Jag är galen i Kumquats! Jag fattar inte vem det är mer än jag som köper kumquats, för så vitt jag ser är jag alltid den enda i alla sällskap, som gillar kumquats. Det finns en till, och det är min syster. Annars ingen. Ändå finns det ganska ofta kumquats i affärerna – det verkar osannolikt att alla köper in kumquats bara för min skull?
Någon timme här och där är det alldeles stilla, sen börjar snöflingorna singla ner igen. Bilarna som står ute har på ett dygn täckts av ett nytt, tjockt lager snö. Finns det inget stopp? Får inte snömaskinen i himlen slut på råvara snart? Men nej. Medan jag skriver ökar mängden snöflingor.
Okej, rent logiskt så måste snön försvinna någon gång mellan nu och sommaren. Eller?
Värsta chocken på Melodifestivalen: hårdrocken gjorde en pudel(?) och lyckades gå vidare till finalen!
Självklart har en gotlänning sin tass med i spelet – Johan Lyander! Kan inte påstå att han och jag är kompisar, jag minns vagt att han agerade lillebror hemma hos Micke Lyander när vi skulle träna cirkus i trädgården, men det var så många år sen att jag kommer att låta som en gammal tant om jag säger hur många. Sen minns jag förstås bättre Johan som sångare i Gaston och deras galna partymusik. Sista gången jag såg Johan live var när han spelade dragspel i orkestern bakom The Dean Martin Experience – en kultföreställning med Niclas Sojde i huvudrollen. Nu har Johan varit med och gjort musiken till Night of Passion som framfördes av The Poodles i gårdagens deltävling i Melodifestivalen. Grattis!
Jag tänker i alla fall stöd-yla på finalen i Globen. Det vore ruskigt kul om Johans galna hårdrockinslag skulle vinna. Men, är Sverige verkligen moget för det?
I morse när jag klev upp singlade några ynkliga snöflingor i luften. Nu ligger jag inbäddad i kökssoffan och tittar på det ymniga snöfallet. Det är bara att ge upp och inse att Massgaisten tagit hela ön i sitt våld.
Den här gotländska visan sjunger man till samma melodi som Vårvindar friska.
Massgaisten veina, slängar u peinar, augu u åiuru fullä me snoi.
Kyldi i teiar, hatar u kleiar, leiktonna värkar, dei modar toi.
Nasar jär raudä, oirsnapar bla.
Fingrar jär steiv, fast hanklar jär pa.
Vaim kund nå ane,
att en sleik mane,
dei skudde blei av mass?Hynsi di streikar, häur vör ein keikar, hittar en int ett eindeste ägg.
Kourna jär seine, minstingen meine, kougubben gar mei eis i sitt skägg.
Kyldi inträngar, värmen gar äut.
Källingar sveidar, viden jär släut.
Vaim kund nå ane.
att en sleik mane,
dei skudde blei av mass?(med reservation för att stavningen inte är korrekt gutnisk)
Vilka tider vi lever i. Så många saker som man tog för givet eller lärt sig att det var sant, förändras hela tiden. Vem ska man tro på tro på tro på när tro på när allt är så här?
Länge var fett farligt och pasta bra, nu är fett okej och pasta dåligt (om det inte är fullkornspasta).
Mjölk har utmålats som farligt, men är nu rena bantningsmedlet.
Salt har varit döden döden, men hoppsan, det fanns visst inte forskning som backade upp det, så det är nog inte farligt heller?
Gotlandsbolaget har kört Gotlandsbåtarna i evighet, med en liten paus då Nordström & Thulin tog rodret – men nu lämnar Gotlandsbolaget inte ens in anbud. De surar.
Barn ska inte ha pälsdjur hemma för då blir de allergiska, sa dom, till man så kom på att oj då, om barn inte umgås med pälsdjur under uppväxten så utvecklas inte deras immunförsvar och då blir de allergiska.
I mars tinar snön på vårt åkerland bort och dagen blir längre och natten blir kort – ja ja, okej för det där med dagen och natten, men inte ser det ut att vara någon tining på gång precis? Eller är det här bara den berömda massgaisten? Finns växthuseffekten eller är det naturliga variationer?
Hur sjutton ska en enkel människa veta vad som är sant i denna röriga värld?