Det är så härligt att ljuset kommer tillbaka! Klockan är snart fyra på eftermiddagen och det är ännu ljust. De här riktigt mörka månaderna november, december och januari är förbi. Tänk att det är lika skönt varje år! Förstår inte hur alla som bor längre norrut står ut? Solen är livet och glädjen.
På Gotland sjunger man sången om Massgaisten (samma melodi som Vårvindar friska). Den handlar om det här iskalla, jobbiga, blåsande vädret som ofta kommer i Mars. Då när man just trodde att det faktiskt blivit vår. Man pratar också om det är sju ”staräurar” innan det blir vår på riktigt. Fick för mig att forska lite om staräurar och fann följande:
Den senaste tiden har jag deltagit i flera diskussioner om staräurar. En staräur är något som infinner sig när man precis tagit av långkalsongerna, ställt ut trädgårdsmöbeln och bytt till sommardäck. Då börjar det blåsa och piska yrsnö på staren, som just anlänt söderifrån.
Ett bakslag på våren.
Sju stycken staräurar ska det vara innan den riktiga våren gör sitt intåg.
Men vad som räknas som en riktig staräur, det tvistas det om.
Här följer några tvärsäkra påståenden som jag hört de senaste veckorna:
Staräurarna får inte börja räknas före 1 april. Tidigare snöoväder är bara sen vinter.
Staräursnön måste ligga kvar på marken minst en halvtimme för att det ska räknas som en staräur.
Om det samma dag driver in ett antal snöglopp med stunder av solsken emellan, då räknas det bara som en enda staräur.
Om det samma dag driver in fem snöglopp med stunder av solsken emellan (som i lördags), då räknas det som fem staräurar. Bara två kvar till den riktiga våren alltså.
Vår utan staräurar, då blir sommaren eländig.
Staräur stavas inte staräur utan staräujr.
Ja, vad ska man tro?
Helt säkert är i alla fall, att när jag skriver staräur på min dator med rättstavningsprogram rättas ordet automatiskt till startur.
Staräurar finns inte annat än i verkligheten.
Signerat, Gotlands Tidningar 2003-04-07
Anderssons avstickare
I fredags fick jag frågan om det väder som då var, enstaka snöbyar men med tätt mellan flingorna, kunde sägas vara en staräur. Givetvis kom frågan från en som i senare delen av sitt liv blivit gotlänning. För många av dem är det ju något exotiskt med vårt gamla talesätt om att vintern är inte slut förrän vi har haft sju staräurar.
Nu vet jag inte om fåglarnas beteende har förändrats med åren, men i talesättet finns som grund att staräurarna skall börja räknas först när man sett säsongens första stare. Vad jag förstår så finns stararna i ganska stor utsträckning nu här året runt. Och eftersom jag knappast kan skilja en stare från en annan fågel i samma storlek så har jag givetvis ännu svårare att se någon skillnad på övervintrande eller flyttande starar.
Men mitt svar på frågan blev att vi nog kunde räkna fredagsvädret som en staräur, det var ju i alla fall sista dagen i januari. Så jag tyckte att det vädret var den första staräuren. När jag gick hem från jobbet i söndags blåste det kraftigt, men snön höll sig ändå förvånansvärt stilla på sin plats. Så där räknade jag ingen staräur. Däremot räknade jag den andra i går morse redan när jag såg ut genom fönstret. Den nya snön som föll var inte så värst riklig men drevsnön var besvärlig.
Så med mitt sätt att räkna är det nu fem staräurar kvar. Jag är dock helt övertygad om att det finns många som har helt andra åsikter, eftersom olika åsikter är det största kännetecknet när det gäller staräurar.
Gotlands Tidningar, 2003-02-04
Staräurar: sex kvar
Kraftigt snöfall i Stockholm på förmiddagen, ljuvlig vårsol på eftermiddagen. Det är sånt som på gotländska kallas staräur. Äur är samma ord som i yrväder eller yrsnö; star är staren, fågeln. Innebörden är att det alltid kommer sju oväder, sju riktiga bakslag, innan det blir vår på riktigt och man kan höra staren sjunga.
Från Blind Hönas arkiv
