras, terapeutas eller coachas. Om man bara vill fnula runt och ha det gott och inte fundera över borstat stål och krukor med kryddörter i köket, välja mellan yoga och gigong för harmonin eller om det är GI, Atkins eller stenålderskost som är lösningen – om man istället ”bara vill va”, kan man få vara nöjd med det då?

Ja det är väl klart att man kan! En man som var tongivande i självförbättringens begynnelse är Wayne W Dyer. Hans mest kända bok är Älska dig själv. När jag gick gymnasiet läste jag hans bok Sikta mot stjärnorna och det är en bok jag har återkommit till under livet. Där skriver han i princip att vi alla är perfekta. Det är häftigt. Om man betraktar ett litet barn så kan man säga att barnet är perfekt i sitt utvecklingsskede – men ändå är ju inte barnet färdigt. Någonstans slutar vi att betrakta människor på det viset. Vid någon ålder förväntas vi vara färdiga. Om vi fortsätter att betrakta människor som levande varelser under utveckling, så är vi alla perfekta, här och nu. Du är perfekt. Jag är perfekt. Så, nu kan ni andas lugnt en stund, slappna av och bara mysa och låta utvecklingen gå i den takt den gör.

Recension av boken Makeovermani

Vikten av att inspireras

Det är så viktigt att hitta inspiration till livet och företagandet. Att prata med människor som berättar om hur de har gjort. Att samla in positiv energi, glada vibrationer som motvikt till allt som aldrig blir gjort och inte är någon idé.

Idag har jag coachat en ung tjej som är egen företagare. Hon har känt sig lite ensam ”ute på vischan”. Nu hade hon fått fatt på ett par till unga företagare och fått idén att starta en förening för just unga företagare. Bara för att få träffas och prata.

Jag blir så glad, för om det finns fler unga tjejer eller unga företagare som har hennes positiva inställning, så blir det lättare att våga välja den gotländska landsbygden framför livet i Stockholm. Man behöver inte ”vara uppvuxen ur marken och aldrig ha sett världen” bara för att man vill leva på Gotland. Det är fullt möjligt att man har hunnit se livet på andra platser, att man skaffat sig erfarenheter och kunskaper på andra platser och sen medvetet väljer att bo på Gotland. Det är likaså möjligt att driva flera olika verksamheter på distans idag. Även om man bor på landet, så är man mycket närmare det som händer i ”storstan” idag, än vad man var för 20-30 år sedan.

Om vi vill att hela Sverige ska leva, så blir förutsättningarna för det bättre och bättre hela tiden, mycket tack vare internet och mediautbudet. Världen krymper. Man kan handla alla möjliga coola saker på nätet, man måste inte längre handla i Stockholm (eller för den delen London, Paris eller New York). Man kan bo i en håla på Gotland och känna att man tillhör världen. Så som jag gör här i Kappelshamn och så som den tjej jag träffade idag gör, från sin del av Gotland.