Palmemordet – vad minns jag?

Tjugo år sedan. Jag var 24 år. Bodde i en etta i Nyby i Uppsala. När jag vaknade på morgonen hörde jag att de pratade om Palme på radion, de skämtade så dumt, fånig satir, de sa att Palme blivit mördad… Känslan av overklighet satt i hela dagen. Jag hjälpte en kompis som höll på att flytta under dagen. På kvällen skulle jag gå ut.

När jag stod nere vid vändplatsen och väntade på taxi fick jag se en polisbil som kom smygande med släckta lyktor mellan husen. Det var så att jag nästan slutade andas, då hör jag något som flämtar till bakom mig – där kommer en polis med hund! Det visade sig att de försökte få fatt på en blottare, men just den här dagen var jag beredd på vad som helst. Om vår statsminister Olof Palme kunde bli mördad, ja då kunde mördaren lika gärna finnas i mina kvarter i Uppsala.

Rör inte min Vigge!

Jaha, nu har fågelinfluensan kommit till Oskarshamn och de drabbade är viggar. De här jättefina fåglarna som ligger och guppar i stora flockar bl.a. i vår Kappelshamnsvik! Jag tycker de ser så tuffa ut med sin lilla tofs på huvudet. Viggen har blivit symbolen för oss som jobbar för att utveckla Kappelshamn.

Kära lille Vigge:
jag håller tummarna för att
du, din familj och era vänner
grejar det här med fågelinfluensan,
fast oddsen är dåliga!

Neeej, Martin åkte ut!

Så taskigt, Sean valde ut Martin till challenge och sen tycker domarna att Sean är bäst. Fy så tråkigt! Jag tyckte att Martin var bäst. Nu tänker jag sura.

Martins Ida vann batteln!

Igår var veckofinalen på Floorfiller, den här gången tävlade de i klassisk balett. Martin fick beröm för att han var Romeo men i övrigt presterade han och Ida inte tillräckligt bra. De fick sämst poäng, vilket innebär att en av dem måste battla och det blev Ida. Det betyder att hon tävlade med ett eget dansprogram mot Nanny som presterade sämst i gruppkoreografin.

Ida vann, puh puh puh! Om hon hade förlorat hade hon åkt ut från tävlingen och Martin hade varit tvungen att utmana en av killarna i ett challenge, så att även en kille åker ut från tävlingen och därmed är de åter jämna par. Puh! Men, är det lugnt då? Nej nej nej, nu är det Nannys danspartner Sean som ska utmana någon kille i en challenge. Sean kan välja vem som helst! Håller tummarna för att det inte blir Martin.

Hur som helst är de läskigt få kvar i tävlingen nu. Det börjar märkas att skaran krymper.

Addicted to internet?

Då och nu talar man om att folk gör sig beroende av internet, som att det rymmer en fara, som att vara beroende av spel eller partydroger. Internet är en teknik som gör information tillgänglig och flyttbar – det är fantastiskt! Det är inte fult att erkänna att man vill ha internet i sitt liv, det är helt normalt. Vem kommer på tanken att döma ut vattenledningar, elektricitet eller hjulet bara för att vi gjort oss beroende av sådana uppfinningar. Det är fantastiskt alltihop.

Internet är min uppslagsbok – när mina syskon var små köpte mamma och pappa Focus Uppslagsverk i flera band för att ge dem tillgång till information. Idag har jag ”Focus” och dagstidningarna i min dator och nästan oändligt mycket mer information.

Mina föräldrar skrev brev, telefonerade och hängde med när det var dags att köpa TV, i början på 60-talet. Idag sköter jag min kontakt med massor av människor, både i jobbet och privat, via e-post, blogg och chat. Jag har kvar min fasta telefon, men använder mobilen minst lika mycket. I ett hörn står faxen och dammar, när den går sönder kommer vi sannolikt inte att köpa en ny fax, men än så länge är den bra att ha.

Det är lätt att förfasa sig över att e-post och chat förändrar språket och sättet att meddela sig, det är lätt att peka ut all farlig och dålig information som finns på nätet – men när jag ser reklam om en ny, receptfri migränmedicin och vill veta vilket det verksamma ämnen är knappar jag in: ”läkemedelsnamnet migrän verksamma”. Det tog bara några sekunder så fanns den rätta länken och en minut senare kunde jag konstatera att jag kände till det verksamma ämnet och att det inte var någon revolution.

Vad betyder det för mänskligheten att vi så snabbt kan skaffa och utvärdera information? Jämför med att skriva läkemedelsnamnet på en lapp, ringa läkaren och kanske apoteket, bli hänvisad kors och tvärs tills någon äntligen hört talas om denna nymodighet och sen 3-7 dagar senare fatta att läkemedlet inte hade någon större betydelse för just mig.

Gör det här att vi lär oss mer idag – eller blir vi bättre på att välja vilken information vi vill ha, så att vi ändå tar in ungefär samma totalmängd information som innan?